Under de senaste åren har vi kunnat se en normalisering av de som gör skillnad på människor utifrån hudfärg. Många trodde kanske dessa idéer försvann under medborgarrättsrörelsen, eller frigivningen av Nelson Mandela i början på 90-talet. Uppenbarligen förstod Nelson Mandela att samhället behöver arbeta tillsammans sida vid sida, hans synsätt efter ha suttit halva sitt liv i fängelse gav honom en närmast religiös status världen över. Tyvärr tycks västvärlden ha glömt hans tankar, och numera kan man höra politiker normalisera begrepp som “den vita mannen” eller “de som är rasifierade”, inget gott kommer att komma genom att dela upp samhället på detta vis; istället bidrar man till att slita isär samhället i grupper om hudfärg. Således måste alla vi goda krafter markera kraftigt, och visa vårt avståndstagande mot de som sprider rasism och använder denna apartheidretorik. Detta gäller både i realpolitiken, eller när man beskriver vem som röstat på vem (vilket följande artikel fokuserar på).
Svenska Akademins ordlista ger
“Rasism, åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde, bör ha olika ställning i samhället”
Läser man följande text är det tydligt att Svenska Akademien inte definierar enskilda grupper, utan istället handlar det om att göra skillnad mellan olika grupper pga. hudfärg.
Lex Donald Trump
Även på SVT (som i och med public service-uppdraget borde vara fritt från dessa idéer) kunde vi höra att det var sista chansen för den vita mannen att påverka valet i USA? I en demokrati bör väl alla grupper kunna påverka valet (dvs. även den s.k. “vita mannen”)? Numera har man även polariserat debatten till den grad att det officiellt är den vita mannens “fel” att Trump blivit vald, övriga grupper där han också vann mycket röster är man helt tyst om. Ku Klux Klan som rapporterats i både USA och Sverige som avgörande har någonstans från 6000-8000 medlemmar, hur är det möjligt att en så pass liten grupp skulle kunna påverka de ca 125 miljoner som röstat på Republikanerna eller Demokraterna? Uppenbarligen är 99,999% av Trumps anhängare (ca 62 miljoner röster) inte medlemmar i klanen även om samtliga 8000 skulle röstat för, frågan vi bör ställa oss är varför media då lyfter fram KKK som en relevant faktor? Är det verkligen rimligt att tro att Trumps väljare endast röstat på honom pga. hudfärg, eller handlar det om andra frågor som hög arbetslöshet,rädda arbeten kvar i USA, “Make America great again” osv.?
Lex Annika Strandhäll
När vi tom har en minister som går ut och ifrågasätter mäns rösträtt (om än på skämt), ledarskribenter som oroas över klanens inflytande, måste vi börja diskutera dessa idéer om varför man polariserar debatten i kön eller hudfärg? Finns det någon som egentligen tjänar på den höjda tonen i debatten? Hade en manlig minister gjort motsvarande uttalande om kvinnors rösträtt eller om färgades rösträtt hade personen inte befunnit sig i blåsväder utan en orkan.
Är den “vita mannen” alltid “missnöjd”?
När hörde vi senast en nyhetssändning där ordet missnöjd inte kopplades samman med dessa grupper? Måste man vara “missnöjd” om man röstar på Trump eller kan man vara vanlig republikan och rösta på sitt partis kandidat? Måste man vara missnöjd om man röstar på Sverigedemokraterna, kan det inte vara så enkelt som att man har en restriktiv uppfattning i migrationsfrågan? Hur många väljare vinner man tillbaka om man stämplar dessa som endast “missnöjda” utan att debattera sakfrågorna? Sannolikt ökar denna retorik bara tonläget, och gör SD:s sympatisörer förbannade, vilka väljare tycker om att bli kallade arga, korkade eller outbildade? Tittar man på t.ex. Nyheter24:s förtroendemätning mellan Åkesson och Anna Kindberg Batra (där ca 30 000 röstade) kunde vi se Åkesson få mer än fyra gånger så många röster som AKB, huruvida det är representativt låter vi vara osagt.
Media lyfter ofta fram retoriken med den “unga arga vita mannen” som sympatiserar med Sverigedemokraterna, denna strategi kommer inte vinna tillbaka en enda röst. Vår tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt tycks vara inne på samma spår i frågan om Trump; ”Den arga vita mannen har gjort Trump till president”. Det faktum att många kvinnor numera också sympatiserar med Sverigedemokraterna, eller att en majoritet av de vita kvinnorna i USA röstade för Trump tycks inte vara relevant (se gärna filmen nedan)? Istället hör man numera apartheidretorik för att förklara sympatier. När det bara skiljer några enskilda % mellan könen finns det säkerligen bättre förklaringsmodeller varför outsiders har medvind i opinionen?
Vi måste börja prata om det inkluderande samhälle vi alla önskar leva i, ingen tjänar på att dela upp samhället i hudfärger, kön eller vi och dom.