Efter fiaskot på Pride när Ebba valde att vifta med sin Pride-flagga var vi många av konservativ härkomst som tyckte hon gjorde bort sig, uppenbart märkte hon det själv eftersom hon gjorde en dementi i pressen dagen därpå. Från Ulf Kristersson (M) var det dock tyst, och uppenbart gick han åter i fällan under Aftonbladets debatt när han tyckte att Sverige ska bli ett mångkulturellt land. Ebba förstod uppenbart vad som var på gång och valde att säga några väl valda ord, något som hedrar henne och satte Kristdemokratin på kartan igen; när Moderaterna istället tydligt fortsätter hylla Karl Marx idéer.
Ebba Busch Thor vägrar svara ja eller nej på frågan om Sverige ska vara mångkulturellt.
Aschberg: – Ska Sverige vara mångkulturellt?
EBT: -Vi är de facto ett land med många kulturer.
Aschberg: Frågan är ska det vara det?
EBT: -Ja vi ska vara ett land med många kulturer. Mångkulturalism tror jag inte är rätt väg.
Skillnaden på “många kulturer” och “mångkulturellt”
Det är en enorm skillnad på dessa tankegångar, för de som läst vår tidning länge har vi diskuterat fenomenet i en rad tidigare artiklar; det handlar alltså om den liberala tanken “jämlikhet” (vi är lika inför lagen) och den mycket radikala socialistiska tanken “jämställdhet” (skillnader ska utplånas). Observera att många partier idag som säger sig vara liberaler inte är det, de står inte upp för jämlikheten utan faller offer för den marxistiska jämställdheten (dvs. L, C och M). En person som är höger (dvs. för individens frihet) har inga problem med att människor är olika, därför är det helt okej att man har olika kulturer i ett samhälle. Det mångkulturella samhället där skillnader ska utplånas har exempelvis inte plats för en svensk identitet, utan man ska praktiskt taget vara “hen” med varandra. En person med ett multikulturellt synsätt ser en marxistisk identitetskamp där genus, klass, etnicitet, läggning utgör olika grupper som slåss “mot den vita heterosexuella mannen” som anses vara förtryckaren i samhället.
Hur marxistisk identietspolitik märks i dagens samhälle
I alla former av teoretiska anklagelser kan det ibland behövas lite exempel på vad man menar, samt olika bevis som backar upp de allvarliga påståenden man för fram. Kanske har ni läst om genuspedagogik (Marxistisk identitetspolitik) på dagis där våra barn formas på ett sätt värdigt Sovjetunionen? Kanske har ni läst om genuskurser (Marxistiska studier) för mångmiljoner hos MSB? Kanske har ni läst om HBTQ-certifiering (Marxistisk indoktrinering) av olika myndigheter? Mansskatt (Skattepåslag enligt marxistisk modell)? Kanske såg ni SVT:s inslag om s.k. “problemområden” dvs. områden som har för mycket etniska svenskar och inte är tillräckligt multikulturella (marxismen har inte hittat dit i tillräckligt hög grad)? Språkpoliser där ord innehållandes “man” ersatts med könsneutrala varianter (forcerat marxistiskt språkbruk), ex. myndighetsperson, brandsoldat, ombudsperson; konstigt nog har ingen reagerat på ordet “gärningsman”… undra varför?
Varför tar inte Ulf Kristersson strid för demokratiska värderingar (dvs. friheten att inte forcera på marxism på varje område), för det är vad det handlar om. Lek med tanken att man inte vill att barnet ska utbildas till sann socialist med genusideal, man kanske inte vill bli indoktrinerad i Marx på sin arbetsplats; hur ser då valfriheten ut? Det är mycket tydligt att där marxismen hittar in försvinner både tankefriheten, valmöjligheten och människors yttrandefrihet; det kostar ordentligt att ta bladet från munnen. Att Ulf Kristersson inte förstår vilka värden som står på spel utan tycker det är fantastiskt med mångkulturalism innebär att han är en mental fånge på vänsterns planhalva. Därför vill vi från redaktionen gratulera Ebba Busch Thor för sitt civilkurage att våga utmana dessa idéer och stå upp för friheten; förhoppningsvis ger det utdelning i valrörelsen.
P.S. Ebba om du läser denna artikel, allt äro förlåtet för flaggviftandet.