I dagens medielandskap ska man i alla lägen slå hårt på Trump, eftersom vänstermänniskor tagit monopol på miljöfrågan för att vinna väljare. Därför tror många att vänstern värnar miljön, och högern spyr ut så mycket gifter man kan i atmosfären; men hur ser det ut bakom propagandan? Vad innebär egentligen Trumps politik för miljön? Idag tänker många tidningar åt sina läsare, som vänstermänniska är det därför naturligt att man inte intar kritiska ståndpunkter; och därför kan exempelvis en kille som Anders Lindberg behålla jobbet på Aftonbladet. Det är tämligen angenämt att kunna skriva vad som helst, intaga hur verklighetsfrånvända argument utan att någon inom de egna leden tänker en kritisk tanke eftersom man aldrig publicerar några siffror utan tycker i största allmänhet.
Vem för handelskrig med vem?
I svensk press har vi fått lära oss att det är Trump som är den stora boven, men hur sant är det när USA lider av stora handelsunderskott (dvs. att de importerar mer än vad de exporterar)? Fenomenet betyder att USA blir fattigare, eftersom mer värde försvinner ut än vad som kommer in; att man dessutom handlar med lånade pengar gör inte problemen lättare att bära. Vad man sällan pratar om är att Kina tack vare sin låga fasta växelkurs gjort sina varor billigare och dessutom dumpat priset på stål fått hela världen att köpa kinesiskt stål. Det är till och med så pass bisarrt att svensk malm kan skeppas till Kina och importeras till Sverige. När svenska vänstern därför pratar om strafftullar mot EU och Sverige på stål, trots att det är Kina som är boven undrar många varför. Kapital beter sig som vatten på ett sjunkande skepp, finns det möjlighet för vattnet att tränga in ett rum kommer så att ske; vattnet skonar inte vissa rum för att man satt en skylt med stör ej. På samma sätt fungerar handel, en tull på kinesiska varor skulle bara leda till att dessa skeppas via Brasilien till närmast kinesiska priser. Därför läggs tullarna på alla stålvaror som ska in i USA.
EU svarar på “Trumps handelskrig”
En supermakt har all anledning att kunna producera sitt eget stål, men när en annan aktör dumpar priserna kommer amerikanska företag att handla till det billigaste priset (dvs. kinesiskt); ty stål är en homogen vara. I EU:s fall har man därför velat straffa USA som alltså skyddar sin stålindustri, genom att lägga skatt på juice och Harley Davidson-motorcyklar. Man slår därför på ett enskilt företag eller specifika marknader för heterogena varor, där syftet är att vi ska handla mindre amerikanskt. Att skydda sin egen mycket viktiga basindustri är moraliskt försvarbart, men hur moraliskt är det att ge sig på specifika företag eller marknader; är det verkligen försvarbart?
Varför räknar ingen på koldioxidens utsläpp på Trumps politik?
Om man nu köper klimatalarmisternas utfall om att jordens undergång sker någonstans mellan 2023-2030, dvs. att jordens klimat blir lika varmt som Venus borde en hederlig debattör fråga sig vad konsekvensen av Trumps politik blir? I socialisters tankebanor finns bara skatt som instrument, och därför är det hela tiden den aktör som sätter högst skatt som har bäst politik; vilket gör staten större (f.ö. socialistiskt mål) och företagen och människorna fattigare (dvs. valfriheten försvinner och man blir beroende av bidrag dvs. staten). Vad Trump gjort innebär nu att de ca 5635 nautiska mil som krävs för att transportera stål från Shanghai, Kina till Los Angeles, USA nu inte sker, eftersom amerikanskt stål nu produceras via amerikanska arbetare i USA, Trump har alltså använt kapitalismens drivkrafter för att skapa en mycket mer effektiv klimatpolitik än Miljöpartiet och deras miljöskatter kunnat drömma om. När SVT och SMHI nu påvisar att sjöfartstrafiken är en mycket större miljöbov än inrikesflyget säger det därför en del om hur mycket Trump gjort för miljön globalt. Efter ett samtal med den aktuella forskaren på SMHI om deras nyckeltal kan vi i snitt räkna på 0,3 ton i bränsleförbrukning per nautisk mil dvs. 1690 ton fossilt bränsle vilket kan multipliceras med 3,15 (snittsiffra för transportfartygs utsläpp i CO2 per ton bränsle) dvs. 5300 ton koldioxid för en enkel resa eller 10 600 tur och retur. När USA tidigare importerat en stor del av sitt stål från Kina direkt eller via andra länder som agerar bulvaner, säger det en del om att det krävs väldigt många båtar i Stilla Havet (dvs. många miljoner ton drivmedel/CO2-utsläpp) för att göra en sådan import möjlig. Trump har således gjort mer för miljön än någon tidigare president där de tvärtom uppmuntrat helt oreglerad frihandel, trots miljöns uppenbara negativa konsekvenser (om man nu köper klimatalarmismen).
Anledningen till att socialister inte skriver om Trump ur ett positivt miljöperspektiv är att alla avtal idag rör sig i den socialistiska tankebubblan där staten ska utkräva skatt av fria företag; dvs. mer skattepengar till staten och mindre inflytande för företagen. Istället för där staten finner det orimligt att basindustri skeppas över halva jordklotet, och således gör amerikanska produkter konkurrenskraftiga via en tull. Syftet med Trumps tull handlar inte om att öka skatteintäkterna för att amerikanska företag ska fortsätta handla kinesiska varor, utan att få amerikanska företag att handla amerikanskt; det här är en väsentlig skillnad. En industri man äger kan man dessutom göra mer miljövänlig, vilket är svårare när gruvorna ligger i Kina. På samma sätt förstår inte dessa människor att om man inför skatter på företag minskar deras möjligheter att lägga pengar på forskning och utveckling; eftersom man på fullt allvar tror att det skulle “öka omställningen”. Det är snarare troligare att företaget skriver sig utomlands, vilket exempelvis är fallet med världskoncernen ABB vars huvudkontor ligger i Schweiz (trots att ASEA var större än Brown Boveri); vilket är en stor förlust för Sverige. Sverige behöver en miljöpolitik som bygger på smart handel med korta transporter, istället för skattetyngda företag som hellre flyttar utomlands än betalar dessa helt ineffektiva skatter om man nu vill ställa om.
Tittar man på länder som Östtyskland eller Nordkorea och andra socialistiska länder är det knappast länder som är kända för sin miljömedvetenhet trots sina höga skatter; det har med att det inte funnits några pengar kvar att betala för forskning när lönerna ska betalas i dessa företag. Därför såg en Trabant praktiskt taget likadan ut från starten 1951 till 1991. Vill man därför satsa på klimatet är kapitalism att föredraga framför mer socialism, det fungerar nämligen om man från staten får företagen att handla rätt (vilket är fallet med Trump och inte Löfven).