Två dagar efter en vidrig terrorattack finns det dem som talar om frihet och öppenhet, och hade världen mått bra hade dom haft en poäng. Men världen mår inte bra, utan befinner sig snarare i något avvaktande krigstillstånd. Konflikten har dock blivit global där vi har ordentliga krigshärdar på sina ställen, och där gerillakrigföring bedrivs mot civilbefolkningen i väst. Problemet idag tycks vara att få politiska ledare verkar inse att någon form av krigstillstånd råder, och man vill istället försöka i så pass hög utsträckning som möjligt fortsätta med ”business as usual”. Det franska ledarskapet under President Hollande tycks skilja sig mycket från det svenska, här tog det inte ens 24-timmar innan Frankrike inledde en ”Doolittleräd” mot mål i Islamiska Staten i Levanten. Man kan fråga sig hur många kommissioner som behövt tillsättas i Sverige innan vi gjort något sådant?
Det svenska debattklimatet rörande migration
Förra veckan blev jag kallad för fascist för att jag ville återinföra gränskontroller, ett ganska bisarrt uttalande då jag aldrig tummat på vare sig demokrati, rasism eller yttrandefrihet. Samma mönster uppstod också i torsdags då jag ”resonerade som en Sverigedemokrat” när jag diskuterade vikten av julhandel ur ett nationalekonomiskt perspektiv (nämnde inte ens Sverigedemokraterna överhuvudtaget). Någonstans har det blivit de mindre begåvades svar på argument de inte kan bemöta, man kallar istället meningsmotståndare för fascist, rasist, sverigedemokrat etc. I mitt fall är jag som sagt borgerlig, så det hela känns helt absurt. Ska en diskussion vara hederlig måste logos (dvs. logik och fakta) bemötas med logos, inte med patos (känslor). Således kan man fundera på vem som egentligen vunnit en debatt där någon presenterat jobbig fakta och motståndaren svarar ”Hur kan du tycka så där, vad har du för människosyn?”. Man kan hur som helst summera resonemanget som att det senare knappast löser problemet, utan bidrar till ett högre tonläge och att beslut förhalas. Detta är ju något som skett i debatten med gränskontroller. Det finns dem som talat om behovet av dem ur ett faktamässigt perspektiv, och sen finns det de politiker som bemött dessa med patos argument och undrat ”varför man velat misstänkliggöra människor från Syrien?”. Detta har således blivit förhalat och skjutit på framtiden tills migrationsverket inte längre kunnat hantera situationen. Det ena har inte med det andra att göra, i dessa krigstider behöver vi veta vilka som vill korsa gränsen till Sverige; det handlar inte om att ”misstänkliggöra människor från Syrien”. Detta är alltså två helt olika saker.
Vem är det egentligen som infört gränskontrollerna?
En rätt intressant sak utspelade sig i media förra veckan, något som kanske säger en hel del om det ledarskapet vi har idag. Ingen ledande politiker eller tjänsteman verkar vilja eller velat ta ansvaret för återinförandet av gränskontroller. Först ut hörde jag Inrikesminister Anders Ygermann i Gomorron Sverige 12/11 som menade på att regeringen ”fått en begäran från Migrationsverket” att man velat återinföra dessa kontroller. Senare på kvällen i Aktuellt 12/11 gick Gustaf Fridolin ut och menade på att Migrationsverket kommit till Regeringen och sagt att de måste fatta beslutet om gränskontroller, han tillade även att i det läget gör regeringen rätt som lyssnar på myndigheten. Någon minut senare upprepar han beskedet att man fått en ”anmodan från myndigheten som gör ett jättejobb”, att dom kommit till regeringen och sagt att för att detta ska fungera så måste vi införa gränskontroller. När man sedan lyssnar på Generaldirektör Anders Danielsson menar han att han inte inkommit med en önskan då de som myndighet inte kan göra det utan istället förklarat läget. I Expressen 13/12 säger han ”Vi har inte begärt något, men det hindrar inte mig från att argumentera för en gränskontroll och vi understryker att det just nu är viktigt”. Även om detta i realiteten handlar om formalia, så är det intressant för ingen av parterna verkar officiellt vilja ta på sig ansvaret om att ha varit den som infört gränskontroller, istället skyller man ifrån sig. Man kan fråga sig vart Stefan Löfven står i frågan? Man kan också fråga sig hur bra det är att vara taffliga i en så pass viktig fråga som migration. Två ytterligare följdfrågor som är relevanta är t.ex. om vi hade behövt kontroller för 2 månader sedan eller om vi som skrev om det när vi såg den drastiska ökningen hade fel? Ledarskap handlar om att visa vägen och förutse situationer, inte reagera i efterhand pga. rädslan för att ta svåra beslut.
Tankar kring etnicitet och id-kontroller
En ytterligare fundering är vart de terrorister som mördat människor i Paris tagit vägen? Vilket land är mest troligt att dessa skulle söka sig till? Nu har dessa personer garanterat säkerligen pass med olika namn, men med gränskontroller har vi åtminstone en chans att hindra dem från inresa i Sverige. Något som i dessa krigstider är viktigt, vi måste ha kontroll om vem som kommer hit och vad de har för syften. Reser man in i USA får man berätta som turist vad man tänkt göra (”Business or Pleasure?” frågar dem), jag vet inte om jag upplever det som vare sig kränkande eller extremt? En annan intressant diskussion som blossat upp är den om “etnicitet och gränskontroller”, polisen gick ut och sa att man “slumpmässigt” ska göra passkontroller vid gränsen. Genast fanns det dem som oroade sig för rasism (återigen patos-argumentation) , och någonstans måste man ställa sig frågan om det är rimligt att anse att man ger upp sin integritet när man blir ombedd att visa sin id-handling? Uppenbarligen finns det personer som missat att flyktingkrisen handlar om att syrianer, afghaner, libaneser och människor från de fattigaste delarna i Afrika söker sig till väst samtidigt. Då många av dessa länder i en hög grad är etniskt homogena och utseenden skiljer sig i olika delar av världen, är det således helt naturligt att man utifrån etnicitet prioriterar kontroll av de som har ett utländskt utseende om man har begränsade resurser. Jag förstår att dessa ord provocerar en hel del, men jag vill tillägga att jag tror inte det gagnar någon att man inte skriver i klartext vad man menar. Således är det också viktigt att de personer som är svenska medborgare och kommer från andra länder förstår att vi gör detta för att försvara vår demokrati, vår territoriella integritet och vår frihet. Det innebär att de svenskar som har ett mångkulturellt utseende säkerligen i en högre grad kommer behöva visa pass, detta handlar som sagt om att försvara vår säkerhet och vår “way of life”; inte för att polisen eller migrationsverket är rasister. Det är således svagt av polisen att man inte kan stå för motivet, utan istället talar om ”slumpmässighet” när alla med mer än två hjärnceller förstår att det handlar om något annat. Dessutom hade det stärkt polisens förtroende om man visat på tydligt ledarskap.