För några dagar sedan ställde SVT:s VD Anne Lagercrantz upp i tv-programmet Min sanning där hon uttryckte att det var viktigare att public service stod för sanning än att högerväljare hade förtroende för public service. Ett minst sagt horribelt uttalande. Funderar man på vad hon säger är egentligen båda uttalanden besvärande och avslöjande utifrån ett politiskt perspektiv, för det första anser hon inte det problematiskt om 50 % av svenska folket (högerväljare) saknar förtroende för det statliga mediehuset; vilket då innebär att hon är nöjd så länge vänsterväljare har förtroende för SVT och Sveriges radio. För det andra nämner hon ordet ”sanning”, vilket många gånger är ett subjektivt begrepp. Flera sanningar kan nämligen råda kring en händelse, där två personer argumenterar för sin sak; men inte erkänner varandras sanning. För att nämna ett exempel kan både arbetslösheten öka i ett samhälle samtidigt som både jobben och antal arbetande ökar, där olika politiker kan stångas för ”sin” sanning och huruvida det går bra eller dåligt.
Ömjukhet går oftast hand i hand med kunskap
Precis som Obi Wan i Star wars varnar Anakin Skywalker för att den mörka kraften tänker i absoluta värden dvs. vad vi normalt sett kallar svartvitt, är verkligen komplex. När forskare eller vetenskapsmän tar fram olika modeller handlar det alltid att de i sina modeller ska beskriva verkligen så nära som möjligt. Således skulle ingen riktig forskare säga att man lyckats till 100 % eftersom det alltid finns en felmarginal, dvs. verkligheten alltid är mer komplex än modellen. När SVT:s VD visar allt annat än intellektuell ödmjukhet, utan istället auktoritärt pratar om sanning ur hennes (politiska) perspektiv; säger det sig själv att SVT är vinklat. SVT:s VD gör nämligen vad jedimästaren Obi-Wan varnar Anakin för, hon resonerar i absoluta svartvita termer. Hennes sida står för godheten, och vi andra står underförstått för allt ont.
Vi behöver medier som faktiskt resonerar
Personligen är jag inte för public service, eftersom man uppenbart inte klarar vinna hela folkets förtroende; och det gör inte saken bättre när dess VD inte ens ser det som ett problem. Jämför man med amerikanska medier säger exempelvis inte Fox News besitta sanningen, utan rapporterar som dom betraktar nyhetshändelser (de redovisar även vänsterns perspektiv, vilket CNN inte gör med högern). Det perspektivet får vi mycket sällan i svensk public service där man endast rapporterar ensidigt från ett vänsterperspektiv. Ska man således ha kvar public service är den enda rimliga slutsatsen att båda eller ännu fler perspektiv behöver få samma spelrum, där tittaren får möjlighet att själv resonera. Varför inte olika politiska program med tydliga politiska avsändare där man lyfter fram olika perspektiv, och låter dessa tala fritt? När så inte är fallet, utan vi bara får ensidig rapportering är det vi ser inte längre “public” service, snarare perspektivet från det man kallar den ”djupa staten” eftersom det är mycket oklart vem som faktiskt är avsändare.
Sverige hade klarat sig utmärkt även utan public service
För de flesta människor som är vänsterorienterade är varje sorts kritik mot public service att närmast likställa med hot mot demokratin, eftersom dessa inte vill montera ner en institution som agerar megafon för vänsterns (dvs. sitt eget) synsätt. De är inte längre intresserade av att höra andra perspektiv, eftersom man sedan länge likt första bästa sektmedlem betraktar andras budskap som fascism, xenofobi, nazism eller någon ännu värre -ism (ismerna tycks stegra ju mer pressade de blir). Tittar man på totalitära regimer som DDR eller dagens Nordkorea arbetade man på precis samma sätt, där de som lyckats fly inser att de fördomar de tvingats på inte stämmer med verkligheten. Övriga världen var inte fascister utan faktiskt ganska trevliga, vilket även ibland är reaktionen när nya medlemmar kommer på våra SD-möten i Kristianstad och grillar korv (med kött i). Man har under många år matats med verklig desinformation, dvs. det man anklagar oss som argumenterar för vår sak för. Regimerna oavsett om det är en sekt eller stat vill nämligen bygga upp motståndskraft när mottagaren utsätts för andra budskap, inom sekter pratar man därför om “djävulens verk” medans man i SVT kallar någon klimatförnekare, rasist eller homofob. För den som sett filmen Truman Show har man av samma orsak lärt upp den unge Truman att omvärlden är hemsk, och att han därför ska stanna kvar i den fiktiva stad där han bor; något han utmanar under filmens gång.
Jämför man således med det amerikanska perspektivet där vänster-CNN står mot konservativa-FOX låter man åtminstone tittarna välja själva, och man vet dessutom vilket budskap man får. I teorin ligger därför valet hos folket, dvs. tv-tittaren. I Sverige har vi nu fått direktör Anne Lagercrantz perspektiv, vilket vi nu även mycket tydligt fått redovisat vad det faktiskt står för. Hellre hennes sanning, än en sanning som även accepteras av högerväljare. Hade public service fungerat och upplevts som opartiskt hade vi inte sett nya mer oberoende medier ploppa upp som Bulletin, Epoch Times, Nyhetsbyrån eller Kvartal (inkl. denna då ”oberoende” tidning tills undertecknad gick in i Sverigedemokraterna). Det går uppenbart att tjäna pengar i Sverige på att ägna sig åt seriös nyhetsförmedling istället för politisk vinklad nyhetsrapportering, när människor uppenbart är villiga att betala för att läsa kvalitativa tidskrifter. På så sätt var det åtminstone bättre förr när vi som inte ville betala för public service kunde avstå, där vi nu blir tvingade att betala för något vi inte konsumerar. Fråga dig därför varför du har Aftonbladets, SVT:s eller Expressens appar i din telefon om du inte instämmer i deras nyhetsrapportering? Fråga dig också vad du kan göra för att ändra på vad du tycker är fel i samhället?