Den frågan kan man ställa sig för ingen tycks vilja besvara den. Jag har under de senaste månaderna ställt flera frågor till några höga företrädare och ingen tycks kunna svara på några frågor jag ställt. Skriver man något som inte följer partiledningen är det fullständigt tyst i kommentatorfältet på Facebook. Däremot får man ofta medhåll från de personer man vet röstar annorlunda, men det uppstår ingen debatt. Vi kan också se att många går in och läser våra artiklar, men det är uppenbart att många lägger locket på. Skriver man dock något som ligger i linje med partiledningen så har man genast likes och instämmande kommenterar. Jag tolkar detta som att det finns många som inte riktigt är nöjda med den linjen som drivs idag, och inte vill försvara en linje dom inte tror på. Idag är jag inte medlem av något parti, således ska vi idag dissekera och reflektera över den moderata positionen i budget frågan.
Synen på regeringens budget
Moderaterna vill att vänsterpartiet ska vara med i underlaget för Regeringens budget, för att M ska lägga ner sina röster. Detta för att V+MP+S utgör ett större väljarunderlag än M+FP+C+KD, kokar man ner detta så kan man bara landa i ett faktum. En röst på Moderaterna idag är en röst på att vänsterpartiet får påverka landets ekonomi. Jag skulle tro att de flesta med borgligt sinne upplever detta som hyfsat förrädiskt. Syftet är självklart att regeringen ska fatta så pass dåliga beslut att högersocialdemokraterna ska trilla över till Alliansen i valet 2018. Men varför ska man rösta på ett parti som inte står upp för sin egen politik? Dessutom måste man ge Sjöstedt en eloge för att inte gått fram med förslag röranade det ekonomiska ramverket, utan istället har han prioriterat reformer som glasögon till fattiga barn. Ett förslag jag gärna ser att man behåller, det är inte rimligt att vissa barn inte ska kunna se bokstäverna i skolboken för att föräldrarna väljer att konsumera annat (observera att jag inte skriver “har råd”).

Hur ska man tänka då?
Den ledande frågan måste vara “Hur får vi in så mycket moderat politik som möjligt i budgeten”? För det första befinner vi inte oss i ett “knepigt läge” för att folket har röstat som de har gjort, vi befinner oss i ett “knepigt läge” för att vi har två väldigt oerfarna beslutsfattare (läs gärna hur vi på Förnuft definierar ledare och beslutsfattare) i ledande position i M och i S som fattar felaktiga beslut..

Steg 1 är idag att man går ihop med Alliansen om ett eget budgetförslag, vilket SD med största sannolikhet ställer sig bakom då de har sagt att de ska fälla varje regering.
Sen gör man klart att man kan tänka sig förhandla om budgeten med regeringen, där regeringssidan (S+MP) måste kohandla om sina förslag med Alliansen. Således får man med vissa bra saker från Alliansen och vissa bra saker från vänstersidan. Vissa saker kommer båda sidor direkt kunna enas om, vissa saker kanske får filas ner och vissa saker kommer man behöva kohandla om. Resultatet kommer bli att man slipper radikala vänsteridéer då de inte kommer finna stöd i Alliansen, och vi slipper också radikala högeridéer då de inte kommer finna stöd på vänstersidan. Således kommer vi att få en budget som är ganska mitten, som väldigt många kommer kunna finna sig i . Det kan knappast beskrivas som ett knepigt läge i lilla landet lagom? Men det kommer krävas dialog och samförstånd, dessutom kommer det ingiva respekt hos de egna väljarna.

Är det så att man från regeringens sida inte är villig att förhandla om sin budget, ska budgeten fällas. Detta gäller också om man kommer med “en knuten hand”, budgeten måste börja helt utan anspråk. Jag tycker också det är viktigt att ansvariga ministrar ska kunna uttala / reservera sig att dom kanske inte håller med, – “men for the common good så har vi gjort så här”.  Oppositionen ska endast hjälpa till att lotsa en budget genom riksdagen om det är så den har haft inflytande på den. Det är inte rimligt att man ska kunna slänga in radikala vänsteridéer och få budgeten lotsad genom riksdagen. Denna typ av omröstningar där oppositionen försöker fälla budgeten har funnits sedan länge och vi behöver bara falla tillbaka på tradition, svårare än så behöver det inte vara.

 

 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook