Foto: Lena Lindell / Pixabay.com

Historien går precis som förr ofta igen, däremot tycks man inte vilja se dessa mönster när man sympatiserar med budskapet. Men när man idag utmålas som (höger)extremist om man inte vill vara kvar i EU, inte köper apokalyptiska teorier om jordens undergång, inte helhjärtat stöttar vänsterliberaler i deras verklighetsbeskrivning, anser att man ska kunna kritisera migrationspolitik eller islam, anser att det bara finns två kön, stödjer begränsad asylpolitik, inte delar radikalers syn om polisens förtryck alternativt ser dess rasism, könsförtryck, islamofobi osv. måste vi diskutera hur vi hamnade här. Hur kommer det sig att man exempelvis anses god om man stödjer Joe Biden, men rasist, kvinnohatare eller tom. vitmakt-anhängare om man stödjer sittande president Donald Trump?

Hollywood och Svensk filmindustri

I de flesta storfilmer har man sedan länge smugit in nya värderingar, ofta ser vi den unge idealisten mot det onda företaget eller kapitalisten. Vi kan tom. se det i Bamse där Krösus Sork är antagonist endast för att han har pengar. Vi kan se det i många storfilmer Aliens, Titanic, Terminator, Jurassic Park, Avatar eller Truman Show. Genom identitetspolitikens intåg ser vi nu också att många filmer behöver inkludera gay-relationer, genus samt ras-tänk, något som fått genomslag i nya Star Wars och Skönheten och Odjurets remake. I Disneys nya Aladdin handlade plötsligt filmen om kvinnans frigörelse istället för att fokusera på historien om Aladdin och lampan, det var inte heller Aladdin som blev Sultan utan Jasmine. I praktiskt taget varje storfilm är numera den onde mannen vit. Ett lysande exempel är den tidigare svenska rebooten av Jönssonligan där Vanheden bytte hudfärg och Rocky kön, även om skådespelarna var duktiga var vi nog många som undrade om det verkligen var Jönssonligan som vi såg; samtidigt som säkert flera undrade om och när Sickan skulle komma ut ur garderoben. På samma sätt som nazisterna pushade antisemitiska värderingar i mänger av filmer (man gjorde exempelvis en Titanic-film), gjorde kommunisterna filmer om klasskampen och “kapitalismens girighet”; kan vi idag se progressiva marxistiska värderingar som genus, hudfärg, hbtq eller rik mot fattig samt apokalyptiska filmer jordens undergång utifrån klimatförändringar. Metodiken är densamma, budskapet något förändrat.

Skolorna får nya läroplaner

På samma sätt ser vi nu skolorna få nya läroplaner där man fyller dessa med politiska budskap, som i förskoleplanen från 2018 där barnen ska få “förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald”. Dessutom kan man läsa att “Förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar barnens utveckling, val och lärande.”. Läser man läroplanen som är kraftigt byråkratiserad vimlar dessa av vänsterpolitiska idéer, precis som de nazistiska och kommunistiska läroplanerna vimlade av deras respektive idéer. Genom att trycka in politik i läroplanerna kan man således springa runt riksdagen eftersom det sker på myndighetsnivå. Vi kan också se det på de högre läroverken där ekonomer utbildas till att bli vänsterliberaler och sjuksystrar tvingas läsa om genus-skillnader och proletariat, vad har det med bakterier att göra? Ingen bör vara förvånad att en svensk professor emeritus och historiker i dagarna likställde Trump med Hitler.

Fördjupning

Arbetsplatser blir värdegrundsstyrda

Tittar man idag på platsannonser är det inte ovanligt att företagen säger vilka vänsteråsikter dvs. vilken värde(av)grund människor ska ha som söker. Ponera att någon gjort tvärtom och skrivit att vänstervärderingar eller feminister undanbedes, är det troligt att det inte blivit en förstasidesnyhet? Vi har också fått en kultur där minsta felaktigt ordval eller oönskad flirt med en arbetskamrat är en sexuell trakasseri, där man inte tvekar att hänga ut människor med samma metodik som användes i DDR. Precis som då granskar pressen inte längre makten, utan övervakar istället folket. Alla vänstermänniskor tävlar i att vara det största offret, är man inte förtryckt genom sin hudfärg, läggning, religion eller genus så anser dessa radikaler att vissa är priviligierade för att vara män eller ha en vit hudfärg; att vara för en mansskatt är därför inte radikalt samtidigt som man under utandningen skriker sig hes om ”alla människors lika värde”. Hyckleriet har idag inga gränser, man säger vad som helst för att ha dessa högavlönade arbeten inom staten. Ju närmare man jobbar staten, ju starkare är kravet på vilka åsikter deras medarbetare ska ha. Att skämta om invandring gör en idag per definition till rasist eftersom de som talar om tolerans är de minst toleranta individer man kan tänka sig.

Sverige behöver inte bara en ny regering, vi behöver genomföra samma ”denazificering” av hela samhället och våra institutioner som Nazityskland gjorde, men det behöver genomföras kring värde(av)grund, politisk korrekthet, genuspolitik och s.k. ”godhetstänk”. Det är inte rimligt att man ska tvingas bli politiskt indoktrinerad bara för att man går i skolan eller vidareutbildar sig, utbildningar ska vara helt avpolitiserade. Därför är det oerhört viktigt att skolbarn också lär sig om de 110 miljoner som mördats i socialismens namn utöver alla de miljoner människoliv som dog under nazismen. Vi måste också stärka yttrandefriheten så att människor kan kritisera vad man tycker är fel utan att det får allvarliga konsekvenser, det är nämligen okej att stödja Donald Trump, vara emot böneutrop, anse att kön på väggar inte är konst, stödja begränsad migration, misstro klimatalarmism eller vara för skattesänkningar; det är precis lika okej som att ha motsatt uppfattning. Det fria ordet är det viktigaste vi har, det är det som äventyras när vi medborgare ständigt indoktrineras i vad vi ska tycka.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook