Sveriges utbildningssystem har aldrig utbildat på Sovjetunionens politiska system, vilket resulterat i att generationer fått en romantisk syn kring kommunism/socialism. Det faktum att många betraktar socialism som Robin Hood-politik där man tar från de rika och ger till de fattiga, har resulterat i att man på det rent intellektuella planet aldrig ifrågasatt dessa konsekvenser eftersom dessa figurer intagit en moraliskt hög position (är du rik ska du betala en hög skatt för att värna de fattiga). Oförmågan att inte ifrågasätta dessa åsikter har gjort att många på fullt allvar tycker privata entreprenörer som McDonalds är att betrakta som imperialism, man förstår inte att det är tack vare handel som vi fått en välfärd; jmf. med folket i Venezuela som idag köar för att staten ska lämna ut toalettpapper. Idag är det många som inte förstår när de använder auktoritär retorik som indirekt ifrågasätter demokrati, där det kanske mest kända begreppet är den s.k. “åsiktskorridoren” där endast en åsikt länge varit tillåten; en grundläggande tanke som byggde upp hela Sovjetunionen.
Lex Högsta sovjet – Sovjetunionens riksdag
För den som fördjupar sig i maktfördelning inom socialistiska system blir det uppenbart att den sovjetiska åsiktskorridoren är signifikant med “rätt partibok” och att det är en förutsättning för att kunna ställa upp i ett val, en faktor som sammanbinder kommunister i olika länder. Enkelt förklarat i dagens termer kan man säga att ex. socialdemokraternas partikongress utgör både landets parlament och partistämma, och deras verkställande utskott (styrelsen) kallad “politbyrån” de facto är landets regering. Numera är det inte ovanligt att höra främst borgerliga politiker som aldrig studerat systemet deklarera avsaknaden av demokrati, det är en sanning med modifikation eftersom man faktiskt röstar internt; dvs. för att kunna bli generalsekreterare måste man ha högsta sovjets stöd. Dessa generaliseringar har gjort att generationer av socialister kunnat avfärda motståndarnas påståenden som lögner, därför måste man vara mycket noggrann i retoriken när man för fram sin kritik. Således sker det val där människor med rätt partibok vaskar fram olika kandidater med samma tankar, och därför heter dessa länder ofta Folkrepubliken Kina, Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) osv. eftersom man anser att folket är partiet; man generaliserar således bort oliktänkande.
“Vissa åsikter borde förbjudas”
Vi har alla sett individer uttrycka sig i media som istället för att argumentera väljer att censurera, något politiskt korrekta individer uppskattar och delar flitigt i sociala medier. Vad dessa personer inte tänker på är att demokrati är väldigt tufft att stå upp för, vilket är tydligt idag då uttryck kring huruvida vissa åsikter borde tillåtas är politiskt legitimt att tycka i Sverige 2018 för att tysta någon i en debatt. Ett aktuellt exempel är Björn Söders uttalanden oavsett vad man tycker om dem. Det kanske mest intressanta är inte vad han sagt utan hur hans motståndare bemöter honom, hur många av dessa för en saklig diskussion utan att försöka missförstå honom, använda censur eller klistra epitet? Som demokrat står man upp och respekterar meningsmotståndare, dessa motargumenterar man med goda argument istället för svepande retorik eller direkt censur; censur övertygar inte någon det underblåser istället “revolution”. Låter man dessa debattörer som i klartext argumenterar för inskränkningar i yttrandefriheten stå oemotsagda, släpper man fram samma mekanismer som tillämpades i Sovjetunionen där endast den socialistiska åsikten var godkänd.
Relativism – Ett effektivt medel som används i olika diktaturer och sekter
Relativism har också blivit mainstream och är något som SVT och public service använder sig av mycket flitigt, där det kanske kändaste exemplet är ”Sverige går bra eftersom Volvo säljer många bilar”. Häromdagen genomförde Svenska Dagbladet en undersökning om Sverigebilden utomlands där länder långt bort hade en mer romantisk syn än Norge och Danmark, vilket kan förklaras i att närliggande länder ser våra problem. När fler länder till antalet har en positiv syn än negativ kan man således flytta fokus från problemområden eftersom Sverigebilden generellt sätt är god. Därför kan man också utmåla kritiker som gett Trump rätt kring “last night in Sweden” som närmast landsförrädare eftersom många länder har en positiv syn; och alla dessa människor kan ju inte ha fel… eller? En viktig fråga är hur många av dessa positiva åskådare som besökt Sverige, jämfört med Danmark och Norge som definitivt besökt landet? Är verkligen de positiva omdömena från människor som aldrig varit här mer sanna eller relevanta än våra skandinaviska grannars betraktelser vad som sker i vår trädgård? Vem ska vi egentligen lyssna på, den som talar om problemen eller den som menar på att Sverige går bra då Volvo säljer många bilar? Dessa relativiserande knep bör bemötas eftersom man ganska enkelt kan idiotförklara och exponera de som uttrycker sig på det här sättet. – Tolkar jag dig rätt när du menar att problemen på Hisingen med gängvåld och mord inte är så stora eftersom Volvo säljer många bilar; eller varför försöker du göra denna minst sagt märkliga sammankoppling?
När denna ideologi har mördat över 100 miljoner människor är det viktigt att man utbildar kring både denna historia, men även de tankefällor och resonemang som är vägen till det auktoritära socialistiska samhället. Jedimästaren Yoda sa en gång i en galax långt borta att “Fear is the path to the dark side of the force”, på samma sätt är “både censur och relativism vägen till diktatur”. Skolböckerna bör även framföra varför en marknadsekonomi är mer effektiv än en planekonomi och vad som händer med människors drivkrafter om man tar bort incitamenten att anstränga sig för att tjäna mer; åker man till ett kommunistiskt land kommer man slås över att det är kö till allt (pga. saknade incitament till effektivitet). Varför steka mer än än 1 ägg i stekpannan då jag inte tjänar mer, folk får väl vänta på sin tur?
Dessutom bör vi undervisa om varför det är viktigt med yttrandefrihet, och varför man ska respektera meningsmotståndare eftersom åsiktskorridorer och censur på allvar skadar samhället. Sverige har massiva problem på detta område idag och det finns många vänsterkrafter ute i landet som inte längre är demokrater utan auktoritärt lagda utan att förstå det, därför måste vi alla ta diskussionen och visa varför demokrati är att föredra. Att inte ifrågasätta de som förespråkar censur gör att man själv är medskyldig, eftersom dessa åsikter behöver allmänhetens passivitet för att slå rot; vi alla har därför ett ansvar och det handlar om att i sak ifrågasätta och samtidigt visa respekt (dvs. inte förolämpa tillbaka) eftersom det är enda vägen att avkoda dessa individer tillbaka till att bli demokrater.
Att vara demokrat handlar inte om vad du röstar på i valbåset, utan hur du agerar mot politiska motståndare när du inte står vid valurnan.