Det är alltid intressant att lyssna på vänstersympatisörer när det kommer till socialistisk historieskrivning, dessa har inte genomskådat hur socialismen fungerar och varför den alltid för eller senare kraschar. För många är det istället bisarrt nog en frihetsideologi, vilket är djupt felaktigt när man inte ser till helhetsbilden. Inte sällan har socialismen eller kommunismen startat som en motrörelse till exempelvis en auktoritär kungamakt eller islamistiskt teokratiskt styre, vilket gjort att den misstagits för en frihetsrörelse. Tittar man nämligen bara på ytan är ideologin uppbyggd som en råttfälla, där det ligger en fin ostbit som ser bra ut; man ser nämligen inte vare sig faran eller att det är en (tanke)fälla. De flesta socialister tror därför att man gör något bra, inte sällan sitter man på den högsta av hästar och dömer andra för man har inte sett baksidan; fällan har nämligen inte slagit igen.
Socialismen införs i ett land
När socialismen införs i ett land beror det på att propagandan sedan länge varit massiv, där man lurat i människor att alla deras problem beror på de som varit förmögna. Numera har denna grupp utvidgats till heterosexuella vita män som påstås förtrycka sin omvärld, det kan också handla om de som äter kött eller exempelvis åker bensinbil; chefen (tidigare fabrikören) är nämligen en kul person man spelar bowling med och inte den hemska förtryckare som socialisterna beskrivit. Socialister delar alltid upp verkligheten i förtryckare och offer. Initialt tror man också att alla kommer få det lika bra, eftersom det låter rättvist att dela alla resurser lika och fatta alla beslut kollektivt. Vem gillar inte medbestämmande? När Socialismen införs begränsas alltid informationen, man vill nämligen inte att de som äger företag, har fina utbildningar ska kunna framföra sin kritik; utan istället sprids bilden av ett lyckligt land samtidigt som det fria ordet dör till applåder. Äntligen ska allt ifrån exempelvis kollektivtrafiken, glasögonen till trosskydden bli gratis, exempel som numera är vanliga i den svenska debatten.
Folket flyr
För alla som har tillgångar i form av företag, kanske suttit huset i pant för sin uppfinning så är det inte ett alternativ att stanna kvar. Därför vill de allra flesta med någon form av högre individuell ambition lämna landet, människan är nämligen rationell; varför ska hon utbilda sig eller äga företag när vinsterna uteblir? Vem vill jobba gratis, vill du? Därför har vi i alla socialistiska länder sett massflykt på intellektuella eller kapitalstarka personer och företag, vilket alltid föranlett att länderna (de socialistiska lyckorikena) slutit sig med höga murar. Därför kan man inte lämna Nordkorea, Kuba eller Kina som man vill utan endast på statens villkor. Precis som med den goda osten påstår man därför att murarna egentligen är skyddsmurar, eftersom länderna blivit fängelser. Men hur många fanns det som flydde över Berlinmuren från väst till öst? Om dessa länder nu var så fantastiska, varför behöver man då skjuta ihjäl människor som försöker lämna landet?
Pengarna tar slut och systemet kollapsar
För eller senare har kostnaderna i det socialistiska systemet blivit övermäktiga eftersom det inte skapas tillräckligt mycket värde inom landet. Därför skapas det alltid en gigantisk svart marknad där människor försöker skaffa sig fördelar som man annars inte skulle få, och därför efterfrågas alltid utländsk valuta eftersom den är värd sin vikt i guld när det kommer till byteshandel. I Venezuela delar exempelvis militären ut toapapper, eftersom befolkningen tvingas ransonera (pamparna får dock mer än en rulle per person, dvs. korruptionen är ett faktum). När konkurrensen inte längre förädlar varorna, och människor varken har råd eller har tillgång till att köpa utländska varor stannar utvecklingen av; vilket den östtyska bilen Trabant är ett fint exempel på. I princip samma modell under flera decennier. När resursbristen är ett faktum kommer systemet fungera så länge folket inte tillåts protestera eller diskutera vad man tycker är fel, vilket vid det här laget är väldigt mycket. De enda som tycker upplägget är fantastiskt är de kommunistpampar (de med mycket toapapper) som likt personer högt upp i ett pyramidspel kunnat utnyttja andras välfärd längre ner i ledet. Här gjorde exempelvis Gorbatjov ett misstag, han trodde att kommunismen kunde fungera med lite yttrandefrihet (glasnost), och marknadsekonomi (perestrojka); men det som hände var att människor började klaga över systemet och efterfrågade västerländska produkter. Människan är nämligen rationell, så även en inlåst person från öst. När Berlinmuren sedan föll var det tydligt att oerhört många tusen människor vällde över muren från öst till väst, vilket är en bra indikator på hur det är att bo i ett socialistiskt land.
”Det var inte riktig socialism”
När socialismen väl fallit finns det alltid personer som menar på att kommunistiska länder inte egentligen ”var socialistiska”, eftersom fängelse, murar, mord på oppositionella, underutvecklade varor, politisk korruption inte överensstämmer med deras dröm om socialismen som idé. Socialister vill nämligen inte förknippas med dessa saker, i deras värld står de ju för något gott? (Fråga första bästa sosse eller vänsterpartist på sin fina höga häst) Man tror nämligen att socialismen är den mysiga rörelsen där beslut fattas i små råd, och där alla får lika mycket. Man förstår inte att övertagandet av andras ägodelar, och den kollektiva omfördelningen av resurserna alltid driver folk på flykt och där resurserna alltid tar slut. Därför har alla länder som testat ideologin följt samma mönster, och kommer så att göra även i framtiden; där anhängarna inte ser sambanden vad deras politik alltid leder till. Där man för eller senare har en växande skara som åter blir socialister och tror på ett lyckorike.
Vill man skydda sig från socialistisk ideologi handlar det mycket om att leva ett självständigt liv från staten, där man inte är beroende av den för att klara sitt uppehälle. Socialdemokraterna har sedan länge förstått det, och därför sänker man inte skatterna för de som tjänar sämst; då skulle de nämligen lämna socialismen. Man är också motståndare till skattesänkningar som idé, utan förespråkar bidrag eftersom bidragstagaren också är beroende av staten. Att köpa sin bussbiljett själv är garanterat ett bättre alternativ än att vara beroende av staten. Ett annat viktigt skydd är det fria ordet, där man ska tillåtas påtala fel som exempelvis en extremt dyr migrationspolitik där vi istället får höra motsatsen via vänsterpropaganda (en bild där alla var högutbildade läkare och ingenjörer som kom för några år sedan).
Vi kan se samma mönster kring energipolitiken där socialisterna släckt ner kärnkraften och sedan skyller på Putin, har vi sett mönstret förut? Att konkurrera utan kvotering, där den som ansträngt sig mest får bra betalt stärker samhället och det är också rättvist. När samhällets kostnader stiger och vänstern höjer skatterna kommer det vara en tidsfråga innan människor inte vill betala, utan hellre flyttar; det kan ske i Sverige också när för få arbetar i förhållande till de som lever på staten. Då kan murarna komma i Sverige också, svenska staten kommer nämligen inte vilja betala högre utbildningar om personen bosätter sig i Danmark. Då kommer vi likt Venezuela se hinder där det blir oerhört dyrt att flytta, eller ett samhälle där det är mycket svårt att få ut ett pass. Lite reserestrektioner på det och fängelset är ett faktum även här. Rösta höger dvs. SD-KD eller M gott folk!
