Vi får ofta höra att vi utsätts för utländska påverkanskampanjer, där man i praktiskt taget vartenda västland menar på att Ryssland ligger bakom kampanjer på sociala medier; fallet är sedan Eliassons utnämning som Generaldirektör prioriterat på MSB. Däremot är det uppenbart tyst från MSB när en av de största EU-federalisterna kan sitta i public service och mer eller mindre såga ett parti dagar innan ett val? Då Åkesson inte ville svara på vem han föredrog av Putin respektive Macron kan man fråga sig hur MSB reagerat om man istället lyft in den ryske presidenten som fått svara på samma fråga? Varför skulle Frankrike vara mindre utländsk påverkanskampanj än Ryssland; och hur kan en oberoende kanal sända inslaget helt okritiskt mitt i en valrörelse?
Att inte svara är rätt, och innebär inte någonting
När Åkesson fick frågan av public service om han föredrog den radikale EU-federalisten Macron eller den allt mer auktoritäre Putin valde Åkesson att inte svara. För det första är frågan politiskt ohederligt vinklad eftersom hur Åkesson än svarar får han problem, det förstår redaktionen och därför ställer man frågan; den är helt enkelt mycket giftig. Hade Åkesson svarat att han stött Macron (dvs. en supermotståndare som federalist) hade hans egna väljare undrat hur han tänkte, hade han istället svarat Putin hade man associerat honom till en diktaturkramare; således är det helt rätt att inte svara någonting. När pressen är så radikalt ohederlig som den är i Sverige finns det ingen som diskuterar de olika utfallen, utan istället ger man sig på och försöker ifrågasätta Åkessons syn på demokrati då man upplever att Putin är anti-demorkrat. Därför lyfter även Jan Björklund (L) det narrativet, eftersom han länge arbetat med Guilt by Association som retorisk metod; ett minst sagt ohederligt tilltag.
Lex Barack Obama och Brexit-omröstningen
Några dagar innan Brexit-omröstningen dök dåvarande President Obama upp i London, och självklart fick han frågor om sin syn på Brexit; vilket knappast var en slump. Obama påstod att om britterna röstar för en separation hamnar de längst bak i kön av länder som vill ha ett frihandelsavtal, vilket inte kan tolkas på ett annat sätt som ett hot. När således “oberoende” public service tar in den franska presidenten som gör ett liknande uttalande över en partiledare som är hans meningsmotståndare tåls agerandet att ifrågasättas. Det är knappast en slump att regimmedia kör ut Macrons utlåtande om Åkesson några dagar innan ett val på bästa sändningstid, man vill helt enkelt stoppa honom från att få röster; men vad är priset? Varför reagerar inte Stefan Löfven som annars är så misstänksam mot utländska påverkans operationer? Kan det ha med att de egentligen är partivänner och att det då plötsligt är okej? Vi har problem med dubbla måttstockar.
Till det sakliga, vad vet Macron om svenska värderingar?
När tidigare statsministerkandidaten och numera dömde bedragerskan Mona Sahlin inte kunde svara på vad svenska värderingar är, blir det intressant när den franske presidenten ger sken av att vara väldigt insatt; och sedan mena att Åkesson inte lever efter dessa. Hade Macron känt till Sverige och den kultur vi har här, hade han vetat att det finns inget som är så svenskt som att förneka svenska värderingar; han går därför i fällan när han ondgör sig över Åkesson. Svenska värderingar bygger mycket på konsensus, att inte framhäva sig själv mer än nödvändigt eftersom jantelagen är djupt rotad i Sverige. Åkesson är till skillnad från Solkungen Macron därför mycket svensk eftersom hans person är nedtonad samtidigt som han uppenbart är den enda partiledaren i Sverige som är öppen för samtal med alla (dvs. ytterst konsensussökande).
När SVT sänder klippet där Macron menar på att Åkesson inte är förenlig med vår historia och värderingar, tåls det att fråga hur ett sådant uttalande får stå obemött i en kanal som påstår sig vara oberoende? Faktum är att Macron har ingen aning om vad han pratar om, för han känner uppenbart inte svenska folket eller vår kultur; utan har till synes någon slags romantisk syn kopplat mot EU. Vi har dessutom mycket närmare band till den tyska kulturen som vi tidvis varit allierade med, undantaget är den Gustavianska epoken fram till Franska revolutionen; Sverige deltog förövrigt i att besegra kejsaren Napoleon i ett flertal slag (även om vi bytte sida under Napoleonkrigen några år innan). Således tåls det att dessutom fråga hur påläst solkungen Macron egentligen är på sin egen historia när han ondgör sig över Åkesson?
Vi ser gärna att den franske presidenten kommer hit på besök, men att göra det i en valrörelse och ondgöra sig över en partiledare är minst sagt anmärkningsvärt; särskilt när det sker i public service (som vänstern menar är helt oberoende). Det är dags att lägga ner public service och skapa något nytt, eftersom man så uppenbart driver en politisk agenda.