Sveriges kanske mest allvarliga problem är att vi har en massa politiker som sticker huvudet i sanden för att de inte vågar ta i problemet, utan man hittar alternativa förklaringar och lösningar på samhällets svåra problem. Alternativt tar man tillfället och passar på att rättfärdiga sin egen politik, där vänsterns svar alltid heter anställa människor i staten och finansiera det genom höjd skatt. Resultatet blir på samma sätt noll eftersom det enda man gör är att man höjer skatten för vanligt folk, samtidigt som problemet är kvar. Därför är det viktigt att å ena sidan analysera vad Linda Snecker (V) faktiskt säger, och å andra sidan fråga sig om det är troligt att fler socialsekreterare och höjd skatt får kriminella att sluta kasta molotovcocktails mot polisen?
Lex Jan Jönsson (L) skriver brev till IS-terrorister
Den naiva idén om att öka upp antalet socialsekreterare och skriva brev till människor är inte ny, i Stockholm gjorde socialborgarrådet Jan Jönsson (rikskänd från sina dansfilmer) en grej i media att man skulle komma till rätta med IS-terrorister genom att brevväxla med dem. Visserligen är det säkert inte speciellt roligt att komma i kontakt med socialen, och säkerligen skapade det några gråa hårstrån hos terroristerna; men att tro att man skulle kunna avradikalisera de mest mordiska människor mänskligheten skådat sedan Förintelsen är minst sagt ett rekord i svensk naivitet. Skillnaden mot Jönssons linje är att Sneckers och Vänsterpartiets svar alltid är att anställa människor i just staten, medan Jönsson endast hade hög tilltro till sin socialtjänst.
Socialisters svar heter alltid ”mer utbildning”
För att förstå hur en socialist tänker är en del av förklaringen att dessa alltid reducerar människor utifrån klass, där det tidigare handlade om rik och fattig men nu också har nymarxistiska faktorer som genus, läggning, etnicitet eller religion. Vi människor är enligt deras synsätt inte unika individer utan en representant från vår klass eller grupptillhörighet. Därför tror man att man kan utbilda vem som helst till vad som helst, där lösningen alltid heter ökade kostnader i utbildningsprogram som inte löser problemet. De har nämligen fel i att människor endast är klass och grupp, utan kulturen hur du för dig och framstår är minst lika viktig; något vänsterfigurer förenklar bort. Är du en stenkastare eller en bilbrännare, kommer inte mer utbildning lösa problemet så länge du inte ändrar identitet (dvs. kultur); endast ge dig ett saftigt studielån om du betalar det själv eller öka statens utgifter. Du kommer fortfarande inte få något jobb så länge du framstår som en bilbrännare, dvs. problemet kvarstår.
Så vad ska en mer välutbildad socialsekreterare göra för skillnad Linda Snecker (V)?
Att tro att man har en mirakelmedicin om man sätter socialsekreteraren i skolbänken är minst sagt tragiskt, eftersom man inte kommer förhindra någon att söka sig till kriminella gäng genom att socionomen har ytterligare ett tjusigt diplom på arbetsrummet. Än mindre kommer man att få ett barn att sluta sälja droger, för att man lärt sig något nytt trendigt uttryck på en kurs. Utan det enda man kommer åstadkomma är mer byråkrati med ökade kostnader, ligisterna kommer fortfarande styra gatorna. Här befinner sig Sverige idag. Därför ska man som väljare alltid ställa sig frågan, kommer den lösning som presenteras lösa problemet? Vänsterregeringen må ha skärpt något straff efter högerns tillkännagivanden, men hur mycket förändras samhället genom att en gängkriminell får ytterligare någon månad; det behövs uppenbart betydligt tuffare åtstramningar.
Det finns bara en väg att stävja våldet på gatorna, det stavas lagens långa arm. Det handlar om skärpta straff, visitationer för att hitta vapen, fler fängelser och att man är oerhört nitisk mot de som ägnar sig åt brottslig verksamhet. Ett samhälle där man har jourdomstolar som dömer personer med vapen redan samma kväll, och där man börjar avtjäna straffet timmarna därpå; hur många kriminella hade vågat gå ut med vapen då? Ett samhälle där myndigheterna samarbetar så man inte lyfter bidrag hos den ena samtidigt som man rånar den andra. Att utvisa hela familjer om barnen begår allvarliga brott, som Sverigedemokraterna föreslagit är säkerligen också en mycket effektiv metod. Kanske krävs det tio utvisade familjer till sina hemländer, för att föräldrarna i förorten tar sitt ansvar och inte låter barnen vara ute efter kvällstid och begå brott. Konkreta handlingar som jämfört med brevväxling eller tjusiga diplom faktiskt ger resultat, vilket måste vara det enda som räknas.
Vad är vitsen att rösta på personer som utfärdar vackra löften och inte löser problemen, utan endast ökar kostnaderna och människors frustration?