Friheten dör alltid under skenet av till synes goda avsikter, diktaturer införs alltid av påstått goda skäl och med omtanke bibehåller de makten. Det är inte en slump att den iranska revolutionen initialt beskrevs som en frihetshandling, men vad man fick var något annat. När den vitryske diktatorn Aleksandr Lukasjenko därför säger att han ville skydda Ryanairplanet, kommer hans sympatiserande vitryssar att köpa det; samtidigt som resten av världen förstår att det handlar om att arrestera regimkritikern Roman Protasevich. Fenomenet är inget nytt, i Sverige kör sossarna ofta med värnande argumentation för att begränsa människors friheter; och precis som i Vitryssland finns det personer som köper det. I Sverige i likhet med Vitryssland är dessutom mycket av de traditionella medierna lojala med makten, man ifrågasätter inte den världsbild regeringen prånglar ut; utan vi får ”sanningar” som ”att Donald Trump försökte göra statskupp” eller att vi riskerar diktatur om sossarna förlorar regeringsmakten. Därför ska man alltid jämföra vad politiker säger, med vad deras ord leder till; får vi mer eller mindre individuell frihet och vilken politik är det egentligen som bedrivs?
Att mäta frihet
För det första är det många som inte förstår hur man definierar frihet, eftersom de inte testat att utmana vart gränserna går; man tror nämligen att man är fri fast man inte är det. I Östtyskland, Vitryssland eller för den delen Sverige fanns och finns det garanterat människor som tycker vi har yttrandefrihet, eftersom man håller sig inom vad man får säga och inte; det är inte en slump att politiskt korrekta individer tenderar att vara veganer. Västvärlden har idag utvecklats till något som kan liknas vid en gyllene bur, dvs. man tror att man lever i frihet eftersom man trots allt har det ganska gott ställt. Men det kanske viktigaste handlar inte om hur man upplever friheten utan i vilken relation man mäter den. Frihet handlar nämligen alltid om individens relation mot staten, dvs. att staten inte hindrar någon från att resa, uttrycka sina åsikter eller tro på vilken gud man vill. Idag finns dessutom den privata dimensionen av att en massa människor säger upp bekantskapen om någon uttrycker fel åsikter, sociala fenomen som också kan kopplas till statens relation till individen; där vänner och bekanta ikläder sig statens stövlar och piska. Ett viktigt fenomen i alla samhällen med åsiktsförtryck, vare sig det är passivt eller aktivt; dessa personer är nämligen fullständigt övertygade om att dom gör något bra.
Who benefits? – Follow the money.
Vem tjänar egentligen på de ”goda” reformer som lyfts fram? Tittar man på alla klimatskatter, grön miljöväxling och allt vad de heter tycks inte pengarna från dessa reformer tillfalla andra gröna projekt utan det vi får är vanliga socialistiska reformer där staten skärper sin makt i relation till medborgaren. Vi har alltså fått en situation där sossepolitik införs under skenet av att man ska rädda jorden, och där personer som Greta får sina ord upphöjda till närmast guds budord. Det gick till och med så pass långt att svenska kyrkan kallat henne Jesus efterträdare, där självaste ärkebiskopen dragit paralleller mellan hennes och gamla testamentets profeter; kan man bli mer förvirrad? Vi har alltså en utveckling där man säger en sak men gör något annat, vilket egentligen inte är konstigare än en diktatur som säger sig rädda ett flygplan men samtidigt kidnappar en regimkritiker.
Att vara statens lakej
Att vara eller inte vara en nyttig idiot är frågan, dvs. vara någon som springer andras ärenden. Därför ska man stå upp för vänner med andra åsikter, det är nämligen ett sundhetstecken när man i en demokrati kan tycka olika saker. De ”demokratier” där så inte är fallet, brukar ofta vara kommunistiska länder; där allt som inte är socialism eller kommunism är förräderi mot staten. Kommunistiska stater kallar sig alltid demokratier, men det enda man har gemensamt är oftast namnet ty man arbetar i helt motsatt riktning. När socialisterna i Sverige därför börjar tala i termer om att ”demokratin är hotad” eller att Moderaterna riskerar att införa diktatur; bör varenda demokratiskt sinnad person stanna upp och fundera vad man ägnar sig åt. Tittar man på sociala medier är det uppenbart att det finns en massa människor som på fullt allvar tror att demokratin är hotad, vilket är väldigt allvarligt eftersom diktatorer genom sådan argumentation alltid legitimerar fortsatt maktinnehav.
Därför ska man vara väldigt försiktig innan man fördömer vänner av politiska skäl, alla svenska riksdagspartier är nämligen demokratiska; även om vänsterpartierna idag simmar i grumliga vatten när de påstår att diktaturen kan vara förestående om högern vinner valet. När man idag skapat en sanning att Donald Trump försökte bibehålla makten genom att storma Capitolium, ska man självklart ställa sig frågan om det är troligt att figurerna som knallade in var där för att ta makten; eller om det kan ha berott på att det fanns krafter som gav vad allt av säkerhetsvakter ledigt just denna dag – när Donalds fans samlades där för att lyssna på hans tal? Who benefits av att det saknas vakter? När Trump dessutom från första sekund tog avstånd och dessutom kallade in nationalgardet för att få stopp, och han samtidigt av vänsterns nyhetsförmedling anklagas för statskupp; visar det hur media fungerar när det kommer till att bestämma vad som är verklighet. Att påstå att nyhetsförmedling är oberoende är mycket naivt, eftersom man kan påverka människor genom att välja vilka fakta man vill ta med eller hur man rapporterar en nyhet. Det är inte konstigare om man heter Aleksandr Lukasjenko, Stefan Löfven eller för den delen Joseph R. Biden.