Det har blivit dags att vi börjar prata om begreppet svensk kultur, vilket är ett ämne som många verkar ha svårt att tala om. Det är dags att samhällets goda krafter tar tillbaka detta ordet och avdramatiserar det istället för att ge politiker som förnekar existensen eller rasister som använder det för att göra skillnad på vi och dom s.k. “tolkningsföreträde”. Ingen av dessa grupper har tragiskt nog förstått innebörden med svensk kultur, dessutom finns det på båda sidor en rad s.k. “nyttiga idioter” * som upprepar dessa budskap utan att förstå dem bättre. Istället anses ämnet vara känsligt, vilket är helt fel.
Lex Mona Sahlin
Mona Sahlin påstod en gång att det inte fanns någon svensk kultur, och att hon var avundsjuk på andra länders kultur; tyvärr är hon inte ensam om denna vanföreställning. Många politiker tycks ha väldigt svårt att svara på frågan om vad svensk kultur innebär, oftast stammas det ordentligt när någon gör ett försök; i något fall har man hört någon tala om midsommar. Uppenbarligen är man rädd för att bli stämplad som rasist, vilket är ganska märkligt över ett så pass okontroversiellt ämne. Man kan fråga vilken karaktär som är mest sorglig, reporten som ställer frågan eller politikern som inte kan svara? Ämnet är som sagt varken laddat eller komplicerat.
Svensk kultur kan vara påverkad eller sprungen av utländsk kultur
Vår kultur finns runt om oss, det är något vi inte kan ta på men det är traditioner som många svenskar har gemensamt. Begreppet är alltså större och viktigare än att handla om falukorv, sill och “små grodorna” runt en stång. Kulturen innefattar allt ifrån vårt språk, vår konst, vår musik till det levnadssätt; alltså traditioner vi svenskar har. Kåldolmen är t.ex. en försvenskning av den kurdiska rätten dolma som Karl XII provade under sin tid i Bender när han levde i exil i det Ottomanska riket. Nu fanns inte vinblad i Sverige därför försvenskades rätten istället med kål. Taccos är t.ex. en del av den svenska kulturen även om den inte alltid varit det, även om den egentligen kommer ifrån Mexiko. Drottning Kristina tror man är den första kungligheten som åt falukorv, tittar man på taccos är det troligt att Carl XVI Gustaf är den första svenska monark som inmundigat denna rätt. Hur lång tid en tradition funnits i ett land gör den inte mindre kulturell, därför blir det oerhört tragiskt och märkligt när politiskt korrekta personer påtalar kåldolmen eller andra liknande saker som icke-svenska när de är en del av den svenska kulturen. Dessa individers problem är oftast att de inte förstår bättre utan faller inte sällan under kategorin “nyttiga idioter”.
Svensk kultur kan också var gemensam med utländsk kultur
Att stå och vänta på sin tur i en kö är också ett typiskt svenskt beteende dvs. del av vår kultur, därmed betyder inte det att andra länder inte anammar samma synsätt. I en debatt nu i Almedalen försökte komikern Özz Nûjen diskutera ämnet genom att ställa frågan vad svenska värderingar är eftersom att dessa påminner om andra nationers värderingar? När rasisterna tidigare försökt ta patent på svensk kultur är det inte konstigt att han som kommit hit från ett annat land hamnar i den Sahlinska läran om att svensk kultur inte finns, eftersom rasisterna tyvärr gör parallellen mellan nationalism och svensk kultur. Detta är alltså två olika saker. Att resa sig för en äldre när man färdas kollektivt tillhör svensk kultur, det betyder inte att vi har ensamrätt på handlingen eller att det anses vara svenska historiskt. Därför drar tyvärr inte Nûjen (som annars är en mycket briljant komiker som undertecknad uppskattar) rätt slutsats i denna fråga, eftersom han ställer kultur mot kultur och avfärdar saker som svenska om de sträcker sig över nationsgränser. Handlingar kan alltså vara svenska beteenden även om de utanför gränserna inte ser dem som typiskt svenska.
Positiv Nationalism
Nationalism har länge varit förtryckt i Sverige och det har till och med gått så långt att detta anses vara något fult eller farligt. Det stämmer att hatiska människor historiskt tagit kontroll över begreppet och använt det genom att påvisa skillnader mellan olika människor. Detta är så klart helt fel, men alla som bor här och som känner sig som svenskar; oavsett om man har kopplingar till ett annat land har rätt att känna sig del av den svenska kulturen och bidraga till den positiva nationalismen. Positiv nationalism skiljer sig från exkluderande nationalism eftersom att begreppet syftar till att påtala likheter istället för skillnader. Positiv nationalism eller inkluderande nationalism kan t.ex. handla om att man uppfattar nationalsången som sin nationalsång, kungen som sin kung, svenska språket som sitt språk, Stefan Löfven som sin statsminister etc. det betyder däremot inte att man behöver välja mellan sin utländska identitet och sin svenska; man kan alltså vara positiv nationalist mot två olika kulturer. I Sverige har vi t.ex. ansett det vara något fult att vara “stolt svensk” eftersom vi föregivet att personen bekänt sig till den exkluderande nationalismen. Frågan man bör ställa sig är om man inte kan vara “stolt svensk” över den internationella solidaritet Sverige visat mot sin omvärld genom årtionden? Hela begreppet handlar i vilken definition man själv väljer att lägga i orden.
Därför är det fel att försöka kväsa dessa krafter eftersom det finns sunda tankar som bygger på förenade likheter (dvs. kultur), som många väljer att värdera högt (dvs. positiv nationalism). Genom att förtrycka dessa krafter bidrar man dessutom till radikalisering, därför är det bättre att istället låta inföding respektive invandrad känna stolthet i att vara svensk dvs. avdramatisera hela begreppet. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Dela gärna artikeln, kanske kan denna artikel bidraga till att låsa upp de spänningar som finns om hur svensk kultur fungerar och i allra högsta grad existerar. Passa på att vifta lite extra med svenska flaggan på nationaldagen, det finns en hel del positiva saker som är värda att fira. Gillar du Oberoende Förnuft så gilla oss gärna på Facebook, för att få kommande artiklar i ditt flöde.
* Vladimir Lenin påstås ha myntat begreppet nyttig idiot om någon som kan tjäna politiska syften utan att förstå att de springer ärenden åt andra.