Att lyssna på en politisk debatt 2019 är som att spela bingolotto där siffrorna är bytta till olika ord. Hur många gånger i en debatt hör man “utsatta minoriteter” (av vänstern definierad offergrupp), “utmaningar” (problem), “HBTQ” (annan sexuell läggning än hetero blir offergrupper i vänsterns bubbla), “hållbart” (floskel), “högerextrem” (annat ord för icke-socialist), “värde(av)grund” (socialistisk grundtanke), “satsning” (kostnad), “alla människors lika värde” (alla ska vara för socialism) eller klimatmål (domedagsretorik för att värva folk till vänstern)? Det största problemet är att de problem många människor känner, beskrivs inte som problem utan “utmaningar”. En människa som dött i en cancerkö pga. socialistisk byråkrati och ineffektivitet var en “utmaning” istället för ett problem. Människor som använder en retorik där man beskriver mycket allvarliga samhällsproblem i positiva ordalag är två saker, för det första saknar dessa individer fullständig empati med de människor som verkligen är utsatta; för det andra är man det största problemet eftersom man uppenbart inte tar problemen på allvar.
När blev någon omvald för att man löst ett problem?
Tittar vi idag på våra ministrar kan vi konstatera att man kan ljuga, bedraga, säga en sak och göra något annat eller totalt misslyckas i för riket allvarliga situationer; och ändå återkomma. Hur är det möjligt att en individ som Anders Ygeman kan hamna i en regering? Donald Trump som gjort sig känd för att plocka de bästa inom olika områden, är det troligt att någon av statsråden ens hade blivit tillfrågade av någon som ställer krav? Istället är svenska väljare mycket lojala, är man socialdemokratisk väljare röstar man på sin ledare oavsett om denne tagit strid mot de som kritiserat hedersförtryck eller IS-återvändande. Den generella politikern fokuserar idag mer på att tillskansa sig en maktbas för att sitta säkert vid nästa års nomineringar, snarare än konkret lösa svenska folkets mycket allvarliga problem. Vår riksdag har uppenbart kidnappats eller ockuperats av människor som tack vare bristen på alternativ och kritiskt tänkande hos vissa väljargrupper får sitta kvar år efter år trots att problemen växer.
Den som förnekar problemen är de största problemen
De politiker som inte kan kalla en spade för spade, utan kritiserar andra för att man använder populistisk eller högerextrem retorik; för att man tröttnat på att människor dör eller skadas är vårt lands största problem. När människor påtalar hur illa de far ägnar sig dessa individer åt att skapa splittring med offergrupper, flytta fokus till att terrorism handlar om “bristande fördelningspolitik” (jämställdhet etc.) dvs. i klartext använder man människors problem för att lura in människor i socialistisk klasskamp. Hur kan socialistisk klasskamp rädda människor från att radikaliseras i islamisk salafism? Hur kan man ens påstå något sådant? Dessa människor ska man vara ytterst tydlig mot, de ska exponeras för den ohederlighet de sprider; de erkänner nämligen inte problemen utan försöker istället tjäna på det själva genom att vilseleda väljarna. Att påstå att svensk sjukvård fungerar kanon, och helt bortse från alla människor som dör i köer; för att man tycker privat sjukvård är ett problem innebär att man sätter sin ideologi framför andra människors liv. Det är ett mordiskt synsätt. När samma människor talar om “alla människors lika värde” bör man exponeras för den ignorans man uppvisar mot andra människors lidande.
Nyamko Sabuni åkte ut för hon påtalade problemen
Att hela landet inte är Sverigedemokrater måste deras väljare ha respekt för, men landets folkvalda måste kunna bilda majoriteter för förslag som är bra; vilket förr i tiden av ett land vid medelhavet kallades “demokrati”. När Sabuni avskedades ur Reinfeldt-regeringen för att hon vågade påtala problemen, och således blev en belastning för de som valde vilseledning och lögn framför hederlighet och ärlighet; ska vi titta mycket noggrant hur partiet hanterar hennes kandidatur. Det är mycket intressant att det första hon gör är att såga Björklund för att blanda in sina barn i regeringsalternativen, och att hon kan prata med Sverigedemokraterna som vilket parti som helst; trots journalisternas närmast otäcka fokus vid Sverigedemokraterna. Hon måste uppenbart inte påtala “rötter”, utan klarar att föra ett hederligt resonemang om en politisk motståndare. Det faktum att Björklunds linje vann där man blev ett stödparti för socialdemokratisk politik, gör att det inte är helt troligt att Sabuni kommer vinna majoritet. Stödjer man någon som ägnat en politisk karriär åt att beskriva det som fördelaktigt fantastiskt att lämna mer makt till Bryssel för att de ska lösa svenska “utmaningar” med människor som väller över den svenska gränsen; då är det inte troligt att man kommer ansluta sig någon som ser det som ett problem. Istället kommer vi sannolikt se Erik Ullenhag leda de s.k. “Liberalerna” ut ur riksdagen 2022.
Vi svenskar måste våga peka, argumentera, skratta och håna de som genom lögner eller fokusförflyttning försöker plocka egna politiska poäng på andra människors lidande. Vi kan inte längre sitta tysta och knyta fingrarna i fickan, vi måste få vänsterväljare att tänka om och ta ansvar för sina röster. För det första måste politikerlönerna komma ner kraftigt så karriäristerna försvinner, och idealisterna får mer inflytande; det är nämligen lönen som gör att många människor blir politiker. Riksdagslönerna bör istället speglas av hur många personkryss man får, en kandidat som folket faktiskt vill ha bör ha högre lön än någon som står på en nomineringslista med en kölapp. Vi måste göra det riktigt obekvämt för politiker att sprida lögner, förhärliga problem människor lider av som “utmaningar” och få dessa människor att ta problem och lidande på allvar. Därför är det viktigt att vi låter satiren flöda i sociala medier, det finns inget som är så slagkraftigt som just att få massor att skratta åt individer som inte presterar. Att dela satir som i sak kritiserar allvarliga problem, det är att dra sitt strå till stacken för en vital demokrati; dela därför slagkraftigt och roligt material som hånar alla som lägger fram osanningar eller rent av dåliga förslag.
En för alla, alla för en!