Foto: Pixabay.com (Montage ObF)

Just nu tycks alla partier utom Sverigedemokraterna vilja begränsa vår yttrandefrihet eftersom man anser att integriteten måste stärkas då ny teknik skapat nya förutsättningar. Tanken är att av staten erkända journalister ska få tillgång till information som vi andra inte får tillgång till, och att datainspektionen blir licensgivare till vem som är journalist och inte. Hur hade vi betraktat demokratin om Putin bestämt sig att endast vissa journalister fått tillgång till viktiga uppgifter? Nu är det dock inte Putin, det är samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna som står bakom förslaget.

Migrationsfrågan – Bakgrunden till behovet av lagförändringar
De senaste 10 åren har en rad nya tidningar ploppat upp på internet av varierande kvalitét varav ett flertal av dessa diskuterat ämnet migration utan politiska skygglappar. Att dela den sortens artiklar i sociala medier har varit och kan fortfarande vara oerhört tabubelagt då man genast blir associerad som rasist av gemene man. Fenomenet är tämligen likt de östtyskar som i smyg lyssnade på västradio (även det kallat “propaganda” precis som idag) och på samma sätt som då kunde det få allvarliga konsekvenser för de som erkände att de lyssnade på den typen av medier; tidigare kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth råkade exempelvis illa ut när hon medgav att hon läste avpixlat. Varför valde då östtyskar att lyssna på västsändningar, och svenskar att söka sig till exempelvis alternativa medier?  Svaret är mycket enkelt, den gemensamma faktorn är bristen på information; dvs. känslan att de etablerade medierna inte uppgav/uppger hela sanningen.

Sverige 2018
Ett ämne som är känsligt idag är hedersmord, dvs. att människor mördas för att bevara en familjs anseende om dessa inte lever efter de religiösa regler som finns inom delar av Islam. Vill man komma till rätta med detta problem, inser nog de flesta människor att det handlar om kulturella faktorer och inte soci-ekonomiska faktorer som medierna ständigt försöker flika in som avgörande. Vi ser inte dessa brott öka desto mindre pengar en familj har, och även om lite pengar kan vara en gemensam faktor; är det inte den avgörande faktorn då vi inte ser samma mönster hos andra delar av befolkningen i samma ekonomiska situation. Feministiskt initiativs nya partiledare gick dock steget längre och menade på att hedersvåld finns inom svenska hushåll också, vilket är en sanning med modifikation då kvinnor kan misshandlas av svenska män med. De flesta inser nog att generella insatser mot män inte kommer leda någonstans eftersom det inte är genus som är den avgörande faktorn, det är olika kulturer som har olika lösningar. Att således kunna beskriva kulturella faktorer rakt upp och ner är en viktig faktor för att formulera en problembeskrivning, nuförtiden använder man dock det positiva ordet “utmaning”; vilket ger avsmak när det används tillsammans med fruktansvärda händelser ex. kvinnor som trillar ner från balkonger.

Känsliga uppgifter
Idag klassas uppgifter om ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i en fackförening, hälsa, en persons sexualliv eller sexuella läggning, genetiska uppgifter och biometriska uppgifter som entydigt identifierar en person som känsliga uppgifter. Skulle nu regeringen få igenom dessa ändringar i grundlagen är det alltså endast de av staten utsedda journalister (som bedöms syssla med “klassisk journalistik”) som får skriva ut dessa delar. På så vis kommer gemene man eller tidning utan tillstånd från datainspektionen inte längre kunna skriva om aktuella domar då de nya lagarna sätter brottslingens integritet framför skribentens yttrandefrihet. När problemen således ökar i samhället och gemene man yttrar och skriver allt mer, är lösningen då att sopa problemen under mattan eller att ta itu med dem? Är problemen i samhället att tidningar som tidigare Avpixlat beskrivit hur verkligheten på ett sätt som fler efterfrågat, eller ligger problemet att den havererade migrationspolitiken ökat antalet brott; och att det är ytterst känsligt att skriva om invandrares representation i brottsstatistiken? Så pass känsligt att man dessutom avskaffat statistikintagningen på det aktuella området. 

Lösningen på dagens problem är inte att begränsa yttrandefriheten för att ingen ska skriva om problemen (ordet “utmaning” borde göra varenda demokratiskt sinnad människa illamående) i samhället, det är snarare att alla medier skriver nyheter precis som det är istället för att utelämna viktiga detaljer. När vanliga svenska tidningar skriver om en gruppvåldtäkt av svenska medborgare ombord på en finlandsfärja och alternativa medier rapporterar om att dessa efterfrågat somalisk tolk i Finland; skadas förtroendet för de etablerade tidningarna då det är uppenbart att den informationen utlämnats av politiska korrekta skäl. Oberoende Förnuft följer inte de pressetiska reglerna även om vi på många sätt sympatiserar med dem, vi ser inte heller något behov att omnämna människor som “afrikaner”, “muslimen”, “araben” då den typen av inflammatoriskt språk inte tillför något intellektuellt utan i praktiken endast hetsar mot dessa människor. Däremot kan det i fallet med gruppvåldtäkten finnas klara poänger i att man skriver rakt upp och ner att dessa har somaliskt påbrå, eftersom gruppvåldtäkter tycks vara ett kulturellt fenomen som är vanligare från vissa delar av världen. Om vi istället begränsar yttrandefriheten, dvs. vi gör det olagligt att skriva ut den somaliska kopplingen försvårar vi att lösa de kulturella problemen eftersom dessa sopas under mattan (där genus istället förs fram). 

Newtons lag kopplat mot den svarta marknaden
Tittar man på det amerikanska valen sedan Bill Clinton har alla efterföljande presidenter kampanjat på att de inte är sina företrädare, den konservative Bush mot den promiskuöse Clinton, den liberale Obama, och den mer nationalkonservative Trump. Precis som i fysiken har varje kraft inom politiken en motkraft, i USA är mönstret väldigt tydligt. Väljer man att begränsa det fria ordet är det mycket troligt att vi kommer få utländska tidningar på svenska, som kommer vara lika tillgängliga men ligga under andra länders lagstiftning. Fenomenet är i teori och ekonomiska sammanhang inget nytt, desto mer reglerad en marknad är desto större blir den svarta marknaden på samma område. Effekten kan således slå hårt åt andra hållet då Sverigedemokraterna är de enda som inte förespråkar skärpningar av yttrandefriheten, samtidigt som antalet regimkritiska svenska tidningar riskerar att öka med utländska utgivningsbevis; det är omöjligt att stoppa det fria ordet eftersom det kommer hitta nya former. Enda möjligheten att göra något vettigt är att avdramatisera verkligheten och beskriva de aktuella problemen för vad de är, det är journalisters enda uppgift samt att bevaka makten. När man nu istället lierat sig med makten, och “journalister” istället ges ensamrätt för vad som ska publiceras; är det något som ökar sprängkraften hos de som kritiserar den utveckling vi kunnat se. Således är det inte en orimlig analys att de partier som driver igenom denna grundlagsändring riskerar att straffas hårt eller utraderas då väljarna kommer efterfråga partier med en mer transparent syn på demokrati; särskilt desto mer problemen ökar. Grundlagarna är inte vilka lagar som helst, de är i allra högsta grad associerade med demokratin; således är insatserna betydligt högre om det inte finns folklig förankring och efterfrågan på dessa reformer. När alternativa medier efterfrågas allt mer, och Sverigedemokraterna vuxit är det troligt att en ökande skara människor således inte sympatiserar med att få sin yttrandefrihet begränsad; höstens riksdagsval kan således ta helt andra former om grundlagsändringarnas första omröstning klubbas igenom utan “folklig” förankring i maj.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook