Regimen i Iran är en av de mest brutala i världen, ett land där människor hängs i lyftkranar. Den svenska regeringen kallar sig själv “humanitär stormakt” och mänsklighetens “första feministiska regering”, hur väl rimmar det med en inbjudan till Irans regering där tom kvinnor också hamnar i lyftkranar? Precis som våra socialister alltid haft de bästa kontakter med de mest brutala regimerna i världen, eller aktivt sponsrat dem med biståndspengar (t.o.m. IS terrorister tackade för finansiering av deras Kalasjnikovs) borde ingen vara förvånad att Irans utrikesminister välkomnas till Stockholm. Enligt flera svenska tidningar har också “demonstranter” förflyttats av polisen, vilket tåls att fundera på. Är man en demonstrant om man tycker det är fel att hänga människor i lyftkranar, eller är man de facto humanist? Kanske borde vi fråga oss varför inte alla som påstår sig “stå upp för mänskliga rättigheter” fanns på plats utanför UD när de verkligen hade chansen? Vart var Schyffert, Ernman, Bergkvist och andra kändisar när en av de blodigaste regimerna vi sett var i stan?
Det kritiserade kärnenergiavtalet
När det kommer till Obamas och EU:s avtal med Iran tåls det att fråga varför Iran vill bygga sina kärnkraftverk med anrikning under jord? Visserligen slog Israels flygvapen ut ett kärnkraftverk under uppbyggnad 1981 i Irak, under Operation Opera (där bland annat den senare Columbia-förolyckade första israeliska astronauten Ilan Ramon deltog som den yngste stridspiloten). När amerikanarna inte tror att avsikterna med kärnenergi-avtalet endast är fredliga har man därför dragit sig ur, vilket fått EU att vara garanten för att Iran inte utvecklar kärnvapen. När Margot Wallström som inte ens är välkommen i Israel är en av dem som för dialogen, som representerar en regering som vållat så mycket problem i Sverige; hur ska hon kunna garantera att Iran inte utvecklar kärnvapen? Tanken är löjeväckande och direkt farlig för världen. När regimen inte ens tar henne i hand, just för att hon är kvinna… hur kan hon som “feminist” agera värd för ett sådant möte och tolerera det?
Svenska intressen i Iran
Sverige har exempelvis en dödsdömd medborgare i form av KI-forskaren Ahmadreza Djala (född i Iran) som suttit fängslad där i 3 år. Dessutom har vi en svenskägd tanker med brittisk besättning fast i landet, med dessa två som gisslan ska man alltså dessutom diskutera kärnenergi? Landet har redan idag överskridit de nivåer av anrikning av Uran (dvs. att man sorterar ut isotopen Uran-235 som går att klyva jämfört med Uran-238 som kallas utarmat uran) som man kommit överens om i avtalet. I naturligt Uran finns ca 99,2% U-238 och bara 0,7% U-235, för att köra dessa i en kärnkraftsreaktor behöver andelen U-235 ligga på ca 3-4 % medans kärnvapen behöver hela 90 %. Samtidigt diskuterar våra västerländska vänner om man ska upprätta en säkerhetsstyrka i Hormuzsundet för att fri sjötrafik ska kunna garanteras, här har inte regeringen kunnat lämna ett tydligt besked (är någon förvånad?); trots att vår egen tanker sitter fast i landet. Rimligen borde vi stått först i just den kön?
Att diskutera med någon som inte ens erkänner yttrandefriheten
Det är jättefint att utrikesminister Wallström sitter och diskuterar HBTQ-frågor med Iran, det ser säkert bra ut på pappret när man går i pridetåget. Man kan prata om “höga ambitioner” och ett “land som lyssnar” osv. Resultatet är dock totalt fruktlöst, det förstår alla med mer än en kritisk hjärncell. När regimens företrädare inte ens kan ta henne i hand och en homosexuell handling i Iran slutar i ändan på ett rep i en lyftkran; säger det sig själv att det är dött lopp. Irans regim rättfärdigar sin existens genom islam, islam är inte känd för sina liberala tolkningar i just dessa sammanhang; dvs. utsikten för förändring så länge den teokratiska totalitära regimen sitter kvar är en fantasi.
Had meeting with Iran FM @JZarif. Emphasis was on possible ways back to full respect for the Iran nuclear agreement by everyone as well as on the importance of respect for international law in terms of maritime security. https://t.co/R6mIwY7JCL
— Carl Bildt (@carlbildt) 20 augusti 2019
Att Carl Bildt med franska hederslegionen på kavajslaget också träffade regimen är minst sagt lika illa, istället borde man kräva reformer för att ens sätta sig ner; där en förutsättning är att vår medborgare och vår båt genast får lämna landet. Att man har den dåliga smaken att twittra att man träffar dessa människor, det säger en del om kompassen. Dialog är självklart nyckeln framåt, men när landet vill utplåna Israel från kartan har Adaktusson helt rätt när han kritiserar att man rullar ut mattan för dessa mördare. Adaktusson har inte alltid rätt, men han ska ha credit för att han vågar gå mot strömmen och påtala sin uppfattning; det behövs mer sånt idag.
Vill Sverige vara en intressant röst i världen, som står upp för mänskliga värden är både Wallström och Bildts handlande helt fel och mycket dåligt omdöme; sannolikt också kontraproduktivt eftersom man ger respekt till blodiga regimer som inte förtjänar den. När man både ser hur de ser på energiavtalet, när hängningarna är en del av vardagen, när våra båtar hålls som gisslan och våra medborgare riskerar att hängas; ankommer det på varje fri nation att antingen stödja de som sätter press genom sanktioner och militär närvaro eller resonera likt Neville Chamberlain som talade om “fred i vår tid” där han skrev avtal med Hitler. Regimer av det här slaget bör behandlas mycket stramt, de hör inte hemma hos varken UD, på lunch med Herr Bildt eller Grand Hotell.