Under den amerikanska valrörelsen har det varit väldigt tydligt att det som en gång kallades “public service” inte längre står upp för den politiskt oberoende tanken. Oavsett vad man tycker om President Trump behöver Sverige kunna förlita sig på att den rapportering vi får från statstelevisionen utgör helt oberoende journalistik. Till skillnad från ObF vars oberoende bygger på bra förslag och resonemang kring problem oavsett partipolitik, måste vi kunna förlita oss på att SVT, UR och SR ger oss opolitisk oberoende uppgifter. När SVT således ställer ledande frågor, eller bakar in politiska ställningstaganden agerar man inte längre enligt ägarnas (folkets) intresse.
Lex Peter Rawet, Ekonomireporter SVT
Vi var uppenbarligen många som reagerade på herr Rawets olika intervjuer på Washingtons D.C.s gator. Vi kunde se ledande frågor, bristande integritet för de som inte ville bli intervjuade; samt liten förståelse för hur det amerikanska samhället fungerar. För det första är det stor skillnad på amerikansk och svensk mentalitet, således fungerar det inte att ifrågasätta amerikaner med svenska “traditionella socialdemokratiska” utgångspunkter; eftersom de resonerar annorlunda. Den amerikanska tanken bygger i en betydligt högre grad på självständighet, och en frånvaro av statlig inblandning i den lilla människans liv. Bakgrunden till den konstitutionella rätten att bära vapen bygger från början på att försvara sig mot statens förtryck, inte mot grannen eller inbrottstjuven. Därför blir det kortslutning när herr Rawet försöker ifrågasätta republikaner som om de vore egoister eftersom de varit kritiska till Obamacare. Vad många svenskar inte vet är personer som fått Obamacare känt sig svikna av olika orsaker, något som inte rapporterats i Sverige (ex. val av läkare och pris).
När han sedan intervjuar en “Biker for Trump” med sydstatsflagga på bröstet, blev det uppenbart att “bikern” var betydligt mer skärpt än vad herr Rawet tänkt sig. I Sverige har vi kunnat se samma typ av intervjuer med Sverigedemokrater, dvs. man väljer personer som visar en mindre “städad” utsida; vilket ger intrycket att många ociviliserade personer förenar sig med dessa rörelser. Det blir dessutom uppenbart att Herr Rawet läser Bamse när han kritiserar Trump utifrån ett “Krösus Sork-perspektiv” dvs. Trump är ond för att han är rik. När argumentationen inleds med “But he is a billionaire, are you a billionaire? Why would he take care of your life?”, kan man fråga sig vad man gör som ekonomireporter gör på Sveriges Television; kanske borde man istället ta värvning på Proletärens redaktion? Än mer pinsamt blir det när han upprepade gånger förväxlar Obama med Trump (vilket var den enda självkritik herr Rawet förde fram på twitter).
Japp – jag sa Obama när jag menade Trump i en intervju – Men handen på hjärtat – Detvar de kritiska frågorna som skavde för er häcklare!
— peter rawet (@peterrawet) 20 januari 2017
Trumps ifrågasatta förmögenhet
Krösus Sork-argumentationen från Rawet är dock inget nytt, vi har kunnat se liknande resonemang i andra medier. Enligt Trump fick han låna 1 miljon dollar av sin pappa som han sedan fick betala tillbaka med ränta. Tidskriften Forbes värderar idag Trump till 5 miljarder US-dollar, medans Trump själv påstår det dubbla. Oavsett borde alla lyfta på hatten för någon som byggt upp ett sådant konglomerat, även om han lånat, fått eller ärvt sitt startkapital. Det blir därför oerhört märkligt när t.ex. Expressen / Washington Post lyfter fram Trump som en medioker affärsman då Warren Buffet och Bill Gates förmögenheter utvecklats mycket bättre under samma period. Jämför man med top 5 (där båda dessa herrar ingår) i världen, kan man konstatera att i princip hela jordens rika är “dåliga affärsmän” jmf. med dessa två herrar.
SVT återger b la CNN:s artikel i antalet besökare…
I sociala medier och på CNN kunde vi snabbt se en jämförelse mellan hur många personer som såg Trumps jmf. Obamas installation. En liknande artikel finns även publicerad på SVT:s hemsida, hur relevanta är egentligen dessa nyheter om vem som hade flest besökare; säger det ens något egentligen? Dock uppstår en fråga varför man publicerar dessa artiklar när man på denna bild ser ett publikhav som sträcker sig hela vägen ner till Washington monumentet? Igår kunde vi även se Vita husets pressekreterare Sean Spicer kritisera dessa publiceringar, en presskonferens som SVT återgav i en klippt version värdig Östtyska mått. Istället för att oberoende återge den bild Spicer visar upp som motbevisar SVT och CNN:s publiceringar, kan vi istället se hans dementi med de felaktiga bilder SVT och CNN tidigare publicerat. Tittar man istället på Vita husets presskonferens (5 min), verkar det snarare som Spicer har substans i sina påståenden rörande hur många som var där. Hur är det ens möjligt att SVT som uppenbart sett samma bilder, inte framhåller själv- och källkritik utan istället vänder Spicer ord mot honom själv genom att visa en annan bild än den han refererar till? Vem är det egentligen som ägnar sig åt desinformation?
Desto sämre man tycker om något eller någon, desto mer korrekt bör man vara i sin rapportering. När man istället vilseleder allmänheten genom ohederliga publiceringar motarbetar man sina egna syften eftersom man som nyhetsmedium urholkar sin egen trovärdighet. Som publicist måste man vara konsekvent att inte manipulera uppgifter till sin egen fördel, eftersom trovärdighet tar lång tid att bygga upp men går väldigt fort att rasera; något ex. rikspolischefen empiriskt fått erfara.