Då vänstern sedan länge lobbat och gjort reklam för livstidsförsörjning för de som lyckats korsa den svenska gränsen, tåls det att fråga vart man ska dra gränsen? I en debatt mellan Henrik Vinge (SD) och Annika Hirvonen (MP) var budskapet tydligt att Miljöpartiet tycker alla afghaner ska få stanna trots att de inte får jobb, eftersom dessa inte kunde rå för covid-pandemin. En given fråga är därför hur Hirvonen tänker när vi om några år lämnar covid-19 bakom oss och personerna kanske varit i Sverige i 10 år, och fortfarande inte kan försörja sig? Är det då vi ska erbjuda dem som grupp livstids försörjning i Sverige, eftersom “vi” misslyckats enligt deras synsätt?
Ledarskap handlar också om att ta jobbiga beslut
Problemet med undantagslagstiftning som den s.k. “gymnasieslagen” (som gör det möjligt för afghaner som saknar skyddsskäl i flera instanser att gå gymnasiet) är att man skjuter problemet framför sig istället för att stå upp för de lagar Sverige klubbat. Har vi ett system för att avgöra om personen har rätt till asyl eller inte, måste man orka stå upp för de lagar vi klubbar i fredstid; börjar vi ändra och ge undantag undergräver vi hela systemet till att vi har lagar. Vi klubbar normalt sett inte lagar för specifika mord inför eller efter morddomar heller, utan syftet med att få en rättvis prövning handlar om att lagen ska vara lika för alla. Därför ska man fråga sig hur man kan anse att just afghaner som saknar skyddsskäl ska ha undantag, endast för att man tagit sig till Sverige i spåren av Syriens inbördeskrig? Vad har exempelvis afghaner som inte turkmener, turkcyprioter eller libaneser har?
Sverige post-corona
Det är väldigt lätt att säga att om det inte vore för corona skulle dessa 1000-tals ungdomar få jobb, men hur sant är det egentligen? När covid-pandemin börjar klinga av, är det då troligt att gruppen afghaner kommer kunna konkurrera med de många tusen arbetslösa svenskar som kommer söka samma jobb? Visserligen finns det idag ekonomiska fördelar för den arbetsgivare som tar en invandare, men hur rätt är det i en tid när svenskar i högre grad är och blir arbetslösa? Ska vi gå mot en situation där utländska arbetare får jobb i högre grad eftersom staten subventionerar dessa anställningar jämför med svenskar? Kan dessa inte konkurrera om jobben idag, kommer de inte kunna göra det i en tid när Sverige nästa gång går mot högkonjunktur.
Stötta afghanerna att bygga upp turistnäringen i Afghanistan
När man nu kan hitta häftiga videos med människor som semestrar i Kabul och Kandahar visar det idag att det är någorlunda säkert. Är det då inte en rimlig tanke att vi stöttar dessa afghaner att hitta jobb inom turistnäringen i sitt hemland? När de redan i varierande grad kan svenska är det en fantastisk möjlighet för svenskar att besöka Afghanistan, eftersom vi kommer ha tolkar där som kan vårt språk. De som blir entreprenörer borde ha goda möjligheter att kunna tjäna bra pengar, samt utveckla sitt land eftersom de pratar svenska och har kontakter med Sverige. Det borde i sin tur kunna ge goda möjligheter till affärer mellan svenska och afghanska företag, skapar man möjligheter kommer vi således kunna spela en viktig roll att modernisera Afghanistan; något Hirvonen borde kunna stödja eftersom hon då får möjlighet att i framtiden vara fanbärare i afghanskt Pridetåg under exempelvis Taliban Rainbow Week.
Att cementera folk i bidrag som aldrig kommer kunna försörja sig själva är en mycket grym politik (endast 1 % har klarat målen idag), även om Annika Hirvonen i sin radikala förvirring tror att hon gör något bra. Att däremot skapa businessmöjligheter för afghaner som fått svensk anknytning i Afghanistan är något som kommer gynna både dem och oss, dessa ambassadörer kan förändra och utveckla sitt land till något positivt; de har nämligen sett hur man kan organisera sitt land. Dessa personer har erfarenheter hur man driver och bygger skolor, organiserar fotbollslag eller föreningsliv och med tanke på att Afghanistan är en demokrati kan de argumentera varför taliban-rörelsens livsstil inte är vägen framåt. Att därför låsa in dessa i betongförorten, till en oerhört hög kostnad, när alternativet innebär att man kan förändra ett land till något positivt är minst sagt tragiskt. Stå därför upp för våra lagar, men hitta möjligheter för framtida samarbete i de länder dessa slår sig ner.