Hur ofta träffar man unga människor under 18 eller under 15 år med ett extraarbete? Svaret är aldrig, eftersom många ungdomar sedan unga år längtar till den dagen de får sätta händerna i studiebidraget. När man gnetat med månadspeng om 200 kr och helt plötsligt får 1250 kr är lyckan gjord, barnen blir relativt sett lika rika som Kung Midas själv; eftersom utgifterna för många vid den tiden inte är speciellt stora. Vad som sker i bakgrunden utan att man kanske tänker på det är att många barn blir beroende av staten, dvs. istället för att få en fot in på arbetsmarknaden för att man vill ha den där iphonen; blir man bidragsberoende något som spelar vänsterpartierna i händerna. Bidrag ses plötsligt som något positivt, men vad får det för konsekvenser?
Att som barn bli fostrad till hund eller fågel
Alla barn som växer upp blir antingen fostrade enligt hund- eller fågelmetoden, där skillnaden mellan vänster och höger är direkt avgörande för vilken karaktär man blir. Att som barn bli fostrad till hund innebär att man ständigt är beroende av sin matte, det kan vara föräldern som skyddar barnet och alltid betalar så fort räkningen övertrasseras; men det kan också vara staten som agerar matte i form av bidragsgivare. En hund klarar sig inte utan sin matte, försvinner föräldern eller staten får hunden problem. Fågeln å andra sidan tränas redan som barn att en dag pröva vingarna ut ur boet och stå på egna ben/vingar, första gången gör det kanske ont; men så småningom når fågeln både självbestämmande och friheten att flyga vart man vill. Ett barn som fostras till fågel är därför någon som tar första jobbet som 13-åring, och kanske korsar Atlanten redan när man fyllt 18 med en kompis eftersom man velat se frihetsgudinnan; medans hunden är kvar hos föräldrarna eller passivt inväntar sin a-kassa eller studiebidrag.
“Hundar klarar inte skola och arbete samtidigt”
I jakten på att skapa det marxistiskt jämställda (equality of outcome) samhället är det därför ett problem bland socialister om vissa kan arbeta och studera samtidigt, tjänar man för mycket blir man återbetalningsskyldig till CSN. Det spelar ingen roll om du studerar under våren, tjänar du för mycket under hösten kan det bli en smärtsam ekonomisk läxa att du bor i ett land som tillämpar socialism. Men… är det verkligen en orättvisa om en fågel arbetar på Ica (vederbörande väljer inte Coop) några timmar efter skolan, eftersom fågeln klarar att studera snabbare och mer effektivt efter arbetstid? Är hunden verkligen utsatt för en orättvisa att studiebidraget är lägre än fågelns lön? Här uppstår en mycket giftig och attraktiv tankefälla bygd på en lögn, i socialisternas värld görs fågeln (eller människor med god inkomst) ansvarig att hunden har det så dåligt. Det faktum att hunden sedan länge aldrig ansträngt sig, utan i hög grad varit beroende av andra och därför själv blivit passiv har ingenting med fågeln att göra. Vi kan alltså konstatera att den “klyfta” som uppstått mellan fågeln och hunden helt beror på att fågeln aktivt anstränger sig, medans hunden är lat och passiv.
– Hur får vi fler hundar att vilja bli fåglar?
Här kommer jämlikheten (equality of opportunity) in, dvs. både hunden så väl som fågeln har rätt att ta ett arbete (möjligheterna i utgångsläget är desamma för båda), men hunden behöver inte eftersom han har sina bidrag ändå. Därför behöver vi införa en anställningsform som är närmast skattebefriad, där man som student slipper ta lån och bidrag om man istället kan försörja sig genom att slippa inkomstskatt. Eftersom man inte betalar skatt på sitt studiebidrag, blir det märkligt om man ska göra det på sin studielön; poängen är att göra individer skuldfria om de både fixar att arbeta några timmar och studera samtidigt. Det behöver dock finnas något tak för att inte människor ska skriva in sig på en kurs för att arbeta skattefritt. Om fler barn fostras genom arbete att stå på egna ben tidigt, slipper de skuldsättning och de kan välja vart de vill åka på semester. Varför ska man som student ha det tufft ekonomiskt, om man kan arbeta några timmar i veckan och kunna unna sig riktig semester eller de varor man vill köpa? Gör man dessutom denna grupp billig avgiftsmässigt förutsatt att man klarar studierna (ungefär som lånekraven ser ut idag), är det en helt otrolig tanke att många företagare skulle ta in extrapersonal för studenter eftersom de vill tjäna pengar och erbjuda högre service? Packa människors varor som en konkurrensfördel i butikerna för en struntsumma (om det genererar mer kunder dvs.)?
Studiebidrag skapar lata individer eftersom dessa inte behöver arbeta för pengarna, det utjämnar heller inga klyftor eftersom fågeln flyger oavsett om hunden ligger i mattes knä med en fet kaka i truten eller inte (eftersom torrfoder inte längre duger). Hundar tenderar nämligen att bli finsmakare eftersom de inte förstår värdet av hårt arbete, därför blir de ofta betydligt dyrare att försörja; man vet precis hur man vill ha sin oxfilé stekt eller vilken iPhone som är att föredra. Det enda sättet människor kan öka sin levnadsstandard är genom arbete, dvs. att anstränga sig för att nå sina mål. Det här kallas kapitalism, dvs. ett samhälle där du säljer din fritid för att få pengar där du sedan kan byta dem mot ditt mål (ex. en iPhone). Att som förälder skapa en hundrelation med sina barn genom att konstant ge dem pengar, det är fel väg att gå eftersom man direkt vingklipper potentiella fåglar att behöva anstränga sig för att ta sig ut ur boet. Symboliken kan inte bli mer tydlig! Tittar man på Lyxfällan vimlar det av hundar, personer som är helt beroende av andra människor och där matte känner sig behövd genom att “hjälpa” hunden; man är så vingklippt och lat att man inte ens klarar av att öppna räkningen eftersom bidraget inte kommit från ovan. Är det en slump att samma mönster existerar i praktiskt taget alla program?
P.S.
Det är inte svårt att fostra fåglar, ställ krav, var kärleksfull, skäm inte bort dina barn, rädda dom inte från mindre fall, låt dem själv bekosta dyra inköp (kontant och inte på avbetalning), och tvinga dem i tidig ålder (12-13 år) att skaffa ett arbete några timmar i veckan. Att ge bort exempelvis en mobiltelefon för upp mot 10 000 kr för att barnet “behöver kunna ringa” är mycket feltänkt, att ta den på avbetalning är direkt diskvalificerande som förälder (om man nu inte aktivt söker en hund-relation med sitt barn). En fågel som sparat till sin drömtelefon genom hårt arbete kommer skapa ett mycket stolt barn, istället för hunden som tappar telefonen efter 2 veckor och förväntar sig en ny; förstår man inte hur många timmar man måste arbeta för att betala 10 000 är det mycket lätt att man skadar det andra med den viktiga insikten är rädda om. En fågel visar dessutom vägen, det gör inte en hund; ställer du krav på dina barn är det troligt att andra tar efter.