Vi är många som engagerat oss av olika anledningar i kampen mot ett Nobel Center på Blasieholmen i Stockholm. Orsakerna är många, för vissa handlar det om att man inte vill ha en stor ful skolåda mitt i Stockholm som åtminstone tidigare varit ansedd som en av världens vackraste städer. För andra handlar det om att rädda Axel Fredriks Nyströms Kungliga Tullhus som är ett kulturellt minne från 1800-talets senare hälft. Politiker har under många år fattat påstådda ”demokratiska” beslut om att riva vackra byggnader och upprätta s.k. ”moderna kvarter”.
Lex Klarakvarteren på nedre Norrmalm och Domus-epoken
Många som är födda efter 60-talet har säkerligen aldrig hört talas om de gamla Klarakvarteren i Stockholm, än mindre socialdemokraten och finansborgarrådet (kommunalråd i andra städer) Hjalmar Mehr som var den genomdrivande kraften i stadsdelens förstörelse. Man kan ju fråga sig hur många mer turister Stockholm hade haft med denna idyll av vackra hus? I andra kommuner har politiker drivit igenom stora satsningar på olika köpcentrum i city, oftast har gamla och vackra byggnader istället fått stryka på foten, den tragiska utvecklingen gestaltas mycket väl i dokumentären ”När Domus kom till stan”; som är oerhört intressant trots sitt tråkiga namn. Se gärna den mycket välgjorda dokumentären på Youtube, den rekommenderas varmt från redaktionen! Nuförtiden handlar det snarare om att göra om de större Domus / Epa-konstruktionerna mitt i centrum till betydligt större kolosser kallade “Malls”. Dokumentären är således kanske mer aktuell än någonsin?
Kulturborgarådet Roger Mogert belyser “demokrati” i samband med kungens uttalande
Få svenskar eller nordeuropéer har missat att den svenske kungen gjort ett uttalande där han menar på att storleken och placeringen av Nobelcenter är feltänkt. Snabbt var Roger Mogert framme och menade på odemokratin i att kungahuset lägger sig i frågan, vilket blir märkligt av flera skäl. Kungen som är en av de viktigaste parterna, borde kanske ha haft en naturlig plats vid bordet då han faktiskt delar ut priset, och har gjort det sedan Roger Mogert var 3-4år. I ett demokratiskt land har även kungen en röst, att då påtala saker som inte är samhällsmässigt genomtänkta är knappast ett problem. Däremot kan man fråga sig hur mycket demokrati som ligger bakom detta Nobel Center när nu Herr Mogert belyser detta ämne? Hur mycket valfråga var Nobelcenter i det senaste valet till Stockholm som stad? Två små partier hade tagit upp att man var emot, men det fanns inte något politiskt parti som var för. Detta var alltså ingen aktuell valfråga. Är det verkligen rimligt att man kan ta sig rätten att driva igenom beslut när många Stockholmare uppenbarligen är emot detta för att man kan formera en majoritet i kommunhuset? Man får nästan känslan av att detta handlar om att driva igenom sin prestige istället för att driva igenom ett genomtänkt och nyanserat förslag? Om man nu belyser vikten av ett demokratiskt samhälle, då borde man rimligtvis inte ha några problem med drottningens skämtsamma förslag om folkomröstning? Det faktum att man istället talar om den demokratiska uppgörelse Socialdemokraterna och Moderaterna gjort över Stockholmarnas och huvuden gör att man kan ifrågasätta hur ledande politiker i Stockholm ser på demokrati. Det kan aldrig vara fel att pröva det folkliga stödet i en folkomröstning om det mandat man har är ifrågasatt, tvärt om är detta något vi borde göra oftare i det här landet. Uppenbarligen har både kungen och drottningen poänger på denna punkt.
Vad innebär det egentligen att vara folkvald?
I en sund demokrati borde alla folkvalda ägna sig åt att tolka vad folket vill, det borde utgöra ett slags fundament hos en förtroendevald; inte som idag driva igenom sin egen självhävdelse. Kanske tycker Herr Mogert med gelikar att det nu är deras tur att ”bestämma” eftersom man har ”makten”, och således driver man igenom en skolåda mitt i Stockholms City? Politiskt inflytande innebär också ett ansvar, dvs. att faktiskt ödmjukt försöka ta in vad uppdragsgivarna (dvs. väljarkåren) tycker är viktigt. När det uppenbarligen finns ett stort motstånd bland Stockholmarna och svenskar generellt, hur många av dessa kommer vilja besöka denna byggnad? Hur rimligt är det att bygga en ful dominerande byggnad, på bekostnad av ett vackert och historiskt hus som fler turister än svenskar kommer besöka? (särskilt efter denna process)
En kanske mer ledande fråga som helt glömts bort är om den intellektuella, kultur- och konstintresserade Alfred Nobel ställt sig bakom denna plan?