Under 1:a maj presenterade Löfven förslag på att minska skatteklyftan mellan arbete och pension med 600 kr per månad, vilket gör frågan gällande hur prioriterad denna fråga egentligen är? När vi läser skräckartiklar där människor får 7000 kr i pension samtidigt som vi diskuterar bidragstak för andra grupper tåls det att fråga hur det är möjligt? Den här tidningen har tidigare lobbat för att införa medborgarlön för pensionärer istället för de i arbetsför ålder, som ett komplement för en kvalitativ höst den dagen man blir vissen; intresset för den typen av reformer tycks dock vara sval. Varför kan man fråga sig?
Lex Valet 2006
Under valet 2006 utmanades för första gången på länge socialdemokratins maktmonopol i grunden eftersom Fredrik Reinfeldt introducerade jobbskatteavdragen för människor med de lägsta lönerna. Innan dess kunde man tjäna betydligt mer på att gå på bidrag, istället för att arbeta. De nya moderaterna ökade således incitamenten för att gå från bidrag till arbete, vilket gjorde att många arbetare gick över till Moderaterna. Socialdemokraterna kritiserade varje jobbskatteavdrag hårt men la sig på rygg så fort dessa röstats igenom, dvs. man stödde det som tidigare röstats igenom; och framförde samtidigt sin kritik för nästa steg. Varför var man kritisk att människor gick från bidrag till arbete, för att förstå det måste man titta på vilka som röstar på partiet.
Socialdemokratins väljarkår
Uppenbart finns det människor som hur dåligt det än går, eller hur många lögner man än publicerar i sin och LO:s valfilmer kommer vara sin röda fana trogen; eftersom föräldrarna en gång i tiden varnat dem för borgerligheten. Däremot tåls det att fråga vad som händer med de politiska prioriteringarna den dagen man som arbetare börjar tjäna mer, är det troligt att en arbetare som får mer i plånboken vill ha ännu mer betalt för sitt arbete eller vill man öka bidragen? Vad händer med en pensionär som får medborgarlön om denne går från 7000 till 20 000 i månaden, hur intressant är då den socialdemokratiska politiken? Faktum är att det finns incitament att människor får det bättre i det socialdemokratiska Sverige, men inte för bra eftersom risken då blir att man öppnar upp högerut när deras väljare inte blir beroende av vänsterns bidragspolitik.
Invandringens effekter på demografin
När man kunnat se väljarströmmar gå från S till M och vanliga arbetare lyfts fram som nya ambassadörer tåls det att fråga varför S bibehållit en hög nivå? Tittar man på utsatta områden talar dessa sitt tydliga språk, (Rosengård), (Rinkeby), (Bergsjön) , (Vivalla) eller mindre orter som (Gamlegården-Kristianstad); kan detta vara en slump? Är det troligt att vi sett en medlemsväxling där invandrare röstar på socialdemokratin eftersom många i hög grad är helt bidragsberoende? Är det därför vi kunde se Carin Jämtin (S) lobba för muslimsk helgdag eftersom deras väljare i högre grad prioriterar dessa frågor? Däremot tåls det att fråga hur bra det är att partier som tidigare drivit en oreglerad migrationspolitik i hög grad tjänat på den själva, eftersom en stor del av dessa väljare inte kommit i arbete? Vad händer egentligen med ett samhälle som blir rikare, men utanförskapet ökar?
När landet ser ut som det gör tåls det att fråga om det är rimligt att människor som inte kan försörja sig själva och som bott i landet i några år bör ha rösträtt, eller ha samma tyngd i sina röster? För många människor är frågan principiellt ja, men är det verkligen bra att man kan misslyckas med att få människor i arbete och fortfarande bli belönad? Är antalet integrationsmisslyckade människor större än personer som röstar på Sverigedemokraterna eller borgerligt ligger det i vänsterns intresse att inte låta det gå för bra för denna grupp, risken är då stor att man förlorar väljare. Hur påverkas vår demokrati när nyinflyttade människor i hög grad görs bidragsberoende, eftersom dessa inte efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden? Samtliga vänsterpartier tjänar idag på att inte öka pensionerna för mycket, samtidigt som man det finns tydliga incitament att göra svaga väljargrupper till medborgare snabbt; vilket blir tydligt när S+V samlar 90% i Rosengård och Moderaterna endast 4%. Det är uppenbart att en förutsättning för medborgarskap måste vara ekonomiskt oberoende från staten, eftersom politiska partier annars kan bibehålla sin makt genom att inte lägga för bra förslag; Sverige behöver konkurrera om bäst politik istället för tvärtom.