Recept för att integrera Tensta, Rosengård och Rinkeby

John F. Kennedy sa vid sitt insvärande som USA:s 35:e President, “We choose to go to the moon, not because it’s easy, but because its hard”. Tänk om vi också haft politiker som tagit på sig att utföra de svåraste av uppgifter, istället för att förespråka hållningar som inte påverkar eller kostar dem något på det personliga planet? Det minsta vi kan kräva är att de politiker som förespråkat oreglerad invandring börjar besöka dessa platser för att förklara för sina väljare att samhället inte accepterar fler brinnande polisbilar. Varför ser vi t.ex. inte Gustav Fridolin, Annie Lööf m. fl. oftare i Rosengård, istället åker man dit med tung poliseskort för att “bilda sig en uppfattning om läget”.  Även om problemen är uppenbara ändrar man inte politisk uppfattning utan fortsätter tala sig varm om vikten av en god integration, något man sannolikt knappast förstår innebörden av. Hur många gånger har vi t.ex. inte hört Anna Kindberg Batra (M) och Stefan Löfven (S) göra utspel om att “bryta utanförskapet” utan att beskriva tillvägagångssätt? Första gången lät det kanske förhoppningsfullt, men vad har man egentligen åstadkommit?  

Morötter och piska
Varför ser vi inte duktiga artister och komiker som Malena Ehrman, Niklas Strömstedt, Henrik Schyffert m.fl. besöka dessa platser och för att bidraga med sin sång och humor? Invånarna på dessa platser hade säkerligen uppskattat att få lyssna på bra konserter eller bra stand up och kanske hade detta också blivit en positiv upplevelse i vardagsbetongen som annars förknippas med blåljus? Personerna ovan sprider uppenbarligen framgångsrikt svensk kultur i ordets rätta mening i sina yrken. Förslagsvis kan polisen också patrullera området i all välmening tillsammans med regeringsföreträdare och försöka skapa dialog med ungdomarna. Samtidigt som vi försöker göra något positivt kulturellt behöver vi även införa tuffa åtgärder som med kraft motverkar parallellsamhällen och lokalt tillämpad särlagstiftning. En man som t.ex. ropar “hora” till en kvinna som valt att inte bära slöja borde kanske dömas till minst 1 års fängelse (efter obligatorisk straffrabatt om 1/3). Frågan är också vad man lägger i ordet “integration“, Moderaterna påstår t.ex. att det handlar om att man har ett arbete, detta är en felaktig huvudtes. Arbetet är visserligen en pusselbit, men integrering handlar också om kulturell förankring, dvs. mått av svenskhet / eller tolerans av svensk kultur. Detta kan man komma fram till med vanlig logik, en person som pratar bra svenska (dvs. har ett ökat mått av svensk kultur) har sannolikt lättare att få ett jobb än någon som inte behärskar språket. Quod erat demonstrandum.


Säkra yttrandefriheten
Det är uppenbarligen otroligt kontroversiellt att konvertera från t.ex. islam till kristendom, Mona Walter är en modig kvinna som gjort denna resa. I ett filmklipp på nätet (ca 2 min)  kan man se en man som likställer detta som ett “brott” och förespråkar att Walter ska fängslas. Denna bild verkar inte vara något unikt när man sett reportage från t.ex. Uppdrag Granskning på SVT, man kan nog inte tolka det annorlunda än att dessa personer förespråkar lokala sharialagar. Tittar man på klippet ovan agerar polismannen som vi förväntar oss att man ska göra, dvs. tar diskussionen om vad svensk yttrandefrihet egentligen innebär. Tyvärr har det blivit uppenbart att många idag inte förstår att vi har allvarliga problem med att den inskränks, istället tar vi den fullständigt förgiven, vilket resulterar i att dessa krafter vinner legitimtet i dessa områden och de som tänker annorlunda gör det med livet som insats. Mannen på filmen pratar uppenbarligen svenska, men tar alltså direkt avstånd från vår grundlag om yttrandefrihet. För att återknyta till föregående stycke kan man fråga om en anställning (dvs. Kindberg Batras recept på en lyckad integration) skulle innebära att han blir integrerad? Det är knappast troligt då mannen upplevs som ganska omedgörlig och bestämd i sin uppfattning. Nalin Pekul (S) påstod i någon intervju att man “vunnit kampen mot dessa krafter”, det är uppenbart att även om hennes kamp varit rättfärdig (hon är en av få som alltså stått upp för kvinnors yttrandefrihet i faktiskt mening) har vi långt ifrån vunnit någon kamp. Vi måste alltså börja med att erkänna att vi har oerhörda problem med yttrandefrihet idag, detta sitter tyvärr väldigt långt inne för många etablerade politiker som istället fokuserar på lätta frågor. Därför bör vi tydligt markera mot yttrandefrihetsbrott, vår kanske viktigaste grundlag och en absolut förutsättning för demokrati; där fängelse istället för eventuella dagsböter tillfaller den som begränsar någon annan i att föra fram sin talan. Vi behöver också se över vår lagstiftning som motverkar hederskultur för att sätta stopp mot kvarterspoliser som tagit lagen i egna händer. 


Utbildningssatsningar, krav och medborgartest
Självklart måste man också satsa på diverse utbildningar i dessa områden, men till skillnad från idag måste vi ställa krav. Hur kan vi få erkänt duktiga lärare att ta anställning i t.ex. Rosengård? Kanske är det värt att ge vederbörande en dubbel löneförhöjning om de kan lyfta de unga kulturellt och kunskapsmässigt? Det är inte rimligt att man går år efter år i SFI och får studiebidrag, vi bör kunna förvänta oss att de som vill bli medborgare lär sig svenska och hur samhället fungerar i en normal takt. Det är ett ganska basalt krav att förstå språket om man ska få avlägga sin röst i ett val, detta är inget kontroversiellt. Därför bör man endast kunna få rösträtt och medborgarskap om man förstår språket. När dessa områden i en högre utsträckning röstar vänster, (Herrgården i Rosengård har t.ex. Socialdemokratin 80 % och Vänsterpartiet 11 %) är det dessutom viktigt med språkkrav för att trygga demokrati och parlamentarism då man annars statistiskt kan importera väljare genom att föra en generös flyktingpolitik. I sammanhanget är det svårt att se några metodiska skillnader på socialdemokraternas röstskolor för invandrare och Vladimir Putins bussar som “hjälper” folk till röstlokalen.  

Ökad närvaro av polis
Moderaterna presenterade för någon månad sedan förslag om 2000 poliser, vilket vid första tanken låter väldigt bra. Det är alltså 1 ny polis per tätort (det finns strax 2000 tätorter i Sverige). Man kan fråga sig om Moderaterna tror att “Sverige ska fungera” (vilket deras nya kampanj heter) med 2000 poliser; alltså ytterligare förstärkning om en konstapel per tätort?  Problemet när man bara höftar med en siffra är att politiska motståndare tenderar att göra likdant, om en vecka kanske Socialdemokraterna  går ut och tycker att 2100 poliser är en bättre siffra; har S då en bättre politik än M?  Att leda innebär att man försöker svara på de svåra frågorna, inte gör dagliga utspel som saknar betydelse för de problem man har. Det är dessutom inte 2000 poliser i år, det är alltså 2000 poliser till 2020. Moderaterna glömmer svara på om det är inkl. eller exklusive de som går i pension och slutat pga. “dåliga villkor”? Risken finns ju att vi har 2000 som slutar, eller går i pension fram till 2020? I det läget har vi status quo, gör istället något radikalt, varför inte anställa så många som 10 000 ? 20 000? Kanske hade Sverige fungerat då?