Vem är egentligen mest solidarisk?

Det är anmärkningsvärt hur ledande socialdemokrater idag går ut och påstår sig vilja höja pensionsåldern. Mig veterligen var man kraftig motståndare till detta när Reinfeldt sa samma sak, vissa menade på att man skulle arbeta tills man stupade. Thomas Eneroth som på den tiden hade hand om dessa frågor för socialdemokraterna 2012 menade på att det var “provocerande” att ens prata om att höja pensionsåldern. Nu när man sitter i regeringsställning och tvingas ta ansvar, då är det så dags att ge “ansvarsfulla besked”. Men tidigare då? Varför kunde man inte kläcka ur sig detta tidigare? Varför är det tyst från Thomas Eneroth idag?

Läs gärna denna artikel i Göteborgsposten om argumentationen från 2012.

Någonstans har vissa ord idag tappat sin innebörd och fått en ny mening. Ordet “respekt” innefattar t.ex. att peka ett vapen på en obeväpnad människa och få denna att ge sig (eller något motsvarande?). Ordet “utmaning” har idag fått samma innebörd som ordet “problem”. Ordet “ansvar” har idag förändrats till “skjuta över sina problem på”.

Hur många gånger har man inte hört någon säga:
“Du ska visa mig respekt, annars skjuter jag?” “Vi står nu inför en stor utmaning” eller “Nu måste vi alla ta vårt ansvar”. Det sistnämnda används ofta från vänstersidan. Vad man egentligen säger när man talar om “alla” kopplat till ordet ansvar, är inte “vi alla” utan “ni andra”. När såg vi senast en rikspolitiker ställa sin övernattningslägenhet i huvudstaden till förfogande, eller skänka större delen av sin lön till flyktingar? Vissa politiker, som t.ex. Jonas Sjöstedt avstår partiarvode då han får riksdagslön, vissa menar att det är att visa solidaritet… jag menar att man sparar pengar i partikassan, inget annat. Hade man däremot tagit sin lön från partiet och gett bort riksdagsarvodet till välgörenhet (typ UNHCR) då kan vi prata om solidaritet. Förövrigt tycker jag ledande politiker (inkl statsministern) har en ganska blygsamlön jmf. med t.ex. direktörer på större bolag. Uppenbarligen är det dessutom ett problem, då vi har svårt att rekrytera vettiga personer från t.ex. näringslivet till denna post. Jag tror det finns väldigt många vettiga industriledare som inte skulle vilja ha jobbet pga. den relativt sett låga lönen. Denna nyhet om att en statsministers lön är liten är garanterat provocerande för många, men jag är övertygad om att så är fallet. Dessutom hur kul är det att ha ett jobb där alla hackar på dig och alla som uppsöker dig bara vill ha pengar? Man kan ju jämföra detta med Hans Majestät Konungen som jobbar hårt (för dig som inte håller med, tryck gärna like på kungahuset på Facebook och titta i en månad så ser du att det genomförs en massa möten dagligen), men som sällan får höra “det där gjorde du bra!” utan bara får läsa diverse undersökningar. En parentes i sammanhanget, men måste kännas otacksamt. Dessutom kan han inte försvara sig heller…

För några dagar sedan gjorde gamle MP-språkröret Birger Schlaug ett utspel om att alla höginkomsttagare skulle bidra med en extra skatt, för alla som kommer hit. Riktigt bra förslag! Men gör det frivilligt! Låt alla som ställer sig bakom denna migrationspolitik registrera sig hos Skatteverket för att bli extrabeskattade. Gör dessutom listan publik, så man kan se vilka som verkligen följer sin egen övertygelse fullt ut.  All heder åt dem som lyfter luren och registrerar sig!  Tycker man att Sverige ska bedriva en mycket större expansiv flyktingpolitik jmf. med övriga europeiska länder (en helt okej uppfattning att ha) bör man själv bidraga med en extra slant istället för att skicka räkningen till någon annan (vilket vi idag kallar “ta ansvar” eller “stå upp för solidariteten”). Det är inte att vara solidarisk eller ta ansvar, det är att skjuta över uppoffringen på någon annan.

Det är en mycket märklig vänsterretorik att man aldrig kan tänka sig bidraga själv, utan istället anser att “generositet” eller “ansvar” innebär att någon annan ska stå för notan. Det är som att en far och en son går på restaurang med faderns bästa vän. När man tar in menyn så tänker sonen ta den billigaste rätten men uppmuntras snabbt av pappan att ta något dyrare då det är vännen som står för kalaset. I det läget kan man fråga sig vem som är mest generös, fadern eller vännen som betalar? I politiska sammanhang anses fadern som uppmuntrar sonen att spendera mer vara den som står för generositeten. Man kan fråga sig om det verkligen är rätt?

Var gärna för en ökad invandring, men öppna då plånboken själv. Solidaritet, generositet, ansvar och medmänsklighet kommer från vad DU själv bidrar med. Det är inte respektingivande att tala om “utmaningar” och sedan beskatta andra väjargrupper än sina egna. En sak är att beskatta alla genom t.ex. kommunalskatten, men de förslagen har vi inte sett än… Förmodligen är man rädd att tappa röster från den egna väljarkåren, därför skickar man notan till någon annan.

Förövrigt tycker jag alla ska googla Kazuhiro Tsuji och realistiska skulpturer. Bilden på Lincoln kommer från en av hans utställningar.