På tal om jämställdhet…
Vart är världen på väg? Den senaste veckan har en IS-terrorist gått in och sprängt sig i en full moské i Kuwait City, detta har man knappt läst om. Tydligen skadades över 200 människor varav 25 personer dog. Tre veckor innan mördas 9 personer och 1 skadas när en gärningsman går in i en kyrka i South Carolina och skjuter, vilket blir en världsnyhet. Man kan fråga sig om media värderar liv efter vart man kommer ifrån? Nu är det olika typer av gärningsmän, men den gemensamma länken är extremism. Igår gick ännu en IS-terrorist och sköt ihjäl nästan 30 människor på en badstrand i Tunisien. Idag kan vi läsa om svenskar som rekryteras till att gå med i IS. Hur många bryr sig? Vi svenskar tycks alla leva i någon form av Aspergers bubbla, “så länge det ordnar sig för mig så är det bra”.
Den som ska lösa detta är vår nationella samordnare i dessa frågor Mona Sahlin. Den linje man verkar ha intagit är att en IS-terrorist som vill komma tillbaka till Sverige ska få både bostad och jobb. Vi kan jämföra detta med romerna från Rumänien som absolut inte är välkomna på bostadsmarknaden, och nu lättare ska kunna avhysas. Man har också inlett samarbete med Rumänien för att förbättra deras situation i Rumänien (i praktiken innebär det också att man hoppas att färre kommer hit). En linje jag tycker är klart vettig, men någonstans blir det väldigt fel när man uppenbarligen accepterar och premierar terrorister men skickar hem tiggare.
Varför kan ingen i Sverige säga att vi accepterar inte extremism? Då kan man prata om att man värnar mänskliga rättigheter. Folk som sköter sig och som vill väl är absolut välkomna i Sverige, men folk som åker och begår folkmord i andra länder är definitivt inte välkomna tillbaka. Är det verkligen så hemskt att ta tillbaka någons pass som begår folkmord i andra länder? Jag tycker inte det, det är värre att inte göra något. Det fanns en amerikansk senator vid namn Edmund Burke som sa att så länge goda människor väljer att inte göra något så kommer ondskan i världen att segra. Detta ligger det mycket i, och hans uttalande är idag en realitet. Tyvärr har världen förändrats, och de regler som tidigare funnits i krig (Genèvekonventionen t.ex.) gäller inte i denna globala terroriserande konflikt. Hemvändande svenskar som slagits för Tyskland utgjorde inte ett hot mot det svenska samhället i den mening som den som skurit halsen av människor i Syrien. I den bemärkelsen blir det en väldigt felaktig debatt om man ständigt försöker sätta ett likameds-tecken mellan dessa två ytterligheter till hemvändare.
Dessutom tror jag inte många förstår hur bräcklig vår svenska demokrati och parlamentarism är. Idag har vi två falanger som inte kan prata med varandra pga. att ingen vill tala med en tredje falang (SD)… Man kan ju fråga sig hur många % Sverigedemokraterna hade ökat om en IS-attack skett på en badstrand i Sverige? Detta är ju förhoppningsvis IS-anhängare väl medvetna om vilket kanske är det bästa skyddet att det inte smäller mer här. Men någonstans duger inte detta.
Vi behöver göra det olagligt att rekrytera till, bli medlem i av FN utpekade terrorgrupper. Vi behöver dessutom säga upp medborgarskap där värvningar har skett. På så vis visar vi för omvärlden och våra egna medborgare att vi inte tollerar denna utveckling, endast då kan vi tala om att vi står upp för alla människors lika värde.