Sveriges enda möjlighet att städa upp den tunga kriminalitet vi har är att vi inför verkliga livstidsstraff, det står tydligt när en mamma avrättas på öppen gata. Attacken under gårdagen i Malmö är inte bara “ännu en skjutning”, det är “ännu en attack mot hela Sverige” och det öppna samhälle som försvinner mer och mer för varje skjutning som sker. Det räcker inte med att politikerna går ut och kallar mördaren för ett odjur, att mordet är oacceptabelt eller att de ska jagas till världens ende. Det är bara ord, ord som det gått inflation i och som saknar värde; vilka ord ska man ta till nästa gång? Sveriges regering måste möta det ökade våldet med handlingar, och det innebär att städa gatorna på kriminella likt en dammsugare som samlar damm.
Dammsugarpåsens funktion
För alla som någon gång gått loss med en dammsugare i hemmet vet att det viktigaste är att den är tät. Har den hål kommer dammkornen och övrigt brunt klet från golvet att åter hamna i cirkulation i lägenheten, det är inte trevligt för någon. Det kommer inte spela någon roll hur noggrant man dammsuger, hur många timmar maskinen arbetar; om hälften åker ut. It’s a neverending story! Sveriges rättssystem fungerar likt en trasig dammsugarpåse, det spelar ingen roll hur mycket vi dammsuger för alla dammkorn får obligatorisk straffrabatt och kommer ut efter några år; eller så sitter ännu en polischef och känner sympati med mördarna. Frågan återstår därför, hur tätar vi påsen?
Three strikes and you’re out!
I USA städades b.la. New York City upp genom att personer som begick sitt tredje grövre brott automatiskt fick livstid. Man punktmarkerade också grovt kriminella, vilket fick till följd av att dammsugaren kunde suga bort dessa dammkorn från gatan. När politiker pratar om att de kriminella är fega förstår man inte att de kriminella skiter helt i hur regeringen ser på dessa personers karaktär. Kriminella begår brott för att de ser en möjligt att tjäna på det samtidigt som risken att åka dit är värd det potentiella intäkten från brottet. Kriminella kommer därför fortsätta att begå brott så länge inte riskerna stiger, vilket de gör om du riskerar att inte komma ut om du begår ett ytterligare ett tyngre brott. Domstolar bör också utdöma straff konsekutivt, dvs. 3 år för olaga vapeninnehav plus 7 år för rån och sedan ytterligare 2 år för olaga hot dvs. totalt 12 år istället för som idag att man bara döms 7 år för rån (och ges rabatt för övriga brott). Konsekutiva straff används exempelvis i USA, och det bör vara upp till domarna huruvida all tid ska räknas för de brott man finns skyldig eller om man ska “bjudas” på något.
Livstid utan chans till frigivning
Att låsa in någon och kasta bort nyckeln har prövats historiskt i Sverige, under Nyköpings gästabud hämnades kung Birger Magnusson (äldste son till Magnus Ladulås) mot sina sina bröder som i Håtunaleken något år tidigare berövat honom den svenska kronan. Som straff låste han in bröderna Erik (kung Magnus Erikssons far) och Valdemar i ett torn och kastade nyckeln i ån, därav hänger det idag en stor nyckel på restaurangen Nyköpingsbro som ligger ovanför E4:an. I det moderna Sverige behöver vi inte låta fångarna svälta ihjäl i sina celler, det räcker med att möjligheten till frigivning tas ifrån dessa individer; eftersom man förbrukat sin möjlighet att vistas i det fria. Sverige behöver införa total nolltolerans, och somliga brott ger helt enkelt inte fler chanser.
Mördar man poliser, vittnen, tjänstemän, människor på öppen gata bör man aldrig mer få komma ut, man har förbrukat möjligheten att vistas bland oss andra. Alla straffrabatter förutom vid exceptionellt bra beteende bör tas bort för vanliga fångar (det måste fortfarande kunna löna sig att vara en mönsterfånge och uppmuntra andra att göra rätt). Ordet påföljd bör strykas ur svenska akademiens ordlista, och återigen bör ordet “straff” tillämpas. Även minderåriga bör kunna dömas likt vuxna, om brotten är synnerligen grova och av vuxen karaktär; tyvärr har brottsligheten krupit så pass långt ner i åldrarna. Att släppa ut brottslingar för att man tror man ska minska brottsligheten är lika effektiv brottsbekämpning som att dammsuga med en trasig dammsugarpåse. Samtidigt behöver Örebro tingsrätt ta sig en allvarlig funderare vilka man släpper ut av de som sitter på dagens livstidsstraff och kan få tidsbestämt, eftersom samhällets trygghet står och faller med deras beslut. Har man ägnat sig åt brottslighet bakom murarna, bör chanserna vara så nära noll man kan komma att återigen se en sandstrand. Återfallsförbrytare måste också få betydligt tuffare straff, att skada blåljuspersonal eller bära på gömda vapen bör ge minst 10 år i fängelse. I de fall man kan måste ansvariga myndigheter driva permanent utvisning, det är totalt oacceptabelt att man kan få stanna för att man är deprimerad. Att återvända efter en utvisning bör ge minst 10 års fängelse, har man blivit utvisad är man inte välkommen här. Vi behöver en regering som sätter hårt mot hårt, de fina ordens tid är förbi; nu krävs handlingskraft och hårt arbete.