Mönstret är tydligt, desto sämre ett parti går desto mer villig är man att höja sina partibidrag för att inte få mindre pengar nästa år; det blir inte heller bättre när principal och agent utgör samma person (dvs. arbetsgivare och arbetstagare). Svenska politiker kan med lagligt stöd öka sina löner, och partibidrag dvs. under vapenhot (vilka knackar på dörren om du säger nej till skatteverket?) råna svenska skattebetalare på mer pengar även om man backar i förtroende. När medlemsantalen minskar väljer samma partier att kompensera sina bidrag varje år med ökade partibidrag, vilket gör att man bör fråga sig varför vi ska betala för partier vi inte stödjer?
Partiers inkomster bör primärt komma från medlemmar
För alla som tittat på idrotter handlar det om att bygga en kropp med bäst muskulatur, samt det bästa psyket och finansiera helheten med sponsorer. Svenska idrottsförbundet betalar inte ut löner och idrottare kan inte öka antalet sponsorer om det går sämre, det är betydligt större risk att sponsorer lämnar för ingen vill associeras med en förlorare eller kanske dopad fuskare. På samma sätt bör partier finansieras, dvs. av företag eller andra organisationer som tror på sina partier; alternativt av sina medlemmar. Det är en felaktig tanke att vi som inte är kommunister ska ta av våra skattepengar och stödja dessa totalitära åsikter. På samma sätt är det inte en rimlig tanke att vi som tar avstånd från Annie Lööfs maktambitioner ska tvingas betala för hennes propagandamaskin, det är inte heller att presstödet bär tidningar ingen vill läsa.
Indraget partistöd hotar inte demokratin – det stärker den
“Wir sind das folk!” skrek östtyskarna i sin jakt på frihet, vilket betyder det är vi som är folket! Nuförtiden ser vi vänsterpolitiker efter vänsterpolitiker
(nu senast Fridolin) påtala att alla samtal med Sverigedemokraterna är ett slag mot demokratin, det är precis tvärtom; att samtala och bygga majoriteter (dvs. folkligt stöd) det stärker demokratin. Att däremot råna statskassan på allt högre partibidrag när färre stödjer dessa åsikter, det hotar demokratin; eftersom åsikter som färre tror på får mer pengar att lägga på propaganda. Det är därför mer rimligt att vi tar bort partibidragen och att underlätta för människor att betala till partier man tror på. Det faktum att vänsterpartierna hotar Sveriges företagare pga. skattehöjningar, gör helt säkert att färre företag är villiga att stödja dessa; det är därför inte en orealistisk tanke att dessa har mindre pengar att röra sig med.
Sänk skatten och låt människor skänka till det parti man vill
När vänsterpartierna nu lyfter fram att skolbarn får indraget busskort tack vare regeringen är det inte förvånande att det är public service som skriver nyheter med ett socialistiskt narrativ; “Inga gratisresor för ungdomar nästa sommar”. För det första tåls det att fråga varför vi som inte har ungdomar ska betala för andras ungdomars busskort? För det andra kan man fråga sig om det verkligen är gratis när vi skattebetalare betalar dessa resor? För det tredje är det betydligt mer jämlikt att vi alla får skattesänkning, och att de föräldrar som har barn betalar busskort till sina barn. Istället för att vi alla får en högre skatt, och mindre ekonomiskt frihet. Samma resonemang kan självklart föras kring parti, sänker man skatten bör man istället kunna ge skattefria gåvor till de partier man sympatiserar med; istället för att vi alla ska tvingas betala för de partier vi inte sympatiserar med. Det är dessutom fel att partier som saknar mandat men kanske har bättre idéer ska ha en sämre konkurrensfördel eftersom dessa inte kan råna statskassan på flera miljarder under en mandatperiod. Det är dessutom en bisarr tanke som tar aktiv strid mot demokratin, att ett parti som backat rejält kanske stödjer en viss falang för att dessa utlovar högre partistöd.
När Miljöpartisten Peter Eriksson som borde vara antiglobalist utifrån politisk tillhörighet talar sig varm om George Soros i EU:s plenum bör vi vara djupt skeptiska; politiker bör därför redovisa precis som idrottsmän vilka som sponsrar. När Al Gore tar emot 300 miljoner SEK av samme man för att börja lobba Global Warming och ingen ifrågasätter det, är det tydligt att vi även behöver internationella regleringar; särskilt när det visar sig att de profetior om isfria poler visar sig vara djupt felaktiga och man fortfarande är helgonförklarad. När man som Filippa Reinfeldt går från vårdansvarig för Stockholm till ett privat vårdföretag tåls det att fråga om vårdbolaget vunnit fördelar under hennes tid vid rodret?
Sverige är ett mycket korrupt land, men korruptionen är mer sofistikerad eftersom den sker helt öppet. Därför måste kloka krafter strypa dessa utbetalningar och att medlemmarna själva börjar bära sina partier. De 1,2 miljarder som betalas ut till de olika partierna hade kunnat finansiera 1200 sjuksköterskor och slår man ut det på befolkningen är det 120 kr / person och år. Slår man ut 1,2 miljarder med att socialdemokraterna får 26 % (vi leker med tanken att den siffran står sig för hela landet) och delar det “solidariskt” på deras 89 000 medlemmar skulle varje medlem behöva skjuta till ca 300 kr per månad; det är ingen orimlig summa. Sänker man inkomstskatterna och slopar partibidragen är det ekonomiskt möjligt, man kan till och med administrera det via Skatteverket där man klickar i vilket parti man vill ge hur mycket av sin bruttolön. Fördelen är att vi som inte är socialdemokrater och gillar det fria ordet inte behöver betala för maktfullkomliga politiker vi inte stödjer. Det vore att stärka demokratin, eftersom partierna då bekostas av de idealister som stod bakom dem. Att som idag under vapenhot råna skattebetalarna att betala för partier vars politik vi avfärdar, det är att genom korruption ta stryptag på det vi normalt kallar “demokrati”.