Sverige bör förändra i utlämningslagen

Vi är nog många som minns turerna kring Calle Jonsson och det grekiska rättssystemet. Under många år fick svensk media oss att känna med Calle Jonsson som de flesta uppfattade som både oskyldig och ett offer för den grekiska rättvisan. Inte nog med att media avstod från att diskutera själva sakfrågan om Jonssons skuld, valde man att driva en ifrågasättande linje mot det grekiska rättssystemet. Ungefär vid samma tidpunkt dömde förövrigt svenska domstolar “Thomas Quick” till sin 8:e morddom, således ska vi kanske vara lite ödmjuka på denna punkt. Istället är det ett utmärkt exempel på när media har haft dåligt omdöme, där man tack vare sitt ställningstagande indirekt fört svenska folket bakom ljuset.

Grekland – “Demokratins vagga”
Hur resonerar egentligen journalister? Ena sekunden lyfter man fram Grekland som “demokratins vagga” och ett land där kultur och vetenskap spelat en avgörande roll på våra västerländska samhällen. Samtidigt har man aktivt gett sina läsare intryck av att Jonsson inte skulle få en rättvis prövning om han skulle blivit utlämnad. En annan fundering är hur Sverige kan ställa upp på att vår Högsta domstol underställer sig Europadomstolen, där ledamöter således ingår från länder vars rättssystem vi helt eller delvis avfärdar? Det antika Grekland må ha varit uppfinnare av demokratin, men att svänga sig med det begreppet när korruptionen är hög blir minst sagt verklighetsfrånvänt.  

Utvisning av svenska brottslingar
Idag kan man inte utvisa svenska medborgare vars gärningar inte är straffbara i Sverige, eller preskiberade. Detta borde vara en riktlinje snarare än lag, då det är fel att skydda individer som begått grova brott utomlands; även om dom lyckats hålla sig undan rättvisan. Rimligen bör man kunna snabbutreda skälen om den misstänkte sannolikt är skyldig och brottet är grovt; även om det skulle vara preskriberat enligt svensk lag. Sverige behöver dock kräva garantier för att landet har en hög rättssäkerhet, att svenska medborgare får en rättvis prövning, inte kan dömas till döden, och att den svenska medborgaren bör kunna (om denne vill) avtjäna dom i Sverige. Dagens system där man kan hålla sig undan och således vänta in preskriptionen i Sverige är ett hån mot rättvisan i sin helhet, vår EU-partner Grekland, synen på det svenska rättssystemet och ordningsmakten samt inte minst brottsoffrets upprättelse. Således bör preskriptionstiden påverkas om vilket datumet arresteringsorden är utfärdad snarare än dagen man inställer sig hos polisen. Staten bör alltså uppmuntra sina medborgare att underställa sig rättvisan istället för att ge dem morötter att undvika den. Som en jämförelse verkar den serbiska rättsaparaten rörande delgivning och utlämning fungera betydligt bättre då de lyckats spåra upp både Karadžić och Mladic på senare år och överlämna dessa till Haag.

Svensk media köper Jonssons historia med hull och hår
I en artikel från SvD kan man exempelvis läsa att Jonsson berättat att han misshandlats av grekisk polis men tillägger kort efter detta:

“Calle Jonsson förklarar att han trots allt överväger att åka tillbaka till Grekland i samband med rättegången. Det handlar om hans heder.
– Jag är oskyldig och om jag inte åker tillbaka så skulle det se ut som om jag vore skyldig, säger han. Calle Jonsson är tacksam över att den svenska pressen har bevakat hans fall så noggrant. Han säger att tanken på vad som kunde ha hänt om inte mediernas strålkastarljus riktats mot fallet, gör honom “skräckslagen”.”

När det sedan blev rättegång 2003 hade Jonsson uppenbarligen glömt det han tidigare orerat om “heder”, istället ville han inte infinna sig eftersom han misstrodde det grekiska systemet. Efter turer i både svenska tingsrätten och hovrätten utlämnades Jonsson till Grekland och domstolen friade honom trots vittnesmål från både brottsoffer och vän till brottsoffret om de 8 knivsticken. Advokat Leif Silbersky menade b la på att utpekandena skett pga. polisens påtryckningar och att det inte ansågs klarlagt hur brottsoffrets blod (och DNA) påträffades på Jonssons kläder. Året efter fattade den grekiska högsta domstolen beslut att fallet skulle tas om då det inte ansgågs klarlagt hur brottsoffrets blod och DNA återträffades på Jonssons kläder. Som juridisk lekman borde brottsoffrets blod och DNA vara en mycket försvårande omständighet tillsammans med två anklagande vittnesmål. Man kan dock fråga sig varför SvD inte intervjuade brottsoffret? Hur kan man som media välja att inte försöka bilda sig en balanserad uppfattning? Istället skulle det ta 10 år innan Expressen träffade brottsoffret som kunde visa upp sina sticksår och ärr över hela kroppen i deras tv-kanal. I en handvändning var vi nog väldigt många som svängde i hur vi såg på Jonssons skuld, att man dessutom gör denna publicering någon vecka innan preskriptionstiden går ut kan man ju dessutom ha synpunkter på (man borde alltså ha gjort det tidigare). Enligt grekisk lag är deras preskriptionstid 15 – 20 år om brottet är grovt, det skulle i så fall betyda att Jonsson kan resa fritt tidigast 2021.

Missade du Expressens film finns den här med en ditredigerad grekisk text:
(Då ingen på redaktionen talar grekiska tar O.F. inte ställning till vad som står på grekiska).

Misshandel på hemmaplan
År 2012 överföll Calle Jonsson till synes oprovocerat en 23-åring efter en hockeymatch på Hovet, och dömdes i Tingsrätten till 75 timmars samhällstjänst och nästan 9000 kronor i böter. Han valde att varken neka eller erkänna då han enligt egen utsago inte mindes händelsen pga. alkoholintag.

Synen och integriteten på svenska domstolar och svensk rättvisa måste ha högt förtroende så väl nationellt som internationellt om Sverige ska kunna fortsätta att kalla sig humanitär stormakt.