Ledare

Vad kan Sverige lära sig av de massutvisningar som sker i USA?

För den som bevakar amerikansk press är det tydligt att det råder krig vad som är verklighet. Sedan Trump-administrationens tillträde har man beordrat stort krafttag mot kriminella som vistas i USA illegalt, där myndigheten ICE nu går igenom problemområde efter problemområde i de största städerna och ber samtliga legitimera sig; där de utan relevant dokumentation arresterats på plats och transporterats till flygplatsen. På kort tid har man exempelvis i New York City och Bronx hittat många gängmedlemmar och andra kriminella som ägnat sig åt kidnappning och inbrott. Man har också i New York City tagit ringledaren för det kriminella nätverket Tren de Aragua, vars medlemmar räknas till c:a 5000. I klartext dammsuger man de områden med högst kriminalitet, där statsministern i Sverige i jämförelse pratar om att lösa Sveriges liknande problem under 20-talet. Sedan maktövertagandet i USA har invandringen från söder minskat med 94,7 %. Tittar man på vad svenska tidningar skriver talar man om Trumps krig mot “migranter”, vilket för tankarna till boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg medans det i amerikansk press handlar om gängmedlemmar. Hur kan dessa bilder skilja sig så mycket?

Vilka är det som kommit till USA illegalt?

För att förstå vad som skett måste vi backa bandet till när Joe Biden blev president och öppnade USA:s södra gränser i syfte att förändra demografin i många republikanska delstater. I de delstater som styrs av demokrater passade man snabbt på att förklara vissa städer som sanctuary-cities (fristadsstäder), dit man uppmanade de som korsat gränsen att söka sig till. Från Sydamerika såg man detta som ett lysande tillfälle att minska sina fängelsekostnader, där man transporterade fångar direkt till amerikanska gränsen. Södra USA kunde sedan se en massiv ökning av kriminalitet, där mord och våldtäkter från farliga gäng plötsligt blev vardag; något som varit den amerikanska högerns kritik mot vänstern. Precis som i Sverige var man snabb att utmåla alla som protesterade som rasister. I vissa demokratstyrda delstater tog man även beslut om att legitimation inte var nödvändigt för att få rösta (exempelvis i Kalifornien), eller rösta även om man inte var medborgare (exempelvis i demokratstyrda Maryland). I det stora spelade det ingen roll, eftersom det synsättet inte tillämpades i de republikanska delstaterna som hade behövts för att påverka valet till Kamala Harris fördel, men det säger en del vad demokraterna är beredda att göra för att bibehålla sin makt.

Det är normalt att utvisa människor som saknar uppehållstillstånd

Backar vi bandet cirka tvåhundrafemtio år när de demokratiska idéerna fick spridning i USA i samband med Amerikanska revolutionen (1791) och två år tidigare i Frankrike under den Franska revolutionen (1789), var nationalstaten oerhört viktig. Nationalstaten var nämligen garanten för demokrati, när dess medborgare fick rösträtt. Vill man ha demokrati måste man ha gränser, det är inte konstigare än att man har en röstlängd i alla föreningar och att vem som helst som inte är medlem kan komma dit och rösta. Det är precis samma princip, en princip det demokratiska partiet inte längre följer. Nuförtiden tycks denna ädla viktiga kunskap glömts bort, där olika vänsterpartier istället försöker vinna val genom att förändra vilka som får rösta. Därför ska man på goda grunder fråga sig varför vänsterpolitiker tycker man ska premiera personer som bränt sina identitetspapper på vägen, eller gått under jorden när man fått avslag i migrationsdomstolen. Kan det bero på att de betraktar dessa personer som potentiellt röstboskap? Att därför utvisa människor som vistas här illegalt, är inte bara att stå upp för rättsstaten och de lagar som svenska riksdagen klubbat; det är också att slå vakt om Sveriges (eller respektive lands) demokrati och integritet.

Sverige kan lära sig av USA

Oavsett vad man tycker om Trump-administrationen är det tydligt att man kan lära sig av den. Det går att få kontroll över det som nu sker i Sverige. Även om vårt land har mindre resurser än USA, hade svenska myndigheter (med rätt lagar) också kunnat slå ring runt bostadsområden med hög kriminalitet och gå lägenhet till lägenhet för att hitta vapen, sprängmedel, narkotika, illegala individer och kriminella. Utvecklingen är så klart inte trevlig för den som utsätts, men den fungerar och resultatet gör området säkrare för alla. Metoden är vare sig ny eller egentligen konstig, normalt sett bearbetar alla samma metodik dvs. rum för rum-sökning om man exempelvis tappat sina nycklar eller portmonnä. Det viktiga i en sådan process handlar snarare om att behandla alla boende som oskyldiga, och genomföra det på ett städat och respektfullt sätt. Men det måste finnas en vilja, där svenskt fokus idag snarare handlar om att värna olika rättigheter för kriminella; även om detta fokus börjat skifta sedan Sverigedemokraterna blev samarbetspartner till regeringen.

Vill man städa upp Sverige handlar det om att ha en nolltolerans mot brottslighet, där den som till och med uppvisar ett stökigt eller provokativt beteende mot polisen ska omhändertas. Givet den personal som finns tillgodo inom Försvarsmakten, borde det finnas goda möjligheter till samarbete där militär personal (exempelvis militärpolis) understödjer polisen för att frigöra resurser under insatser. De svenska problemen skulle med rätt sorts vilja kunna lösas på mycket kort tid, men det krävs ett ledarskap som faktiskt vill göra det; eftersom det kommer komma kritik om allt ifrån rasism till omoral från individer som inte begriper bättre. Givet var svenska vänsterregeringar tagit Sverige, är det dock svårt att se någon annan lösning att komma till rätta med problemen än en nolltolerans med kraft bakom orden. Det handlar också om att ställa krav som nation men även genom EU på de länder som vägrar ta emot sina medborgare, det är också självklart helt orimligt att betala bistånd eller göra affärer med länder som inte tar tillbaka sina medborgare. Det är heller inte moraliskt tvivelaktigt att tvinga länder att acceptera sina medborgare, det är däremot mycket moraliskt tvivelaktigt för länder att neka sina egna medborgare inträde. När sätter vi igång?

Ian Fernheden
Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.
https://fornuft.se/index.php/ian-fernheden/

Kommentera utan Facebook