I dagarna rapporterades det om en kvinna från Kosovo som varit så pass sjuk att Sverige var ett av fyra länder där hon kunde få vård. Migrationsverket har fastslagit att kvinnan ska utvisas och att vård finns i hennes hemland, varav statstelevision väljer att sända ett bandat inslag och en artikel där man berättar om det upprop som skett; där 150 människor signerat en protestlista. Om vi ser frågan i ett större perspektiv, är det rimligt att SVT gång på gång “överklagar” myndighetsbeslut i migrationsfrågor, är det verkligen statstelevisionens politiska roll?
Sakfrågan och bakgrund i det aktuella fallet
Enligt kvinnan erbjuder inte Kosovo den vård hon behöver, därför har man sökt asyl i Sverige. I artikeln framkommer inte vilken kostnad vård det rör sig om, men då Sverige enligt hennes utsago är ett av fyra länder som har dessa kurer bör man kunna fråga sig vad det kostar? I November rapporterades det om en ung svensk flicka som behöver sprutor för 800 000 kr per spruta vilket ger insikt till hur pass dyra avancerade läkemedel kan vara. Frågan i det aktuella fallet är inte bara en fråga om vad vården kostar, utan vad ett liv är värt rent ekonomiskt? För alla som tittat på det aktuella fallet ovan är det uppenbart att personen är så pass funktionshindrad av sin sjukdom att utsikterna på arbetsmarknaden är obefintliga. Således handlar det inte endast om vård, det handlar om en livstids försörjning ur det svenska välfärdssystemet.
Regelverket i det större perspektivet
När världen är så pass orättvis som den är, måste vi ha asylregler som är rationella; man kan inte släppa in alla som har problem i vår lilla välfärdsstat (om vi nu ska ha välfärden kvar). Frågan måste alltså ses både generellt men även i ett större globalt perspektiv, är det rimligt att alla som har råd med en flygbiljett och kan ta sig till Sverige ska ha rätt till avancerad vård och livstids försörjning? I det här fallet handlar det inte om att Kosovo går in och betalar för vården, den typen av upplägg hade kunnat vara en möjlighet (outsourcing), utan kostnaden för behandlingen tillfaller svenska skattebetalare. När vården idag går på knäna, och människor dör i vårdköer i väntan på olika behandlingar; innebär alla dessa fall att man försämrar utgångsläget ytterligare. Hade situationen sett annorlunda ut, där man haft en vård utan vårdköer och där “vårdgaranti” inte behövde omtalas i valrörelser utan varit något självklart; då hade sannolikt våra möjligheter i dessa fall sett annorlunda ut.
Lex Protestlistan – Kickstarter
Rimligen borde någon fråga hur mycket dessa 150 pers som undertecknat denna protestlista är villiga att själva betala? Hur mycket välfärd är dessa villig att själva uppoffra, för det är dit det kokar ner till; om än i ett makroperspektiv. Kanske borde någon av dessa 150 som undertecknat listan starta en kickstarter-kampanj där alla som vill får möjlighet att lägga en slant (kan även finnas en poäng att redovisa hur mycket dessa 150 själva betalt) men även öppna för andra människor. Det skulle förutom att vara retoriskt hederligt vara en mycket fin gest om dessa präglade lite handling bakom sina ord, för det är väldigt lätt att vara politiskt tjusig när man slipper ta ansvar. Dessutom brukar det vara väldigt skralt när man frågar vad de själva kan tänka sig bidra med, då kommer det svar i stil med “Jag? Jag betalar ju skatt? Det är väl samhället som ska betala?” Kanske finns det goda möjligheterna för medlemmarna i nätverket #Jagärhär att bidra ekonomiskt till dessa fall, eftersom många åtminstone retoriskt är generösa med välfärden. Är det en grupp som bara är högljudd eller finns det en vilja att offra ur sin egen portmonä, upp till bevis?
Att sätta sitt namn på en sån här lista förpliktigar i handling, inte i ord. Är man inte villig att själv betala bör man inte underteckna, eftersom man då skickar kostnaden till någon annan; genom att beröva resurser för de svenska medborgare som just nu dör i vårdköer. När SVT sänder dessa reportage vilket försvårar migrationsverkets arbete, samtidigt som man aktivt utmanar våra lagar och regler; tåls det att fråga om SVT tänkt bidraga själva? Ligger det verkligen i public service intresse att ta indirekt politiskt ställning kring ömmande fall, eftersom motreaktionen blir att många människor börjar ifrågasätta myndigheten istället för att se frågan rationellt vilket vi försöker göra i den här artikeln?
Frågan handlar inte om yttrandefriheten som på allvar hotas i Sverige 2018, ej heller om att tysta SVT; utan helt enkelt om vad public service bör ha för roll? Är det verkligen att vara politiskt oberoende att rapportera om protestlistor i ömmande fall? En mer rimlig hållning är att SVT Opinion Live bjuder in och diskuterar vilka asylregler vi ska ha, en allmän diskussion om vi ska ha ett försäkringssystem (USA) där alla betalar för sig i utbyte mot lägre skatt eller ett välfärdssystem.
När svenskar får cancerbehandlingar efter månader i kö, och man i Finland kan få det i samma vecka måste vi reflekterande individer vara rationella och diskutera med vår omgivning varför migrationsverket gör rätt; även om det innebär att vi får utstå spott och spe från personer som inte förstår ekonomi- och därför inte begriper välfärdsstatens oerhörda bräcklighet.