Foto: DonkeyHotey - Democratic Primary Debate Participants June 27, 2019 / WIkimedia Commons

För den som sett en amerikansk film om en president eller tv-serien vita huset talas det ofta om dagen när allt går från ord till handling, primärvalet i Iowa. Iowa är nämligen alltid först ut, och i år är det mycket spännande. Det ger nämligen en fingervisning om hur man ligger i opinionen, och om man har en realistisk chans eller inte. I Demokraternas fall har partiet flera kandidater som sticker ut, därför är det mycket viktigt att visa att man är en kandidat att räkna med. Demokraterna har tillskilnad från Republikanerna också något som kallas superdelegater, vilket gör att det räcker inte med att vinna de egna väljarna; man måste också gå hem inom partiets egen maktapparat där “viktiga” personer fungerar som en mello-jury. Dessa kandidater bör du känna till:

Joe Biden

Joe Biden tidigare vicepresident under Obama och har i ett flertal val försökt att bli president. Han är i partiet kanske den politiskt okontroversielle kandidaten eftersom han inte är en nymarxistisk i den mening att han brinner för genus och hudfärgs-debatter, även om han bekräftat sitt manliga privilegium (för att inte tappa dessa röster). Biden har även blivit ifrågasatt eftersom han själv framför tv-kameror bekräftat att han hotat Ukraina med indragna pengar (dvs. de Demokraterna påstår Trump gjort) om de inte avskedat den ukrainska åklagare (som sedan fick gå), för att han började utreda varför hans son Hunter Biden hamnade i Ukrainas gasbolag Burismas styrelse utan att han kunde språket eller hade någon som helst erfarenhet av denna verksamhet; med stora utbetalningar till följd. Bidens kandidatur kan därför liknas vid en ballong, som riskerar att brisera om han blir mer ifrågasatt än vad han är idag. Biden kommer idag sannolikt bli antingen 1:a eller 2:a i Iowa, han leder nationellt men ligger tvåa i Iowa.

Biden gör alltså det man anklagar Trump för att ha gjort.

Bernie Sanders

Känd socialist och marxist och är enligt sin egen medarbetare inte ens är demokrat, utan maskerar sig som demokrat; en medarbetare som själv ser sig långt mycket mer vänster än demokrat. Fick 2016 ungefär hälften av rösterna, och blev besegrad av Clinton med tiondelens röster. Enligt ledande opinionsmätningar leder Sanders med ca 24% stöd jämfört med Biden på 20 %. Demokraterna har senaste fyra åren gjort en mycket tydlig vänstersväng, något som gemene svensk inte uppfattat eftersom tidningarna inte skriver om det. Sanders står idag ungefär där Vänsterpartiet befinner sig politiskt, kanske t.o.m. ännu mer vänster om det nu är som hans egen medarbetare påstår. Kommer sannolikt vinna ikväll, men kommer sannolikt få det tufft med att vinna superdelegater under året.

Peter Buttigieg

Ett namn som seglat upp kraftigt senaste veckorna är “Pete” Buttigieg som går till val som den första homosexuella kandidaten, något som fungerat bra i det numera nymarxistiska (socialism genom genus, hudfärg, läggning istället för klass) Demokraterna. Utbildad på Harward, och med ett tydligt miljöengagemang har han som tidigare borgmästare gått från en nobody till att numera ligga 3:a i Iowa-opinionen, även om han ligger längre ner nationellt. Kommer kanske inte nå hela vägen fram men gör han ett bra val i Iowa får vi nog se honom i ytterligare några månader innan han kastar in handduken.

Elizabeth Warren

Har gått till val på genuskortet, och står precis som Sanders mycket långt till vänster politiskt. Har även påstått sig vara indian för att enligt intersektionalitet-begreppet (desto fler offergrupper du tillhör, ju viktigare är din röst) också kunna spela offerkortet som minoritet, något som blivit väldigt ifrågasatt av riktiga indianer. Warren är till yrket professor i juridik, och sitter idag som senator på samma stol som Ted Kennedy, John F. Kennedy, John Quincy Adams samt tidigare utrikesministern Daniel Webster tidigare suttit på. Hennes DNA-test som hon påstår sig bevisa att hon är indian har f.ö. gett henne öknamnet “Pocahontas” eftersom många hävdar motsatsen. Enligt opinionen ligger hon fyra i Iowa men 3:a i opinionen nationellt, kommer sannolikt bli en mycket seg kandidat att hoppa av.

Bubblare

I det övriga fältet har vi Hillary Clinton som påstår att hon inte kommer ställa upp, vilket man absolut inte ska ta för givet; eftersom hon sannolikt skulle kunna få många superdelegater på sin sida. Spårar övriga kandidater ur (ex. Biden gör sig omöjlig om hans inblandning i Ukraina) är det inte helt otroligt att hon kommer in som en joker och att vi får se en rematch mellan henne och Trump. New York Citys tidigare borgmästare miljardären Michael Bloomberg har också seglat upp, men ligger väldigt långt från det sargade partiets marxistiska väljarkår; kvalar inte ens in i Iowas opinionundersökningar. Utöver det finns Andrew Yang som också har en tydlig minoritet (asiatisk-amerikansk) profil på sin kampanj, och går till val på socialistiska medborgarlöner samt Amy Klobuchar som framhävt att hon har slovenskt påbrå (samma land som Melania Trump är född).

Demokraterna har idag enorma problem där man har en mycket delad väljarkår, där allt ifrån vänsterliberaler till radikala marxister ska hitta gemensam mark. Det betyder att kandidater som Sanders och Warren skrämmer bort mittenväljare till Donald Trump och Republikanerna, eftersom dessa väljare står väldigt långt från den socialistiska/nymarxistiska läran. Samtidigt måste kandidater som Joe Biden försöka fånga dessa vänstersvängningar, och framstå som trovärdig för just mittenväljarna. Den ekvationen är mycket bräcklig eftersom partiets väljarkår gjort en så kraftig vänstersväng, där namn som Alexandria Ocasio Cortez och Ilhan Omar gjort sig kända i kongressen som partiets ledande ideologer. Samtidigt försöker partiet avsätta Trump genom att sprida dimridåer om att han först samarbetat med Ryssland och sedermera utpressat Ukraina (trots att vare sig Trump, President Zelensky eller aktuella telefonloggar påstår det); vilket fler och fler väljare börjar förstå. Det ser således mycket illa ut för Demokraterna.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook