För att förstå hur oerhört skadlig Socialdemokraternas demonisering av s.k. “vinster i välfärden” och “övervinster i välfärden” behöver vi diskutera varför varenda människa som är rädd om sitt liv bör vara för dessa fenomen. Att förbjuda vinster i välfärden innebär i realiteten att man tar livet av sin egen befolkning av politiska korrekta skäl, det kan låta hårt men det är ändå sant. Att vara motståndare mot vinster i välfärden beror ofta på okunskap, eftersom man inte förstått marknadskrafternas möjligheter att lösa problem i samhället. Därför ska vi idag utmana de politiska lögner socialister sprider till svenska folket, genom att ta den sakliga debatten borgerliga krafter borde göra; dvs. argumentera för varför vinster i välfärden kan lösa Sveriges problem i sjukvården.
Vilka är de Socialdemokratiska argumenten?
Idag hör vi ofta att Sverige har världens bästa sjukvård trots att vi har långa köer, och det är helt sant; för de som har turen att komma fram där cancern inte hunnit sprida sig har en skaplig chans. När man då på socialdemokratiskt vis helt bortser från de som avlider i väntan på vård (ungefär på samma sätt som man förtidspensionerade folk för att få ner arbetslösheten), ljuger man med sin statistik eftersom en död i kön är ett bottenbetyg för sjukvården; dessa räknas således inte som en missnöjd patient då man förlorat sin talan. Socialister relativiserar alltid, de flesta kommer ändå fram (51<49), alla bilar brann inte i området osv. Om problemen nu är så små, borde de inte vara lätta att lösa då? Är man verkligen girig om man gör vinst på att operera någon?
Lex Benjamin Gugenheim – Mannen som gav högmodet ett rättmätigt ansikte i historien
För alla som sett någon film om Titanic har man garanterat stött på historien om miljardären Benjamin Guggenheim, mannen som bytte om till frack “för att gå ner som en gentleman”; när den kungliga postångaren förliste en iskall aprilnatt 1912. Guggenheims högmod (f.ö. en katolsk dödssynd) är samma agerande som när en socialdemokrat tackar nej till privat sjukvård då kirurgen kan göra vinst, där den gemensamma faktorn är att båda nobelt är villiga att gå under (för högre värden) istället för att försöka söka sig till livbåten (dvs. den privata kirurgen i cancerpatienters fall). Den kanske viktigaste skillnaden är att Guggenheim som knappast var socialist tog valet i sina egna händer, medans dagens socialdemokrater tvingar dig att följa deras öde om du råkar bo i deras landsting; där man förbjudit eller aktivt vingklippt privata vårdalternativ. En socialist eller nymarxist kommer alltid försöka bestämma över andra, medans högerkrafter utgår från den egna individen. Benjamin Guggenheims öde var hans eget och ingen annans.
Vad är egentligen en cancerkö i ekonomiska termer?
En cancerkö är en massa människor som med livet som insats efterfrågar sjukvård, där antalet kirurger utgör utbudet. Nu finns det garanterat människor som tycker det är ovärdigt att se det här utifrån marknad, liv är ingen marknad, människor kan inte mätas i pengar; och det är just den sortens floskler som gör att människor dör. På många håll har landstingen monopol på sjukvården, dvs. det utbud kirurger som finns motsvarar inte den enorma efterfrågan av patienter; utan utbudet är mycket större (dvs. vi får kö). När en kirurg går hem efter dagens arbetspass 8 timmar står hans skalpell och anticancermaskin oanvänd resterande 16 timmar, i vissa fall kanske flera lag roterar på samma apparatur; men de används inte utifrån vinstmaximeringens principer (dvs. tjäna så mycket pengar som möjligt). Här finns det ineffektivitet dvs. för varje minut apparaturen står oanvänd växer någons cancer. För en entreprenör som tar betalt för kirurgin finns marknadskraften, dvs. desto mer apparaturen används desto mer pengar tjänar vederbörande. Om ett landsting har 30 000 människor i kö, kommer därför privata vårdföretag att söka sig dit; och de kommer köpa in mer apparatur för att vinstmaximera dvs. operera så många som det är möjligt. Det kortar köerna, och så länge det finns kö dvs. efterfrågan kommer dessa av ekonomiska skäl att matcha sitt utbud och samhällsnyttan kommer vara att människor överlever. När Socialdemokrater går till val att förbjuda vinster i välfärden eller privata alternativ försvinner alltså drivkraften att med marknadskrafter rädda människor från en säker död, för vilken kirurg är villig att ta en risk när han inte kan tjäna pengar på det? Vilken kirurg är villig att sätta huset i pant för att starta en egen praktik om vinsten måste återinvesteras i verksamheten, istället för att familjen doktor kan leva lite bättre?
Socialdemokrater väljer alltså att förbjuda vinster, när det är den absolut enklaste lösningen att få bort köerna; något som är obegripligt om man tänker på vem som betalar priset. Landstingen skulle till och med kunna subventionera priserna hos privata kirurger, för att rädda så många som möjligt; eller förhandla fram ett ramavtalspris. Hur många skulle inte skjuta till 50 000 kr för en operation imorgon, om man upptäckt dödlig cancer idag? Hur många skulle hellre vänta 6 månader för en tid till påsk, för att det är ett problem om kirurgen “skor sig på andras lidande” (demoniserande socialistisk retorik) dvs. tjänar pengar? När du som medborgare inte ens kan besluta själv, utan röstar för socialistiska partier för att “vinster i välfärden” är fel trots att människor dör i köer; väljer du uppenbart att prioritera politisk korrekthet framför livet på dina medmänniskor. Är det verkligen rätt? Om många är villiga att betala för sig, innebär det att köerna även kortas för de som inte vill betala för sig; alla vinner? … eller?
Den enda som inte vinner är socialdemokratin eftersom man faktiskt bevisar att privata alternativ är mer effektiva än att staten bedriver denna sjukvård, vilket också är en viktig förklaring varför man demoniserar med “övervinster”; många förstår helt enkelt inte att marknadskrafterna (som utmanar socialismen som idé) är mycket mer effektiva än planekonomin (dvs. landstinget har monopol på sjukvården och politikerna bestämmer helt). För alla som besökt ett socialistisk land som Kuba, Venezuela, Nordkorea har man nämligen sätt att man måste stå i kö till allt, eftersom ineffektiviteten är total pga. att det inte finns vinst intresse. Omelett-stekaren tjänar inget på att steka två omeletter samtidigt eftersom han inte gör vinst, utan en i taget trots att man har 20 personer i kö; en cancerkö fungerar på samma princip. En kirurg i landstinget tjänar inte mer för att ta en operation till per dag, och därför har vi köer. Tänk om och tänk rätt!