Som vanligt när det kommer till analyser av vad som sker i utlandet förstår man på svenska redaktioner inte vad som sker, eftersom många har färgats av politisk korrekthet; dessutom tänker man som svensk och inte som människorna i Afghanistan. Man sitter på Södermalm, dricker rosévin och ser ner på alla med någon form av avvikande åsikt. Samma människor som idag påstår demokratin och yttrandefriheten är hotad i Sverige när konservativa argument får fäste i debatten, ska alltså bedöma vad som sker i Afghanistan. När man inte förstår vad som sker i Sverige så säger det sig själv att man begriper ännu mindre vad som sker i Afghanistan. Så här ser spelplanen ut:
Vad är egentligen Afghanistan?
För att förstå Afghanistan måste man börja titta på vart landet befinner sig, dvs. ett land som mentalt befinner sig på stenåldern. Ska vi hitta likheter mellan Sverige och Afghanistan så får vi backa till tider då Sverker- och Eriksätten slogs om makten i Sverige (dvs. när böckerna om riddaren Arn utspelar sig). Sverige var nämligen ett klansamhälle då, vilket Afghanistan fortfarande är. Även om landet framstått som civiliserat innan talibanerna grep makten, är det fortfarande ett av världens mest primitiva länder.
Att införa demokrati över en natt
När USA slog ner talibanrörelsen införde man demokrati enligt västerländsk modell över en natt, enkelt uttryckt kan man säga att ”stenåldersmänniskorna” katapulterades 1000 år fram i tiden; och här ligger hela gåtans lösning. En resa alla inte efterfrågat, även om somliga säkert tyckte det var spännande att gå till valurnan förstod man inte fördelarna i en större kontext eftersom man mentalt befann sig någon annanstans. Talibanerna hängde av sig sina kaftaner och smälte in hos civilbefolkningen, samtidigt som de bedrev ett lågintensivt krig där USA till slut tröttnat på att få sina soldater dödade i ett fjärran land utan strategiska fördelar; och tog därför hem dem.
Säkerhetsstyrkor och regeringstrupper ska ju hålla på säkerheten?
Även om USA och en rad länder som Sverige utbildat säkerhetsstyrkor för att låta afghanska soldater ansvara för säkerheten, måste man sätta deras arbete och mentalitet i kombination till tidsresan de gjort. Deras uppgift handlar alltså om att försvara ett demokratiskt system som saknar demokratisk legitimitet eller förankring hos befolkningen, dvs. de slåss för vad som brukar kallas en förlorad sak. Säkerhetsstyrkorna är alltså legosoldater, inte ideologiskt övertygade demokrater som försvarar demokratin; vilket är en väsentlig skillnad som alla förståsigpåare missar. Det handlar därför inte om korruption, utan om att den afghanska konstitutionen inte har demokratisk legitimitet; den är skapad av väst och inte av afghanerna själva efter att samhället utvecklats under en längre tid. Därför vill många män klä sig i kaftan och leva som talibaner, åtminstone kan man konstatera att livsstilen inte avskräcker och får människor att längta efter eller försvara västerländsk demokrati.
Tittar vi på Sverige har vårt moderna samhälle vuxit fram under 1000 år, med startskott då Olof Skötkonung vandrade till dopfunten och blev den första kungen att döpa sig. Vi har gått från konungaval vid Mora stenar, till enväldiga monarker som under 1800-talet gett folket press- och yttrandefrihet. Även om många vänstermänniskor idag värderar demokrati lika högt som talibanrörelsen, är det trots allt många som värnar de friheter tidigare generationers svenskar slagits för. Därför finns det också demokratisk legitimitet till varför vi går till valurnan, och därför har vi inte haft några klanrörelser (om vi bortser från förorten) som försökt ta makten i Sverige.
Dessa steg har man alltså inte haft i Afghanistan, människor förstår inte fördelarna med demokrati eftersom de inte slagit för den utan vunnit dessa fri- och rättigheter över en natt. Det man har tenderar man sedan inte att värdera, och därför flyr man hellre än att offra livet mot talibanrörelsen där dess medlemmar i väsentligt högre grad är förankrade i vilket samhälle man vill skapa. Därför kallades också talibanerna ”freedom fighters” när de slogs mot Sovjetunionen och John Rambo åkte dit i den tredje filmen, även om vi i väsentlig grad (numera) avfärdar deras syn på sitt samhälle.