De senaste dagarna har vi kunnat läsa floskler efter floskler i tidningarna, statsministern ville enligt ett uttalande skapa ett “medborgarnas EU”. Man kan fråga sig vilken värld statsministern lever i om han på fullt allvar tror att man kan skapa ett folkligt EU? EU tillhör lobbyister och extremt överbetalda politruker (dvs. Eliten i Bryssel / Strasbourg), och har väldigt lite om ens någonting att göra med den enskilda medborgaren (dvs. folket). Det enda vi kan göra är att vart 5:e år rösta om vilka individer vi vill skicka till EU, hur vida de sedan driver våra frågor är inte helt lätt att sätta sig in i; än mindre kontrollera eller påverka. I bästa fall kanske vi kan byta ut vederbörande efter fem år om personen inte synts eller hörts alls. Dessutom kan man fråga sig hur effektivt och sunt det är att flytta ett parlament mellan två städer (Bryssel / Strasbourg) och länder (Belgien / Frankrike) fram och tillbaka varje månad?
Sveriges statsminister ska tala sig hes och varm om handeln med Storbritannien
Innan Brexit-omröstningen kunde vi höra statsministern tala om Storbritannien som vår närmsta allierade på EU-nivå, och vikten av samarbete. Idag är det annat ljud i skällan, den forna allierade verkar bli omnämnd som “quiter” och bör inte få “plocka russinen ur kakan”. Varför inte? … kan man fråga sig om det nu är frihandel och samarbete som man åtminstone påstår sig värna? Statsministern har även gett uttryck över att Storbritannien bör lämna omedelbart… tanken till skolgården där någon ska frysas ut ligger inte långt bort. Man kan fråga sig vad man har för karaktär om man ena dagen utger sig för att vara bästa kompis och andra dagen inte ens är villig att förhandla utan omnämner samma vän som en svikare? Statsministern borde ägna sig åt att värna handelsrelationerna, diplomatin, statsmannamässigheten eftersom att den brittiska marknaden är viktig för Sverige. Har statsministern något politiskt mandat för att kavla upp ärmarna mot britterna? Det är knappast förtroendeingivande att stämma in i kören vars oratorer vill straffa britterna och skrämma andra från att lämna. Man kan fråga sig vilka man då företräder, svenska folkets och våra företags intressen eller EU-elitens? Hur man i samma anda kan påstå att man vill skapa ett “medborgarnas EU” blir ett magplask i sin egen orimlighet.
Att vara för politiskt självbestämmande innebär inte att man sviker någon, – en fundamental demokratisk princip
Europeiska unionen bör bygga på att demokratiska nationer väljer att vara med av demokratiska skäl. När man ser ledare tala om “Winter is comming” (D. Tusk) eller äktenskap som inte varit kärleksfulla (J-C. Junker) ger detta intrycket av maktfullkomlighet snarare än öppenhet, transparens och demokrati; världen man annars i teorin påstår sig prisa. I grund och botten bygger maktförskjutningen till EU på förtroende från folken, dvs. tanken att EU ska överbrygga och lösa svåra frågor mellan nationerna. När EU inte klarar av att nå enighet kring uppgifter och frågor som suveränitet (dvs. kontroll av gränser), kvotflyktingsssystem, bailout-paket till medelhavsländer, skuldberg, korruption, brottslighet över gränser; måste man kunna förespråka en återgång till fria nationalstater utan att utmålas som en svikare. Det har ingenting med svek att göra, istället är förtroendet förbrukat eftersom man inte längre tror på maktförskjutning. Ska man tala om svek är det väl EU som svikit britterna eftersom överstatligheten inte längre kunnat reda ut lösningar på de problem som många britter oroar sig för. Tyvärr har Fredrik Reinfeldt inte heller förstått denna mekanism när han i en debattartikel menar på att britterna skall “ta ansvar” i frågan om Brexit. Uppenbarligen har det brittiska folket tagit ansvar, då ansvar alltid utgår från folkets intressen; inte från någon överstatlighet. De individer som talar om “svek” har således antingen en osund syn på demokratiska ideal, alternativt förstår de tragiskt nog inte bättre. I dagens politiska klimat är det svårt att ta ställning till vad som är den sämre egenskapen av de två. Man kan dock enkelt komma till slutsatsen att twitterkontot* inte kommer förbättra situationen då Twitter är ett tillhåll för allt annat än just enskilda medborgare dvs. vanligt folk som du och jag!
*Oberoende Förnuft har också ett twitterkonto som automatiskt trycker ut länkar till våra artiklar. Den dagen vi som tidning väljer att ge oss in i debatterna i det träsket alternativt flyttar redaktionen till Södermalm i Stockholm är det nog dags att lägga ner tidningen. Vår tanke är att rikta oss till folket, inte mot någon politisk elit/tankesmedja som ändå inte är villiga att ta till oss vårt budskap. När hörde ni senast en politiker/redaktör/lobbyist säga “det där var en bra idé-den kör vi på!”? De är sannolikt dessutom mer intresserade av att uppfylla utopin om det “folkliga EU” somliga tycks drömma om… (tolkas med en glimt av ironi).