Något har hänt under ytan de senaste åren, Marxismen har gjorts till norm i det svenska samhället; främst bland media och särskilt i lärarkåren. Tittar man på partiledardebatt ställer sig moderatorerna konstant på marxismens sida och ifrågasätter personer som ifrågasätter dessa idéer, vilket är en mycket farlig utveckling. Denna antidemokratiska ideologi har kommit tillbaka som identitetspolitik eller det man kallar post-modernism, och folk är inte så pass pålästa i politiska ideologier utan ser det här som något positivt. Därför pressar man Ebba Busch Thor i vad hon menar om “genusflum”, istället för att ifrågasätta Gustav Fridolin som är en av de som pushar marxism hårdast i Sverige (sannolikt är han tyvärr så låg-intelligent att han inte förstår det själv utan tror han gör något positivt).
Att lära sig identifiera auktoritär politik
Ibland är det inte helt enkelt att veta vad man ska lyssna efter för att förstå när någon är indoktrinerad av auktoritära läror som marxism, eftersom dessa individer inte går runt i tröjor med massmördare som Che Guevara. Det enklaste sättet att identifiera att någon sprider auktoritära idéer är att börja med att lyfta ett aningens öra när någon kommer med positivt laddade värdeord som “respekt”, “tolerans”, “omtanke”, “alla människors lika värde”, “medmänsklighet”, “jämlikhet (ett ord som kraftigt missbrukas)” och sen lyssna på vad de säger efteråt. En marxist tillåter inte valfrihet, och det är den man ger sig på. Därför vill dessa människor exempelvis ha köttfria veckor, inte en vecka då man har fler gröna alternativ (vilket är en stor skillnad då valfriheten försvinner). Därför vill en marxist att alla barnen inte ska leka könssterotypiskt, det är knappast så att en förälder kan ställa krav om att deras barn ska få leka hur de vill; utan i auktoritära ideologier finns ingen valfrihet. Tankefällan handlar om att du ska vara tolerant att ge upp din valfrihet, vilket görs genom att du accepterar högre värden som “jämställdhet”, “HBTQ-politik”, “djurens rätt”, “climate change”; dvs. känsliga frågor som är stigmatiserade.
Tittar man på Linnéa Claesons film ovan är det uppenbart att hon är marxist utan att förstå det, då hon sprider dessa idéer helt okritiskt. Observera att hon inte bemöter någon sakfråga sakligt, och att hon helt fastnat i den “positiva” tankefällan.
Människor som identifierar sig med politik har verkligen gått i tankefällan
Offermentalitet är en viktig del när man försöker få människor till kampvilja. De flesta som är marxister idag är det utan att förstå det, man tror man gör något bra; därför pushas denna politik in med “omtanke” och tårdrypande puppy eyes. Dessa individer har aldrig ställt sig frågan varför olika partier inte vill ha genuspedagogik då auktoritära ideologier gör att man inte tänker tanken att ifrågasätta; istället argumenterar man genom att höja tonläget i debatten. Vi har utvecklat ett offersamhälle där olika grupper gjorts till offer, HBTQ-individer, kvinnor (offer för jämställdheten), våra djur eller “vi alla” i form av klimatet. Det innebär att när man kritiserar marximen inom feminismen ger man sig på kvinnor, inom HBTQ ger man sig på homosexuella, äter man kött ger man sig på djurens rättighet till liv, och har man funderingar inom climate change hotar man hela planeten. Det finns ingen valfrihet för dessa individer är inte demokrater utan det sociala priset är högt eftersom marxismen stämplat dessa grupper som offer i samhället på ett mycket radikalt sett; dessa reagerar därför känslomässigt och tror sig vara kränkta för att du utmanat deras idéer. Därför får man också öknamn som som “kvinnohatare”, “homofob”, “xenofob”, “rasist”, “köttätare” eller “klimatförnekare”; och blir därför paria i samhället för att du endast står upp för demokratiska istället för auktoritära ideal. Titta hur kändisar som Kjell Bergqvist, Malena Ernman, Jonas Gardell, Henrik Schyffert m.fl. argumenterar är mönstret tydligt.
Att inte erkänna offerstatusen är många gånger vägen till frihet och demokrati
En av vägarna för att undvika marxismen är att i alla lägen stå upp för valfriheten och andra människors rätt att framföra andra åsikter, det är sakfrågan som ska diskuteras inte valfriheten. Därför ska man också vara respektfull mot alla människor, men man ska inte ställa upp på idén att dessa människor är offer för olika omständigheter. För er som läste artikeln om Gardell igår nekade vi exempelvis honom rätten att kalla sig minoritet, varför skulle han vara en minoritet; han går ju också på toaletten som oss andra varje dag? Vi kan alla hitta saker eller händelser inom oss där vi är offer (för tjock, för smal, väger för mycket, för stor näsa, för mörk hudfärg, för ljus hudfärg osv., att kanalisera på dessa känslor är vägen till marxismen; att stå upp för välmående och försöka vara en stark och bra människa oavsett skavanker är vägen till frihetliga mentala ideal. Därför ska man inte ställa upp på människors världsbild när de porträtterar sig själva som offer, utan snarare i den mån det är möjligt ifrågasätta deras offermentalitet (kan vara känsligt område eftersom man är “intolerant”); men här måste vi alla hjälpas åt. Samhället får problem när många offer samlas i grupp, och där är Sverige idag; offerkulturen är mycket stark i samtliga vänstergrupper.
Vi är alla ambassadörer att ifrågasätta saker som är fel, och något är allvarligt fel när mediala personer försöker legitimera offermentalitet och andra marxistiska ideal; demokratin är idag i allvarlig fara för dessa idéer vinner mark. När programledare ifrågasätter varför vi inte ska ha genus på dagis upphör dessa att vara demokrater, de tar nämligen den auktoritära marxismen för given; och sätter press på de som fortfarande är demokrater. När Ulf Kristersson (M) pratar vikten av jämställdhet i en intervju häromdagen (dvs. att genom marxism eliminera skillnader mellan exempelvis kön) tåls det att fråga vad han som Moderatledare pysslar med? Den liberala och demokratiska tanken är att alla människor ska ha samma lagar, regler och förutsättningar; det är en mycket radikal socialistisk tanke att utplåna skillnader utifrån offergrupper (jämställdhet); den sortens retorik hör inte hemma i Moderaterna utan här måste man slå mental vakt.
Liberaler och framförallt konservativa behöver släppa dessa idéer och åter börja prata om individens frihet, vars ideal är så långt från marxistiskt genustänk som det praktiskt taget är möjligt; vi är individer; vi är inte kön, läggningar eller hudfärger med varandra.