När komikern Robert Gustavsson satt hos skavlan för något år sedan valde han att kritisera PK-fascism, vilket betyder att man måste vara politiskt korrekt i alla lägen. Idag finns det flera rörelser som påstår sig förespråka jämställdhet, men polariserar istället människor i vi och dom. Häromveckan blev exempelvis en direktör för en butikskedja uthängd SVT:s hemsida för att han skämtat om feminism till sina anställda, uppenbart gjorde man på redaktionen bedömningen att hans skämt var en riksangelägenhet. VD:n valde att kontra med att erbjuda SVT:s VD en resa till Pyongyang i Nordkorea för att lära sig mer om b la jämställdhet. När vi fått en situation där statstelevisionen agerar likt tidigare östtyska motsvarigheter och fullständigt klär av de som ifrågasätter ex. feminism, behöver vi diskutera varför denna utveckling är skadlig.
Historiska fenomenet bojkott
Genom världshistorien har diverse auktoritära regimer uppmuntrat till bojkott av oliktänkande; vilket resulterat i att befolkningen bidragit till att stigmatisera de som utsatts. Därför bör man på allvar kritisera personer som tror att de gör en bra insats när de väljer att deltaga i bojkotter, pga. politiska ställningstaganden. Ofta glömmer man att de politiska krafter som iscensätter bojkotten sällan är de som skadar offret ekonomiskt, det svarar befolkningen för. En intressant fråga till de som i efterhand “inte deltog” är således om de trotsade bojkotten och faktiskt handlade i butiken? Man kan likna det med begreppet “svartfot”, dvs. någon som arbetar under en strejk och således bryter den. I Sverige har vi på senare tid sett bojkotter mot företag som huserat politiska möten eller galor, där andra organisationer efter tryck avbokat med en tydlig motivering. Dansbandet Boppers sångare kom exempelvis ut som SD-sympatisör, en författare satt i tjeckisk TV och kritiserade svensk migration; gensvaret var avbokad hotellturné respektive indragna böcker hos bokhandlare. Det är således inte “coolt” eller “bra” att delta i bojkotter,
Helgar tillvägagångssättet målen?
Hur kommer det sig att de som förespråkar exempelvis jämställdhet beskyller männen kollektivt i samhället för majoriteten av alla problem?
Vad är det som säger att män som grupp skulle vara mer legitim att skuldbelägga jämfört med exempelvis andra grupper? Tittar man på extrema grupperingar i samhället ställer de också grupper kollektivt mot varandra, mönstret återfinns både långt till både höger och vänster. Därför blir det märkligt när Jonas Sjöstedt (V) i partiledardebatten lyfter upp våldet i samhället och beskyller högern när han även borde kritisera vänstersidan om han nu var ärlig i sitt uppsåt dvs. att stoppa våldet. Dagens samhälle befinner sig idag på ett sluttande plan eftersom många människor legitimerar kollektivt hat, däremot borde vi reagera när man exempelvis kan byta ut ordet “man” mot andra ord och då få retorik som hämtat från en dokumentär om andra världskriget. Därför ska vi ställa oss frågan om något positivt kan komma från de som använder inflammatoriskt språk, ställer grupp mot grupp eller i övrigt splittrar befolkningen; finns det något positivt som kan komma ur hat? Den som väljer att avsluta vänskap pga. vänners politiska värderingar är uppenbart en person som behöver se sig själv i spegeln och fråga sig vems ärenden man egentligen springer.
Lex Franska revolutionen
Kanske borde vi fundera över begreppet ”jämställdhet” och backa bandet genom att jämföra det med ett av franska revolutionens tre ledord; jämlikhet (samt broderskap och frihet). Jämlikhet tar sin utgångspunkt i att alla medborgare inom en stat ska ha samma respekt, status och svara under samma lagar; vilket borde vara det vi egentligen efterfrågar? Jämställdhet som istället handlar om att identifiera och utjämna skillnader är kanske fel väg att gå eftersom det finns positiva aspekter i att vara olika. Den ukrainska sloganen för Eurovision song contest “Celebrate Diversity” summerade kanske lösningen på dagens problematik i två ord; kanske är det så enkelt att vi ska hylla istället för att bekämpa olikheten. Frågan är således om det finns plats att hylla olikheter i begreppet jämställdhet som istället vill radera olikheter?
Förr i tiden kunde vänster och högersympatisörer prata med varandra; idag har det blivit norm att bryta med oliktänkande. För att lösa dagens problematik behöver vi istället resonera och diskutera med varandra, och sannolikt behöver vi börja i riksdagshuset. Vi borde alla prata om jämlikhet, kärlek till våra medmänniskor och framförallt respekt för våra meningsmotståndare; endast då kommer vi kunna vända dagens negativa utveckling.