Foto Magdalena Andersson: Frankie Fouganthin / Wikipedia Commons

Det finns inga som ljuger så mycket som socialdemokrater inför ett val, pengar till alla och alla saker blir “gratis”; även om det är vi människor som betalar. Ett gratis busskort, gratis glasögon, gratis tandvård, gratis extra semester till barnfamiljer betalas av vi alla oavsett om vi åker buss, är närsynta, har tandvärk eller har barn; det är mycket ineffektivt eftersom man dessutom måste finansiera politiker och tjänstemän som ska ansvara för dessa transfereringar. När regeringen aktivt skriver upp budgetutrymmet att spendera under kommande mandatperiod (för att locka väljare inför ett val) samtidigt som man sågar de som räknat försiktigt, för att efter valet inför sin första budget helt ta bort detta överskott; borde varje sansad kritiskt tänkande varelse fråga hur man ser på demokrati?

Vi har ju ägnat den här mandatperioden åt att skapa ordning och reda i statsfinanserna, för fyra år sedan stod ju min företrädare här och kunde säga att det fanns inget reformutrymme för nästa år, det fanns faktiskt inget reformutrymme för hela mandatperioden utan tvärtom var man tvungen att spara eftersom man hade sänkt skatten utan att ha täckning för det. Nu är vi ett annat läge där jag har kunnat visa idag att det finns ett reformutrymme för nästa år också i prognosen som ligger för hela mandatperioden, ett reformutrymme för 100 miljarder kronor även om jag inte tycker man ska inteckna så mycket pengar i valrörelsen för det vore inte att ta ansvar. (Senare i samma intervju säger hon att hon max vill utlova reformer för 50 miljarder kronor. Reds. anm.)

Finansminister Magdalena Andersson i DI 16 Augusti 2018 (dvs. en månad innan riksdagsvalet)

Hur kan man räkna fel på 50-100 miljarder?

För att förstå hur oerhört mycket pengar det här är, måste man sätta det i relation till vad *** man får för pengarna. Tittar man på vad hela Sveriges försvarsmakt kostar, landar man på 42 miljarder (2015 års siffror). Det är ingen liten summa. Det var samma sak när samma finansminister kritiserade Anders Borgs syn på det slopade överskottsmålet, och sedan slopade det själv efter valet; samtidigt som hon fick sitta kvar som om inget hade hänt. Samma Finansminister lovade inga höjda bensinpriser inför valet 2014, men höjde 2015: 28 öre, 2016: 60 öre, 2017: 24 öre (här trädde den årliga indexuppräkningen i kraft) och 2018: 30 öre. (Källa Expressen 18 Maj 2018) Hur *** är det möjligt? Hur kan vi som folk tåla att man utfärdar dessa vallöften och gör något helt annat?

Hur hade en ekonomichef klarat sig på Ericsson som mellan en bolagsstämma diffat 50-100 miljarder i likviditet?

Är det troligt att man klarat sig undan fängelse om man som företagare blåst sina aktieägare att man hade någonstans mellan 50-100 miljarder i likviditet? Vad hade hänt om investerare köper aktier i ett sånt bolag där allt går utmärkt, trots att likviditeten (tillgängliga pengar) varit obefintlig när man granskat siffrorna? Tittar man på pyramidsvindlaren Bernie Madoff som blåste sina investerare på 65 miljarder dollar, genom att dela ut dem i utdelningar till samma investerare (pyramidspel) som hög avkastning; fick han livstids fängelse för det. I Sverige ger grov förskingring 6 års maxstraff, vilket säger en del om riskerna att ägna sig åt kriminell verksamhet i vårt land; dessutom ger vi 1/3 straffrabatt dvs. straffet hade landat på 4 år i verkligheten. Samtidigt tror man att vi inte har problem med korruption? Dream on!

Finansministern skriver upp regeringens likviditet

I finansministerns fall handlar det om hur man bedömt en analys, men faktum är att man tack vare denna analys inte bara hånat motståndarna som gjort försiktiga prognoser; man påstår även att det handlar om att man sänkt skatten. Har skattesänkningarna gett fler jobb, innebär det att de totala intäkterna ökat eftersom fler människor betalar skatt (borgerlighetens tanke med inkomstskattesänkningar). Att i det läget såga den typen av politik, samtidigt som man själv sitter i samma situation, en månad innan ett riksdagsval (där man ber om väljarnas förtroende); är ingen skillnad på ekonomichefen som låtsas ha hög likviditet i balansräkningen för att manipulera upp aktiekursen. Det är kriminellt, en sådan person bör sitta i fängelse!

Det måste få konsekvenser om man aktivt ljuger för svenska väljare och för dem bakom ljuset. På samma sätt som Löfven är VD för Aktiebolaget Sverige är Magdalena Andersson dess ekonomichef, att man som VD inte har koll på vad ekonomichefen säger är totalt oacceptabelt. Det är säkert så att “förhandlaren” Löfven förstår hur man sätter ett företag i blockad på bästa sätt, och kan säkert svetsa; men det uppdrag han har kräver betydligt mer än så. Göran Perssons position som tidigare finansminister, skapade därför legitimitet i begreppet “verkställande” direktör; eftersom han besatt kunskaper att se när Åsbrink, Ringholm eller Nuder hade fel. Stefan Löfvens kunskaper här är noll, statsministern är en lekman på ekonomi; han är dessutom ansvarig.

Att man aktivt vilseleder svenska väljare inför ett val, och särskilt socialdemokratiska väljare som är kända för att vara lika ifrågasättande som Nordkoreas befolkning; är djupt allvarligt eftersom man sätter sina egna maktintressen över både Sveriges ekonomi och inte minst demokrati. Alla riksdagspartier bör fälla en regering som slarvar bort eller räknar fel på 50-100 miljarder i investeringsutrymme, den parlamentariska situationen har vi ändå; men S behöver plocka fram andra kandidater som faktiskt talar sanning för väljarna. Lögner och korrupt beteende kan inte tolereras i demokrati, folket måste kräva förändring; Löfven och Andersson är inte bättre än Dunder-Karlsson och Blom! Hur Lööf (C) kan alliera sig med dessa är fullständigt obegripligt, vi har uppenbart en kartell av människor som säger vad som helst för att få makt. Det bör oroa varenda demokrat i vårt avlånga land rakt in i ryggmärgen.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook