Idag handlar de flesta politiska konflikter hur man ser på verkligheten, inte vilka reformer man har; utan mycket av retoriken är helt känslobaserad. När högern i de flesta fall argumenterar utifrån fakta svarar nämligen vänstern med känslor, hur många gånger har du inte hört någon diskutera Sveriges kapacitet utifrån ett ekonomiskt perspektiv där samma person blir bemött med att man exempelvis har en dålig människosyn? En av de mest radikala politiker vi har på detta område är Annie Lööf, en person som blir så provocerad av saklig argumentation att hon i raseri slår näven i bordet och skriker ut sina känslor. Annie Lööf är dock inte ensam, hela Black Live Matters-mentaliteten bygger på just denna princip, en massa människor som ser alla motgångar i livet som kopplat till deras hudfärg; samtidigt som de också cementerar sig själva som svarta.
Att bli sedd som hudfärg istället för människa
De allra flesta av oss går inte runt och betraktar människor i olika hudfärger utan vanliga vettiga människor blir just vanliga vettiga människor oavsett hudfärg. Black lives matter rörelsen vänder upp och ner på detta resonemang eftersom många vanliga människor nu vill se sig som “rasifierade” istället för svensk, skådespelerska, artist, göteborgare eller vilket attribut man annars identifierat sig som primärt. Således vänder man upp och ner på betraktarens sinnebilder som inte alls sorterar människor i raser utan betraktar en skådespelare med mörkare hudton som vilken skådespelare som helst. Därför är BLM-rörelsen helt kontraproduktiv, eftersom man inpräntar identitet utifrån etnicitet/ras istället för VEM man faktiskt är; där man sedan tar på sig offerkoftan. En utveckling som endast kan öka “rasismen” eftersom dessa individer lever i sinnebilden av att de är något av en Onkel Tom, således får dessa sina medmänniskor att se dem som just den bild de sänder. Vill man ändra med denna giftiga tankefälla så ska man kanske sluta betrakta sig som offer och rasifierad och istället se sig som gymnasieelev, konstnärsintresserad, framgångsrik artist eller skådespelare; det finns nämligen ingenting som säger att bara för att man är född på ett visst sätt kan man inte lyckas; 99 % tittar nämligen på performance och inte hudfärg.
Vänstermarxism tar radikal strid mot rättvisan
Vänsterlogiken idag har idag ändrat rättvisan i två aspekter, för det första antas alla skyldiga vara just skyldiga om inte motsatsen kan bevisas; något som blivit uppmärksammat i samtliga #metoo-sammanhang. (I civiliserade länder är du oskyldig om inte åklagaren kan bevisa din skuld.) En utveckling där människor nu friats i domstol trots att en massa människor ser dom som skyldiga, en utveckling som fullständigt vänt upp och ner på rättssäkerheten. För det andra inser inte dessa människor varför symbolen Fru Justitia bär en ögonbindel utöver sin våg, man är nämligen lika inför lagen; det ska inte spela någon roll vem du är. BLM-retoriken handlar istället om att den dömande Fru Justitia ska ta av sin ögonbindel och se vem som står i rättssalen, får jobbet eller lägenheten utifrån etnicitet, läggning, uppväxt, religion eller värde(av)grund; dvs. vi är inte längre lika inför lagen. Man söker inte längre bästa person för en tjänst utan någon med rätt hudfärg eller läggning, oavsett hur bra de andra sökandena är.
Lex fallet George Floyd utifrån rättssäkerhet
Hela dagens utveckling är därför helt kontraproduktiv för alla som pratar om jämlikhet, man kan nämligen inte bli jämlik i ett samhälle där ett stort antal människor vandrar runt i offerkoftor och tycker synd om sig själva. Att den tungt kriminelle George Floyd hade narkotika i kroppen, var coronapositiv innebär inte att polisens handlande var rätt; men i normala fall hade kanske personen inte riskerat livhanken av att bli fasthållen om så mot halsen. Det faktum att polisen gjorde som de gjorde kan ha handlat om att det var en stor pjäs de hade att göra med, det behöver inte ha handlat om att de var blodtörsta rasister ute efter att döda vilket är det narrativ som media ger; det kan mycket väl ha handlat om en rad olyckliga omständigheter. Vi vet inte, vi har inte träffat poliserna och vi var inte där; och precis som andra människor har man rätt att få sin sak prövad i domstol.
Därför är det viktigt att man inte drar några förhastade slutsatser, polisens CV med skjutningar talar ju inte till hans fördel; men om den svarta kriminalitet i området är hög och andra poliser har liknande händelser är det kanske så det ser ut i ett amerikanskt rough neighborhood? Kanske är vapen väldigt vanligt med, något som gör att polisen är mer tuff än i andra länder? Det kanske inte fungerar som i Sverige där man knackar på dörren och ber en massmördare som Peter Mangs komma ut, utan man har utifrån erfarenhet sett att högre hårdhet från poliserna ger färre döda? 99,99% kanske klarar ett knä mot halsen, är det praxis eller övervåld; kan det ha varit narkotikan och coronaviruset som varit de dödande faktorerna här? Kanske handlar inte det om rasism utan att vita individer också lever efter samma spelregler, men när en vit man skjuts av polisen är det en kriminell som stryker med medans en svart persons motsvarighet blir ett rasistiskt illdåd.
Att därför ta av Fru Justitia sin ögonbindel och döma poliser utan att ens ha hört dem, där man helgonförklarar en gärningsman som i själva verket är en yrkeskriminell narkoman endast för att han råkar vara färgad; det är att sätta rättssäkerheten helt ur spel. Därför är det djupt tragiskt att se tidigare President Barack Obama ställa sig på demonstranternas sida, snacka om att skada sitt eftermäle när människor börjar se nyktert på situationen. Den utveckling vi ser är lika civiliserad som den värsta diktatur där man avrättar människor helt utan rättegång. Även någon som ser ut att vara skyldig kan vara helt oskyldig, det handlar inte om vem du är utan vilka handlingar du gjort under vilka omständigheter. BLM och liknande grupper förstår inte hur mycket de skadar samhället och rättssäkerheten, samtidigt som man förgiftar människor med offermentalitet; inget absolut inget gott kan komma ur dagens utveckling.