Gång på gång hör man de stötande orden att “Storbritannien lämnar Europa”, en vanföreställning som skulle bygga på att EU skulle utgöra själva definitionen av Europa. Någon månad innan Brexit-omröstningen åkte Barack Obama till London och påstod att om Storbritannien lämnar Europa så kommer man placera dem längst bak i kön rörande frihandelsavtal; kan man tolka det som något annat än hot? Hade USA själva underordnat sig en panamerikansk union likt EU med begränsad demokrati, när man i fjol begärde att Storbritannien skulle göra samma sak? Kan man säga att Obama i och med sina uttalanden försökt påverka det brittiska valet, något man nu anklagar Ryssland för att göra i andra val?
Att ha rent mjöl i påsen – en historisk återblick
Blickar man tillbaka i historien finns det mängder av operationer där USA blandat sig i olika länders interna angelägenheter. Det kanske bästa exemplet var när den demokratiskt valde socialisten Salvador Allende störtades i Chile, där man enligt de amerikanska dokument som publicerades runt år 2000 var informerad kring Pinochets stundande statskupp; en regim man sedermera gav sitt stöd. Blickar man tillbaka till tiden innan statskuppen gav man även ekonomiskt bistånd till Chiles kristdemokratiska parti, vilket med dagens ögon borde anses vara kontroversiellt. Om vi placerar Ryssland i samma ljus och vrider fram klockan till nutid, hur hade vi reagerat om det kom fram att de ger pengar till något svenskt parti som de tyckt fört en rimlig politik? Skulle den ena parten vara bättre än den andre att ta emot från? En intressant fråga är varför vi i Sverige tillåter anonyma bidrag till partier, hur vet vi att dessa inte kommer från främmande makt eller andra suspekta intressen?
Kan Sverige 2017 föra en neutralitetspolitik mot Ryssland?
Ryssland är och har sedan urminnes tider varit ett av våra grannländer som vi åtminstone både historiskt och periodvis betraktat som fiende. Det faktum att Rysslands flygplan övar vid vår gräns, är något Sverige ska markera mot (både militärt men även diplomatiskt i FN:s talarstol); de har ingen anledning att provocera oss. Däremot tåls det att fråga sig om det ens är möjligt att driva en strikt neutralitetspolitik mot Ryssland, eftersom det högst troligt skulle påverka Sveriges handelsintressen med andra länder om de genom vårt beslut plötsligt bestämmer sig för att köpa danskt. Kanske finns det någon klassisk svensk mellanväg där vi både kan medverka till avspänning men samtidigt bibehålla vår handel med strategiska handelspartners?
Vad innebär det egentligen att påverka ett val?
På samma sätt som Ryssland och USA har intressen att olika partier vinner val, så kan även Sverige och andra länder ha åsikter om vilka vi vill se som vinnare. Idag har det blivit vardag med domedagsscenarion där politiska företrädare uttalar att om en viss kandidat vinner kommer det leda till lågkonjunktur, vilket i allra högsta grad blivit motbevisat både post-Trump och post-Brexit. Desto mer kontroversiell kandidat, desto fler uttalanden. För att dra resonemanget till sin spets är det lätt att ha en offentlig åsikt om Le Pen jämfört med vem man helst vill se vinna i Finland. Hur lyckliga hade exempelvis Tyskland varit om det svenska miljöpartiet lagt ner en del av Tysklands kolkraftverk genom det svenska ägandet Vattenfall? Är det helt orimligt att Merkel bara skulle titta på, eller är det troligt att de försökt bilda opinion i Sverige mot tankar som de ogillar eller t.o.m. erbjuda ekonomiskt stöd till de som vill något annat? Är det verkligen en felaktig tanke att länder försöker påverka andra länders valutgångar, om det kan gynna dem?
För någon månad sedan släpptes en film där CNN:s supervising producer John Boniefield inför dold kamera b.la. uppger att Rysslandkopplingarna mot Trump är att betrakta som “Bullshit”, en världsnyhet inget svenskt större nyhetsmedium rapporterade om.
Även om Ryssland försökte påverka valutgången så försöker USA påverka deras val, CIA gör saker hela tiden; vi är ständigt ute i världen och försöker manipulera andra länders regeringar. John Boniefield
Hur påverkar det Sveriges trovärdighet att vi som neutralt land har olika måttstockar mot olika länder och deras kandidater? Väljer vi att acceptera anonyma gåvor till partier, bör vi också acceptera att olika länder försöker påverka olika valutgångar; eftersom vi tack vare anonymiteten rent tekniskt inte kan utesluta motsatsen. Även om partier idag har maxbelopp kring anonyma gåvor, finns det inget som säger att man kan fördela ett belopp genom olika fiktiva huvudmän. Om vi högljutt protesterar beträffande misstanken att Ryssland försöker påverka val, bör vi rimligen föra samma debatt när andra länders ledare agerar på samma sätt. Att ensidigt anklaga Ryssland för valmanipulation, skriva fiction-artiklar om hur dessa ska besätta Gotland är ingenting annat än politisk propaganda av det smutsigare slaget; i syfte att föra in vårt land i ett NATO-medlemskap. Den viktigaste frågan idag har kokat ner till “Who benefits?”.