För många socialdemokrater betraktas partiet som en “frihetsrörelse”, dvs. att man skulle strida för något ädelt och fint; något man fått fullständigt om bakfoten. Bakgrunden beror på att socialismen ersatt diktaturer, vilket är fallet i länder som Kuba, Venezuela och Iran. Socialism behöver inte vara sinnebilden för arbetarrörelse, utan vad ideologin egentligen handlar om är att staten och inte medborgaren ska bestämma; så sett är även diktaturen i Iran på den socialistiska planhalvan. En socialist kommer alltid tillsätta en kommission, påstå att EU eller FN ska lösa problemet eftersom ideologin grundar sig på övermakter; därför är det inte ovanligt att man måste utreda vad man faktiskt tycker i olika frågor. Att vara höger handlar istället om att du som medborgare ska kunna ha inflytande om du vill, i klartext betyder det att du ska inte vara beroende av staten utan staten ska vara beroende av dig. Här har vi dagens problem, praktiskt taget alla partier (även de som påstår sig vara höger) ser alltid mer stat som lösning på nya problem, i Sverige rör sig nämligen alla partier på den socialistiska planhalvan sett till hur stor staten ska vara.
När staten blir problemet
Tittar man på ett land som Iran beskrevs rörelsen som ersatte Shahen av Iran med Ayatolla Khomeini som en frihetsrörelse, samtidigt skulle ingen med någon verklighetsuppfattning instämma i det idag. Detsamma gäller Castros Kuba eller Maduros Venezuela, där man också sålt in goda tankar med falska avsikter. Gemensamt för dessa länder är att frihetstanken varit en skimär för att flytta makten från en grupp till en annan, man har argumenterat i “positiva budskap” som att man vill bygga välfärd, slåss för kvinnors rättigheter eller leva närmare gud; numera hör vi det mest med klimat-, covid-19- frågorna eller inom genuspolitik. Alla säger sig vilja uträtta underverk, men resultatet är hela tiden att mer makt flyttas från individerna till en allt större statsapparat. Man säger en sak, men har en helt annan agenda; därför kan Miljöpartiet i EU lobba för kärnkraft (makten är det centrala – inte sakfrågorna). Det är inte konstigare än Napoleon som var utpräglad republikan senare lät kröna sig till kejsare i en ny monarki, makten korrumperar idealisten.
Den bästa välfärden skapas inte av staten
Ett system där var och en som studerat till läkare kan skapa sin egen läkarmottagning är betydligt friare än de enorma byråkratier som idag utgör landsting, där endast en liten del läggs på sjukvården och där alla läkare ska underordna sig politikerna och dess byråkrater. Som läkare behöver man inte olika politiker, byråkrater, krångliga system utan endast patienter för att få verksamheten att fungera, staten är alltså problemet och inte den enskilde läkaren som startat en mottagning. När socialister pratar om det fria skolvalet som problem, dvs. att man som elev kan välja sin skola själv; kanske man ska fråga sig om inte dåliga skolor med dåliga lärare är det riktiga problemet varför folk vill byta skola? Hur blir dåliga lärare bättre genom att tvinga duktiga elever att gå kvar? På samma sätt tåls det att fråga vilket problem som är störst, en läkare som gör vinst i ett kapitalistiskt system eller att du inte själv kan välja läkare i ett socialistiskt? Här går skiljelinjen mellan en konservativ och en socialist, socialisten ser inte statens totalitära drag utan vinsten som problemet. Ogillar du någons vinst kan du ju i högerns samhälle faktiskt ta en läkare som jobbar mer ideellt eller tar mindre betalt eftersom du äger valfriheten; socialisternas fiende nummer ett. En socialist är indoktrinerad att attackera människors valfrihet eftersom den är grunden till konkurrens, marknadsekonomins viktigaste beståndsdel.
Sverige – världens mest vänskapskorrupta land?
Börjar man titta in i kommunalpolitiken runt om i våra kommuner hittar man ofta personer på höga positioner med privata kopplingar. En högavlönad omsorgschef gift med ett kommunalråd i kommun bredvid är inte ovanligt, ty många i detta system är skyldig någon annan en gentjänst; det finns ingen konkurrens om posterna utan det är partibok (blå som röd) som styr eftersom den meritokratiska tanken är fullständigt utraderad. En skola som säljs ut där det senare visar sig att köparen är kompis med politikern är helt naturligt, så länge inte Donald Trump gör det. Det är inte konstigare än att en statsminister (Persson) är gift med en systembolagsdirektör (Steen), i ett korrupt land framstår det som normalt. Hade man resonerat likadant om Melania Trump blivit ny CEO för ett statligt storföretag eller hade man jämfört Trump med en sol-och-vårare? Lyssnar man på Moderater handlar inte svaret om att montera ner staten, istället tycks man vilja “ta makten” över dessa institutioner; dvs. deras företrädare förstår inte vad högerpolitik betyder.
En riktig höger förespråkar en liten stat (nattväktarstat), just eftersom som staten alltid är eller blir problemet. Individer ska i så hög grad som möjligt ges möjlighet att skapa sina egna företag och uträtta viktiga nyttor för sina kunder, inte minst staten. Förslagsvis bör även staten också ha med ett småföretags-perspektiv i sina upphandlingar, eftersom lokalt engagemang är en viktig faktor för medbestämmande och transparens. Vad är felet om en kommun erbjuder flera boenden för äldre där de kan välja, istället för i socialistens utopi endast ett statligt upplägg (som mer eller mindre liknar fängelser)? När var och varannan människa som engagerat sig politiskt saknar ideologisk förankring är det inte konstigt att exempelvis Moderaterna driver jämställdhetsfrågor (radikal nymarxistisk ideologi), deras företrädare saknar många gånger politisk skolning utan man gick med för att någon vän var med; och vänskapskorruptionen har hållit vederbörande kvar. Samtidigt vill partierna locka nya väljargrupper, men lösningen är att argumentera varför högerpolitik är byggd på verklig frihet istället för att som idag acceptera, legitimera och t.o.m. bedriva radikal nymarxistisk genuspolitik; vilket endast resulterar i förstärkt åsiktskorridor eftersom alla enas kring en radikal värdegrund som ingen vågar kritisera.
Sverige behöver därför partier som faktiskt börjar rensa upp och lägga ner verksamheter, för att på så vis bana vägen för entreprenörer att genom konkurrens höja kvalitén. Att människor kan starta egna företag och utföra nyttor för samhället är det största beviset på att man lever i ett fritt land, när staten istället ska bestämma allt genom regleringar är det tydligt att så inte är fallet. Att därför skapa förutsättningar för stärkt yttrandefrihet, lättare etablering för småföretag, låga skatter, oberoende från staten om du blir sjuk; är helt essentiellt om man verkligen vill ha en välfärd värd pengarna. Blir du sjuk kommer nämligen försäkringsbolaget att kriga för dig som kund, t.o.m. flyga dig till Turkiet eller Tyskland om du blir sjuk i covid-19 (de vill nämligen behålla dig som kund); istället för att du som idag får klara dig bäst du vill om du passerat en viss ålder och blir smittad. Människor som förespråkar socialism kopplat till frihet, har som sagt fått allt fullständigt om bakfoten.