Igår presenterades den nya medieutredningen om att man planerar att slopa presstödet och istället införa ett mediestöd. Som vanligt handlar “ansvarstagande” att skicka det till någon annan, därför vill man nu att etablerade tidningar skall bestämma vilka som ska få mediestöd. Detta är i grund och botten fel, utan detta borde snarare göras av oberoende personer som inte har egna intressen i frågan. Utåt sett tycks det handla om att man ska ställa upp på en god värdegrund, vilket vid en första tanke låter bra. Vid närmare eftertanke måste vi fråga oss vilken värdegrund som åsyftas i förslaget, uppenbarligen skiljer det på Miljöpartiets och Sverigedemokraternas syn i frågan. Det är oerhört viktigt ur demokratisk synpunkt att vi inte får en situation där mediestödet dras in till tidningar som står i politisk opposition till befintliga partier och medier. Förslagsvis bör det vara hyfsat högt i tak, så länge tidningen drivs seriöst.
Lex Oberoende Förnuft
Vår politiska idé handlar om att just bortse från vad ideologierna ger för svar, utan istället hitta pragmatiska lösningar på svåra samhällsproblem. Det faktum att vi rör oss utanför befintliga ramar, gör oss säkerligen lite obekväma eftersom vi ofta får frågor vart vår lojalitet ligger. Exempelvis kanske man inte ska förbjuda alla privatiseringar, kanske finns det verksamheter där det snarare gynnar samhället att genomföra en utförsäljning? På samma sätt finns det kanske samhällsnyttiga vinster att vissa saker är offentligt ägda. Vi har även ventilerat migration ur ett konstruktivt förhållningssätt, detta har sannolikt inte inte uppskattats av alla; men vi har gjort det eftersom vi sett saker annorlunda. Det har för vår del varit uppenbart att vi i samma kontext haft en annan redaktionell linje än andra medier, som antingen förespråkat hat, helt duckat eller kommit med orealistiska förslag. Dagens förslag hade alltså gett våra konkurrenter möjlighet att kunnat besluta om vårt ekonomiska stöd (om vi nu hade haft något), vilket är en obehaglig tanke eftersom tidningens överlevnad varit beroende av konkurrenternas goda vilja. Är det rimligt att få indraget mediestöd för att konkurrenter inte instämmer i vad man skriver eller ska man istället debattera själva sakfrågan? I en demokrati ska det fria ordet och den politiska idén stå i fokus, man ska inte riskera sin finansiering genom att skriva det man tror på; då är man inte längre en demokrati.
Positiva aspekter ur förslaget
Numera kan även gratistidningar och digitala medier komma i fråga, vilket i grunden är en positiv tanke. Det är svårt att idag ta betalt för nyheter, därför är det viktigt att vi stöttar även mindre aktörer; inte minst lokaltidningar. Det är även viktigt att hjälpa minoriteter som t.ex. samer att kunna bedriva redaktionell verksamhet; här tänker således utredarna rätt.
Begränsa utbudet av fördummande “nöjesnyheter”
Kanske borde man reglera hur mycket seriös redaktionell text man bör ha i förhållande till nöjesjournalistik? Är det verkligen rimligt att skattepengar går till att skriva om obetydliga s.k. “kändisar” som medverkat i diverse program som Paradishotellet, Jag kan inte dansa, Ta mig från Gekås eller Jag vill bli stjärna? En tidning bör i grunden ha en tanke om folkbildning, istället för sensationsjournalistik eller artiklar som bidrar till ren fördumning av dess läsarkrets.
Karteller är dessutom olagliga (bortsett från OPEC), således kan man fråga sig hur klokt det är upprätta en i mediesfären. Förslagsvis låter man istället erkända personer som verkat för tryckfrihet eller liknande frågor och som i någon mening inte har egna intressen granska vilka som ska erhållas ekonomiskt stöd. Grundfundamentet i en demokrati är att åsikter och idéer ska debatteras, inte censureras. Vi får aldrig vara rädda att ta debatten med oliktänkande.