Inledningsvis vill jag påtala att det känns märkligt att försvara partier man inte stödjer, men samtidigt måste en oberoende kraft påtala brister eller ren ohederlighet i den politiska debatten; även om den riktas mot de man inte sympatiserar med. Vem ska annars göra det? Det är uppenbart att vissa partiledare kör med ohederliga kort mot Sverigedemokraterna, istället för att faktiskt bemöta dem i sak. Ska man ha en chans att ändra på deras höga siffror behöver de andra partierna ge reella svar på hur man ska få bort Sveriges över 100 no-go-zones och lämna rimliga svar hur man integrerar runt 1 miljon (svenskar och invandrare) som sitter i utanförskap. Det räcker inte med att påtala att man har en plan likt statsministern, och att den bygger på senaste forskningen men inte avslöja något konkret vad detta innefattar. Som väljare bör man aldrig nöja sig med att politiska ledare använder s.k. “köpa grisen i säcken retorik”, utan väljarkåren behöver konkreta svar; speciellt i svåra frågor.
EU-kritiker görs till Putin-vänner
Vi har under de senaste åren kunnat se ett mönster, EU-kritiker omskrivs som Putin-vänner i flera nationella debatter i olika länder runt om i Europa. I partiledardebatten i riksdagen här om dagen kunde vi se Annie Lööf (C) driva denna fråga, och trots Åkessons (SD) tydliga avståndstagande tycks hon inte vilja lyssna utan upprepar frågan? Man bör ställa sig frågan om hur seriöst det är, vill vi verkligen ha politiker som ägnar sig åt tävlingen ”vem kan missförstå sin motståndare bäst”? Kanske skulle vi istället efterfråga politiker som förstår vad dom talar om och som argumenterar på hederliga grunder. Mönstret är inte heller endast svenskt, utan återfinns även i andra EU-länder. På samma sätt som i Sverige kan man se deras föreståndare ta avstånd från Putin lika mycket som Åkesson gör varje gång ämnet kommer upp. Ironiskt nog tycks dessa krafter likt Åkesson länge velat rusta sina inhemska försvar, samtidigt som de länder som tillhör NATO värnat om detta. Det faktum att de krafter som är EU-kritiska inte vill inkludera fler stater, utvidga samarbetet eller till och med montera ner EU gör inte dem till Putinister. Där med är det sannolikt att ett nedmonterat EU tjänar Putins syften, men det är av största vikt att vi skiljer på äpplen och päron i debatten. Det måste alltså vara fullt politiskt legitimt att vara mot överstatlighet, ett utvidgat EU eller sitt medlemskap och rösta därefter utan att för den sakens skull anklagas för att vara för Putin eller snudd på landsförrädare.
Ohederligheten kring NATO och Sverige
I Sverige har vi kunnat se en ny utveckling, närmandet till NATO. Vi har under många år kunnat se flera olika regeringar skära i försvaret, dåvarande ÖB General Göransson talade om att kunna hålla stånd två veckor vilket ledde till att många blev oroliga. Siffran i sig uppfattas nog av många som högst orimlig, den riktiga siffran handlar sannolikt om några få timmar… förutsatt att den eventuella anfallaren inte först postar ett brev eller twittrar till Rosenbad där vederbörande deklarerar sina avsikter om tid och plats för kommande drabbning. Dagens strategi kring anfall handlar istället ofta om överrumpling, dvs. anfalla när försvararen inte är beredd. Det militära och politiska läget är knappast att Ryssland står vid rikets gräns och överväger att besätta Gotland, vilket man kan tro när man hör debatten. Ryssland vill se Sverige och Finland som neutrala stater och har inget intresse av att få fler NATO-länder vid sin gräns. Således är det inte märkligt att Putin påtalar konsekvenser om Sverige går med i NATO, helt plötsligt blir Sverige en liten vit bonde längst ut på det schackparti som spelats sedan kalla krigets början. När NATO för fram sin svenska vita bonde gör Ryssland sitt motdrag genom att visa sin närvaro och blockera med sin svarta löpare. Detta kan inte NATO acceptera utan placerar då sitt amerikanska vita torn (i form av en brigad US Rangers i Visby hamn) bakom den svenska vita bonden. Detta kan inte Ryssland acceptera utan placerar… osv. Detta är inte märkligt utan kallas försvarsstrategi, således bör man istället fråga sig om det inte tjänar landets intressen mer att istället arbeta för avspänning samtidigt som vi återupprättar regementen på vår största ö. Förövrigt är det en stor skillnad på Krim och Gotland, inser man inte det bör man kanske öppna en historiebok. Vi ska aldrig acceptera att man med våld tar territorium, men Gotland-Krim argumenten är direkt ohederliga. Att vara mot ett NATO-medlemskap är inte heller att tjäna Putins intressen.
“Sverigedemokraterna vill skära i välfärden med 90 miljarder”
Sist men inte minst måste vi även kommentera Löfvens ständiga fråga till Åkesson om varför han vill skära ner i den svenska skolan och välfärden med 90 miljarder. Även detta påstående genomsyras av ohederlighet. Det Sverigedemokraterna vill göra är att de vill minska invandringen kraftigt, samtidigt som man vill minska kostnaderna för dessa kraftigt. Sannolikt förstår alla utom kanske statsministern och dennes utredare att det då frigörs kapital, hur vida det handlar om 90 miljarder får vi låta vara osagt. I det läget blir det direkt ohederligt att påstå att man tar 90 miljarder från skolsystemet, när SD åtminstone påstår att de vill satsa i välfärd och skola.
Faror med ohederlig retorik
Denna typ av billig retorik skadar förtroendet för statsministern, istället borde han prata om sin migrationsplan i konkreta termer och förklara varför väljarna bör välja hans syn framför Åkessons. Dessutom spär det på politikerföraktet då många väljare ser igenom argument som saknar saklighet.