För alla som tycker det är intressant att följa den politiska utvecklingen så lever vi i intressanta tider, där vi kommer se positionsförflyttningar i Centerpartiet inom kort; rörelser som kommer tvinga fram omtag även inom Socialdemokratin. De kommande fyra åren blir därför väldigt intressanta, eftersom en ändrad syn på SD kommer förändra den politiska kartan i grunden. För att förstå varför S kommer förändra sin syn måste man förstå att S är ett utpräglat maktparti, där man många gånger visat att man är beredd att säga och göra vad som helst för att få makt. Rörelsen fungerar ungefär som det luffaren Paradis-Oscar varnar den unge Rasmus för, människor som gör vad som helst för pengar; fast det handlar om makt istället för just pengar. När makten därför rinner Socialdemokraterna ur händerna, och en väsentlig anti-socialistisk majoritet formeras på andra sidan centerlinjen; kommer Socialdemokraterna också krypa till korset… var så säker!
Att kalla någon rasist är idag ett politiskt spel för vänstern
Tittar man tillbaka de senaste åren har vi gått från en situation där parti efter parti flyttat praktiskt taget varje politisk diskussion med SD till att fokusera på om någon pensionär vid partiets grundande stred för Tyskland under kriget eller inte. Rötter har varit ordet. Huruvida denna pensionär som om han nu levt passerat 100 år hade samma uppfattningar 40 år efter kriget då SD bildades (risken finns ju att man byter uppfattning under så lång tid efter man genomlevt ett världskrig), eller om han ens har haft något som helst att säga till om har dessa ignoranta politiker ignorerat; där den kloka väljarkåren förstått att det endast varit en taktik för att slippa bemöta Sverigedemokraternas (träffsäkra) argumentation. När problemen växt har Sverigedemokraterna beskrivit verkligheten, medan vänstern och en del av högern kallat alla som påtalat problem för rasister eller att man “förstör” Sverigebilden; där SD bubblat upp till att för många väljare vara det enda relevanta partiet. När C och L därför lämnade högern för att hålla Sverigedemokraterna borta, har det varit väldigt kortsiktigt eftersom vänstersidan läckt väljare som ett sjunkande skepp. Där personer som Annie Lööf trott sig tjäna på att utmåla Åkesson som rasisten med stort R, men när 25 % av väljarkåren för Centerpartiet abdikerat har hennes “partivänner” fått nog; och därför svänger man nu och därför avgår också Annie Lööf.
Socialdemokraterna kommer svänga inom kort
När Centern återansluter på högersidan kommer man närma sig 60 % väljarstöd om man når samsyn. Som vi diskuterat i en tidigare artikel är Centerpartiets förhandlingsposition väldigt liten, eftersom deras mandat inte behövts för att förhandla en budget om Ulf Kristersson klarat en statsministeromröstning med de förhållanden som rådde 2018-2022. Centern har alltså valt att stanna till vänster för att inte bli marginaliserade, men uppenbart drar man nu slutsatsen att det är det bättre alternativet jämfört med att ingå i ett socialistiskt styre; man ska dessutom inte utesluta tanken på att de på sikt kan tänka sig bli mer SD-vänliga än Liberalerna och då konkurrera om att bli det fjärde stödpartiet; vilket hade kunnat ge inflytande. SD och C har exempel viss samsyn inom landsbygdsfrågor. Byter Centern återigen block finns det inte längre någon realistisk möjlighet för S att kunna avancera till en regering, högersidan är för stor. Då uppstår det intressanta läget att om S inte ska gå i ide och bli uppätna så är deras mest realistiska chans att komma till makten att samarbeta med Sverigedemokraterna. Något som alltså skulle ge 50,87 % av rösterna dvs. en majoritet med 2022 års vals siffror. När alternativet är att försöka bilda en koalition med 4-5 partier med helt olika åsikter jämfört med det politiska priset att pudla och göra upp med SD, säger det sig själv att de kommer förflytta sig. Frågan är bara när?
Vem som gjort sig omöjlig kommer vara frågan?
Tittar man på en person som Annika Strandhäll som varit en av de mest fanatiska SD-hatarna är deras dagar räknade, därför har dom inte fått några ledande riksdagsplatser. Morgan Johansson är en annan som inte åtnjuter allmänhetens förtroende, och i den listan finns det många som idag hänger löst för att de varit för radikala i sitt hat. Det är inte den typen av politiker som kommer att efterfrågas, istället kommer vi se personer som kommunalrådet Jimmy Jansson i Eskilstuna som haft en mycket mer hederlig samtalston göra entré. När LO-facket Byggnads ordförande igår gick ut och sa sig vilja ettablera kontakt med SD är det ett nykterhetstecken om vad som är på gång, han har förstått att en stor del av hans medlemmar sympatiserar med SD; och har därför intagit en pragmatisk inställning. Lägg därför ordförande Johan Lindholms namn på minnet, han har sannolikt framtiden framför sig.
Tittar man därför på Vänsterpartiet och Miljöpartiet är det partier som inom de närmaste åren kommer bli riksdagens mest isolerade partier, där Vänstern blir ett radikalt socialistiskt parti som helt spelat ut sin relevans. Miljöpartiet kommer förvandlas till en idé-organisation istället för att vara något som kunnat liknas en maktfaktor, där de med största sannolikhet åker ut i nästa val eftersom ingen kommer vilja samarbeta med dem. Inte ens heliga Greta Thunberg som nytt språkrör kommer kunna rädda dem, eftersom ingen kommer vilja samarbeta med dem. Där SD istället blir det parti vars gunst alla övriga partier tävlar om, när de kommer bli den självklara språngbrädan till åtminstone del av makten.
Frågan hur man kommer hålla SD utanför regeringen kommer ersättas med en omvänd tävling om vem som snabbast kan föra SD in i regering; eftersom det kommer vara den enda möjligheten att själv kunna ingå i ett styre. Något som också kommer öka när SD stiger i opinionen. När SD gör det mesta rätt, fokuserar på att lösa politiska problem allmänheten känner; och nu balanserar upp en regering… är det någon (förutom figurer som Anders Lindberg) som då tror man inte rättvist belönas av väljarkåren? Vad händer med vilseledda väljare (som idag gråter och tror jorden går under med SD-styre) som plötsligt börjar få det mycket bättre? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att även dessa kommer omvärdera sin syn, det är inte konstigare än ett barn som tycker öl är äckligt men i övre tonåren tycker det plötsligt börjar smaka ganska gott en het sommardag.
Förändringens tid är här… och det kommer att bli fantastiskt!