Varje månad kommer det avslöjanden där organisationer som lyfter statliga bidrag har förfärliga åsikter. Oftast kan det handla om en annan syn på kvinnor samt människor av judisk börd. Bland dessa religiösa organisationer finns det säkert de som också är som folk är mest och som har relativt sunda värderingar. Istället för att se frågan ur ett jämställt perspektiv borde man se det ur ett filosofiskt perspektiv, är det rimligt att vi skattebetalare finansierar religioner som saknar koppling till vår inhemska kultur? Kanske borde vi istället rikta om dessa pengar för att exempelvis stödja den klassiska kyrkomusiken som på många håll har svårt att stå på egna ben ekonomiskt?
Svenska kyrkans särställning
Svenska kyrkan bildades 1536 efter att Gustav Vasa och Olaus Petri reformerade Sverige enligt Martin Luthers lära. Ursprungsidén handlade b la om att komma över de rikedomar som kyrkan besatt, samtidigt som man ville skilja sig från Kyrkostaten (Vatikanens föregångare). Även om kyrkan sedan år 2000 inte längre är statskyrka, har svenska kyrkan en särställning eftersom den är så oerhört knuten till vår svenska kultur. Dessutom har man från medierna under en längre tid uppmuntrat människor att lämna, vilket har gjort att många församlingar har svårt att klara sig ekonomiskt (även om samfundet har tillgångar). Vem vill inte ha 5000 kr extra i fickan per år? Det finns till och med föräldrar som tror att barn kan fara illa om en skolavslutning eller luciafirande sker i kyrkan, och prästen välsignar eleverna (dvs. önskar dem en fin sommar). I någon mening har en liten högljudd minoritet blivit tongivande och begränsat en majoritet som inte uppfattar högtiderna som religiösa utan istället trevliga traditioner. Snarare borde Sverige bejaka dessa kulturella traditioner, och låta de som inte vill deltaga på skolavslutningar etc. slippa; man behöver inte göra det svårare än så.
Vad staten borde underlätta
I Sverige har vi religionsfrihet, något som inte är detsamma som att stötta alla religioner ekonomiskt. Däremot hjälper staten till att organisera att kyrkoskatt dras på svenska kyrkans medlemmar, rimligen är servicen något man borde undersöka för andra samfund (som ur gemene mans värderingar inte uppfattas som extrema) eftersom det endast handlar om ren administration.
Staten borde istället satsa på kyrkomusiken och stå upp för vår “riktiga” kultur
Backar man bandet när svenska kyrkan var statskyrka hade kyrkan även på mindre platser ett rikt kulturliv, där de största verken framfördes gratis till de som ville komma och lyssna. När kungen senast jubilerade gav Stockholms stad “en gåva på 150 000 kr”, varav det genast fanns de i media och sociala medier som tyckte det var för mycket; vad man inte helt berättade var att det handlade om en inhyrd symfoniorkester; scenen i sammanhanget var högst troligt den lilla kostnaden i sammanhanget. Funderar man kring tilltaget kan man fråga sig varför media skriver så öht (vad för frö vill man så)? När landets monark fyller 70 år är väl en symfoniorkester ett mycket trevligt arrangemang som berikar alla som tar sig dit? Räknar man på att hyra in 60 till 150 musiker, landar kostnaden på mellan 180 -450 000 om dessa får 3000 kr styck; prislappen är således extremt bantad. Även om en orkester i en kyrka idag snarare består av 10-25 personer är detta mycket pengar för en liten församling. Hur många församlingar har råd att exempelvis framföra ett “Requiem” av Mozart dvs. bjuda sina församlingsbor på en konsert på ca 100 000 kr?
Svenska staten måste börja backa sin enorma kulturskatt eftersom den annars kommer glömmas bort, även om kyrkan står för regin är inte detta ett problem då Svenska Kyrkan borde ha en särställning. Hur många vet eller har hört exempelvis om den s.k. Dübensamlingen? Rimligen borde man också flytta de politiska kulturpengar som idag bekostar en massa trams, som varken genererar turism; eller bred uppskattning bland besökarna. Personer som byggt sitt s.k. konstnärskap på att häckla andra, är också grupper som bör utvärderas. Stötta istället kvalité och konstnärer med talang, som förgyller och kompletterar det svenska kulturlivet i positiv anda… obestridligen finns det mycket pengar att inkassera och satsa rätt för hög kulturell utdelning. Dessutom skulle en sådan omprioritering generera arbete för många musiker runt om i vårt land som idag har svårt att försörja sig.