Här i veckan besköts en polismans hem, varav rikspolischefen Dan Eliasson beskrev det hela som “fegt” beteende. Attacken är den senaste av en lång rad attacker och hot mot polisen och deras familjer, där våld, kidnappningar och hot numera är vardag. Eliassons retorik påminner om en sandlåda på ett dagis, kanske tycker rikspolischefen att det är “pass på polisernas hus”? Rimligen kan man fråga sig om han ens förstår sin egen uppgift? Det är Eliassons och regeringens uppgift att se till att detta inte händer, att ingen faktiskt vågar utföra ett attentat i denna riktning; vi har alltså bristande lagstiftning och bristande rutiner. Vem skulle vara beredd att ge sig på en polis om man får spendera 10 -20 år i finkan, jmf. med något år för hot eller våld mot tjänsteman? (attentatet kan sträckas till mordförsök, men om vi tänker ringare fall) Dessutom måste vi fråga oss hur kriminella element fått tag på polismannens hemadress? Sveriges rättsväsende behöver införa total nolltoleransens mot denna typ av kriminalitet om vi ska klara av att upprätthålla vår rättsstat.
Bristande lagstiftning – Regeringens misslyckande
Tittar man på lagstiftningen är alltså den maximala strafftiden för våld mot tjänsteman 31 månader eller 2,6 år efter straffrabatten (4 år inkl. straffrabatt). I Sverige bestämmer det allvarligaste brottet strafftiden, således handlar det högst troligt om “mordförsök” om vederbörande är hemma. Sverige behöver särskild lagstiftning som skyddar polisen och andra viktiga samhällsfunktioner, om kriminella ger sig på dem i eller utanför tjänsten. Förslagsvis bör ett attentat likt det i Västerås där man skjuter mot en polismans hus ge livstids fängelse, eller ca 20 år bakom lås och bom; finns det någon förmildrande omständighet? Ett allvarligt hot bör kanske börja på ca 8 år upp till lagens strängaste straff, ringa hot bör istället betraktas från 0-8 år. Det faktum att tillgången till vapen idag är stor, gör att lagstiftningen måste spegla utvecklingen. Det handlar även om att i den bästa av världar tvinga kriminella att lägga ner sina vapen den dagen polisen knackar på dörren, det ska helt enkelt bli för dyrt att försöka fly.
Bristande rutiner – Rikspolischefens misslyckande
Hur ser rutinerna ut kring adressregister för polismyndighetens anställda? Vad kan man göra för att verkligen säkra att enskilda polisers adresser inte hamnar i orätta händer? Hur ser rutinerna ut för polisen att ta sig till och från jobbet? Hur mycket utbildning har poliserna fått i hur man upptäcker skuggande kriminella bilar? Hur många polisen kör exempelvis in i ensliga villaområden för att upptäcka om någon följer efter på vägen från och till arbetet? Finns det något att vinna på att förundersökningsledare använder fiktiva namn som Kommissarie Svensson och Andersson när de arbetar med exempelvis organiserad brottslighet?
Kriminella medlöpare – Allmänhetens misslyckande
Vilket ansvar har allmänheten i att inte berätta för människor att grannen, eller den gode vännen är polis? “En svensk tiger” har väl aldrig varit mer aktuell? Affischen syfte under andra världskriget var att få svenskar att knipa käft om militära hemligheter på offentliga platser, eftersom man inte visste vilka intressen som lyssnade. Rimligen bör det vara straffbart att lämna ut den sortens information 2017 eftersom polisen befinner sig i ett mycket utsatt läge. Alla medborgare har således ett ansvar att inte springa samhällets fienders ärenden, vilket gäller oavsett om dessa är kriminella vänsterradikala, nazister, jihadister eller annan gäng-organiserad kriminalitet. Polisen skyddar oss, men vi måste även dra vårt strå till stacken och skydda dem.
Rikspolischefens analys om “feghet” är inte bara farlig och utan även inkompetent eftersom den skiftar fokus från de faktorer som gör denna typ av brottslighet möjlig. Det är en mycket naiv syn som rikspolisen ger uttryck för; varför skulle kriminella element visa respekt för polismannens privatliv? Samma naiva fenomen känns igen från polisens armband för att förhindra överfallsvåldtäkter, analys och åtgärd blir direkt kontraproduktiv och man tappar kontrollen. Regionpolischefen Carin Götblads uttalande om att det är en attack mot vår demokrati stämmer bättre, men är det en rimlig tanke att brottsligheten skulle värna polisens hemfrid pga. respekten för demokratin? Sverige behöver tuffa till lagboken ordentligt där man tydligt visar att attacker mot polis är helt oacceptabelt. Ertappas man med skjut eller stickvapen på stan så kan man börja på 10 år och uppåt. Det här är ingen extrem vetenskap; skärp lagboken, säkra de egna rutinerna, bygg fängelser, upprätta jourdomstolar och börja inkvartera. Dessutom behöver vi inte vara med i EU för att klara av brottsligheten, vilket annars är ett populärt argument för politiker som inte kan stava till ordet ansvar. Sverige behöver lösa sina problem, det duger inte att tro att man kan vända mattan mot byråkratiska Bryssel för att “utmaningarna” blivit påtagliga; vårt land behöver ett ledarskap.