Det är tydligt att vi idag lever i ett samhälle där människors eget ansvar försvunnit, där allt alltid är någon annans fel. Där vi istället för att tävla i vem som lyckas bäst, tävlar i vem som bär den största offerkoftan. Där den som lyckats snarare beskylls för att vara plågoanden till den som inte lyckats lika väl. Där vi ser politiska rörelser tidigare bara till vänster men nu även med fler partier påstå att de ska “jämna ut dessa orättvisor”, eftersom budskapet är att allt är orättvisornas fel. Ideologin är inget nytt utan fördes fram av Karl Marx, där marxisten sätter sig på en hög häst och ska utjämna dessa påhittade orättvisor genom att vilja höja skatten för de rika, männen, bilföraren eller företagen eller liknande. Att marxisten i sig själv inte skapar något värde till ekonomin, utan snarare korrupt roffar åt sig en del av kakan förtigs; precis som frågan om vad som egentligen är rättvisa i ett samhälle? Lösningen heter eget ansvar, hårt arbete och stå upp för vad som är rätt respektive fel.
Det är ditt eget ansvar att inte skuldsätta dig
Förr i tiden tog man lån om man skulle köpa en bil, båt eller bostad, man tog inte lån för att köpa låtsasmöbler i en mobilapp, snabbmat på fredagskvällen eller för att åka på resor man egentligen inte har råd med. Tittar man på programmet Lyxfällan är det tydligt att mycket av skuldsättningen beror på att man konsumerar över sina tillgångar, även om det också finns fall där man skadat sig eller råkat illa ut och inte kunnat betala sina räkningar. Förr i tiden köpte man den musik eller film man tyckte om, idag äger man ingenting utan hyr dessa från Spotify eller Netflix m.fl. företag; precis som med bilen som ligger på leasingavtal. Det tidigare ägandet har idag övergått i prenumerationer eller abonnemang som kostar mycket pengar per månad, vi ser alltså en försämrad likviditet hos många människor samtidigt som det generella ägandet minskar. Där en stor del av konsumtionsekonomin således bygger på just lån och avbetalning, dvs. snabba krediter eftersom många små kostnader redan ätit upp en stor del av lönen som annars hade kunnat användas.
Tidsfråga innan marxisterna börjar prata smink
Även om det idag finns män som sminkar sig, lyfter ledarskribenten det faktum att kvinnor sminkar sig som en orsak till kvinnors skuldsättning. Då alla inte har råd att sminka sig lika mycket eller kanske inte alls, är “orättvisan” egentligen utmärkt för olika marxister att driva. Lösningen på samhällsproblemet är dock inte att man ska tvångsbeskatta alla som inte sminkar sig för att betala för de som sminkar sig, utan lösningen måste vara att man försöker öka sina intäkter. Rent logiskt finns det dock inget som säger att samma marxister inte kan föra samma resonemang med männens raklödder, skäggvax och rakdon, där alla som inte behöver raka skägget ska tvingas bidra till de som har skäggväxt; men då man utmålat männen som förtryckare i samhället skulle ingen marxist komma på tanken. Istället förväntas män stå för sina kostnader, då ingen rörelse ser dem som offer eller talar om mäns skuldsättning som grupp. Därför säger det något när den liberala skribenten lyfter sminket som en orsak till skuldsättning, eftersom det finns klara marxistiska tongångar i resonemanget; för vad är lösningen?
Satsa på att äga inte hyra eller avbetala
Att som ledarskribenten göra gällande att hemkunskapskursen i grundskolan utgör grunden för sunt ekonomiskt tänkande, är att vara naiv. Skolan kan som sagt påverka, men kulturer förändras inte över en natt. Snarare borde man istället understryka föräldraansvaret att lära sina barn att inte konsumera för pengar man inte har, dvs. uppmuntra extrajobb för att spara ihop till mobiltelefonen istället för att avbetala den under flera år; eller se värdet av en mer prisvärd modell. Få barnen att verkligen undersöka vad man får för pengarna, då årets och fjolårets modell kanske skiljer 10 000 kr men nyttan är en marginellt bättre inbyggd kamera; dvs. vad är faktisk nytta och vad är kostnaden? Vad får jag för hur mycket? Ska man köpa något så undersök genom prisjakt.se var varan är billigast, för att således spara istället för att upprätta en avbetalningsplan på två år. För varje kredit eller avbetalningsplan blir det nämligen svårare att spara eftersom marginalerna minskar.
Den påstått liberala skribenten har därför väldigt fel när man beskyller sociala medier för skuldsättning, reklam har nämligen varit en viktig del i all form av försäljning sedan urminnes tider. Resonemanget är inte liberalt utan marxistiskt, där det är det hemska företagens fel att jag köper saker jag inte har råd med. Fel fel fel, man har alltid ett eget ansvar. Det handlar därför snarare att bygga så pass starka unga individer, att de ställer de kritiska frågor reklamen vill få oss att glömma. Behöver jag verkligen den här prylen nu, eller vad händer om jag väntar tre månader? Mår jag verkligen bättre av att konsumera, eller sover jag bättre genom att spara och skapa mig en trygghet om något nu händer? Att spara ihop och sedan köpa åstadkommer dessutom stolthet, man har uppnått det mål man stakat ut för sig själv; istället för att gå den enkla vägen genom skuldsättning – något som knappast skapar välmående utan tvärtom stress och press. Frihet kommer genom ägande, inte via dyra lån.