Här i veckan uppdagades det att Khadar Abdi som högg sin fru med en yxa nu dömts för misshandel i 2 år och 6 månader, dvs. 19,8 månader efter han erhållit sin obligatoriska straffrabatt. Enligt läkarna kunde man rädda hennes liv efter en akutoperation, är det rimligt att yxmannen Abdis straff ska reduceras till ynka ca 1 ½ år för att Sverige har god sjukvård? Dessutom döms han till utvisning på 10 år, hur kan någon vilja att denna figur någonsin sätter foten i Sverige eller för den delen i Europa igen? Varför sätter vi inte ner foten och förklarar vederbörande persona non grata for life, allt annat är ett hån mot rättsstaten och människors syn på rättvisa?
De som har flera identiteter bör mista sin rätt till asyl
Efter attacken flydde Abdi via Belgien till Österrike där han lyckades gifta om sig med ny identitet. Uppenbart lyckades man upptäcka att vederbörande hade en ny identitet varav han kunde gripas, en insats som hedrar Europeiska Europol. I Uppdrag gransknings reportage “ålder okänd” kunde vi se samma mönster, personer som har flera identiteter i olika Europeiska länder. Ett faktum som genast borde leda till avslutade asylprocesser, det är inte rimligt att man belönas med asyl om man genomfört identitetsbedrägerier; särskilt om man tjänat ekonomiskt på att få flera bidrag som flera olika personer. Den typen av oärliga individer är det inte synd om, de är inte offer utan gärningsmän. Dessa har redan från dag ett uppvisat avsaknad av respekt för vårt land, att därför låta den typen av personer stanna är en mycket dålig idé om man tror på rättsskipning, jämlikhet och likhet inför lagen.
Alla är inte värda en andra chans
Somliga personer beroende på vad dessa gjort sig skyldiga till är inte värda en andra chans, speciellt inte eftersom vi idag bisarrt nog utvisar människor med arbeten t.o.m. framgångsrika entreprenörer. En yxmördare (vilket man får kalla Khadar Abdi även om offret överlevde tack vare svensk sjukvård) eller brottsling av liknande dignitet bör aldrig mer vara välkommen, de har på alla sätt tillgängliga visat att de inte har någonting här att göra.
Bygg budgetfängelser – Lex Khadar Abdi
Sverige bör även bygga fängelser i karg och kal betong, i ytterst ogästvänlig stil där människor som kommit från utlandet kan placeras för en längre internernering efter fällande dom. Det är inte rimligt att personer likt terroristen Akilov får gräddfil med hela avdelningar och tv-spel (även om han för närvarande är häktad). Det faktum att deras hemländer har väldigt primitiva fängelser gör att våra närmast framstår som lyxhotell, således bör de fängelser som dessa figurer möter vara betydligt mer ogästvänliga än de vi har för våra egna medborgare. Prislappen bör vara så låg som det går med garanterad säkerhet. Jämför man med Kumlabunkern bör rummen vara mindre, utan skrivbord eller bokhylla. Lönerna för arbete i fängelse bör vara betydligt lägre än vanliga svenska fängelser där det är 13 kronor per timme, att kunna beställa pizza eller annan snabbmat bör inte finnas på kartan. Rimligen bör maten vara näringsrik men i övrigt utan excesser av spännande smaker, utan billig och mättande. En vanlig månadslön i Akilovs hemland Uzbekistan ligger på drygt 200 dollar per månad, räknar man på att en intagen arbetar 6 timmar per dag för 13 kronor i timmen motsvarar det ca 800 dollar i månaden om vi för enkelhetens skull räknar dollarn som 10kr. Vad sänder det för signaler om utländska terrorister kan fyrdubbla sin lön i svenskt fängelse? Som extremexempel tjänar en vanlig arbetare på Kuba 250 kr per månad (26 dollar), nu är många högutbildade och får väldigt bra arbeten i Sverige; men en svensk fängelselön ger 30 gånger så mycket betalt jmf. med länder i liknande ekonomisk situation. Hur ser en person på straff och kriminalitet om svensk fängelsevistelse samtidigt innebär att man relativt sett kan spara stora sparkapital?
Det är inte rimligt att vi ger kortare straff för att vi kombinerar detta med utvisning, utvisning är inget straff; det är en konsekvens. Istället bör vi låsa in dem, det är tiden i fängelse som avskräcker; inte tiden utanför Sveriges gränser. Blickar man över till USA dömdes den amerikanska MMA-stjärnan War Machine till 36 år till livstid för en liknande misshandel av sin f.d. flickvän; vilket i Sverige genererat ynka 1,5 år. Vi bör därför tillämpa så långa fängelsestraff som det är möjligt enligt lagen, för att sedan tillämpa utvisning (vilket per definition bör vara livstid). Det är en orimlig tanke att rasistanklagelser eller politiskt korrekta sympatier till grova brottslingar som visat allt annat än tacksamhet mot Sverige ges gräddfil i vårt rättssystem; tvärtom måste vi försvara rättssystemets integritet genom att faktiskt bortse från människan och istället se till brottet. Att vara för jämlikhet innebär också att personer som Abdi (dvs. av utländsk härkomst) ska ha samma straff som en svensk medborgare som gjort något liknande; det är ett felaktigt synsätt att utvisningen ur ett politiskt korrekt perspektiv skulle vara problematisk då vi inte utvisar våra egna medborgare; i vårt land ska alla kunna känna sig trygga.