Vi ser det varje gång, eurokrater som häcklar demokrater och som inte respekterar folkligt inflytande. Ikväll avgick den brittiske utrikesministern Boris Johnson som varit ledande Brexit-ledare, varpå Donald Tusk twittrade att det var synd att han inte tog med sig Brexit-tanken genom dörren… eller vem vet? En ytterst provokativ tweet från någon som inte är vald till sitt ämbete, Europas motsvarighet till statschef; någon vi inte känner, vi inte röstat på, och någon vi inte kan avsätta som inte ens har stöd av sitt eget hemland Polen. Menar EU-presidenten Tusk att Storbritannien borde avbryta Brexit när det finns folkligt stöd för detta uttåg? Har han blivit så förblindad av makten i Bryssel att han på fullt allvar tycker det är rimligt att sätta sig över demokratin?
Politicians come and go but the problems they have created for people remain. I can only regret that the idea of #Brexit has not left with Davis and Johnson. But…who knows?
— Donald Tusk (@eucopresident) 9 juli 2018
Samma mönster återfinns hos Liberalerna i Sverige
Vi kan se samma tankegång inom det mycket radikala EU-partiet “Liberalerna”, ett parti som står mycket långt ifrån vad liberalism handlar om. Ett parti som vill införa EU-regering, EU-armé och euro i Sverige, allt på bekostnad av folkets inflytande. Dessa individer är inte intresserade av folklig opinion därför vill man till varje pris undvika folkomröstningar eftersom folket kan “rösta fel”; därför gick Jan Björklund ut under Almedalen och påstod att höstens val är ett val om vi ska stanna i EU eller inte. Han är inte intresserad av en riktig folkomröstning, tänk om man förlorar; och han kallar sig hör och häpna för liberal? Man gör nu allt för att begränsa människor att diskutera i sociala medier eftersom man vill själv styra agendan om vilka frågor som är viktiga i debatten, det har man historiskt kunnat med tidningar som stått politiken nära; där redaktörer gått raka vägen in i politiken och vice versa. Det har strömlinjeformat debatten i hela västvärlden, och allra mest i Sverige som varit otroligt auktoritärt i denna dimension. Resultatet har gjort att människor efterfrågat nya tidningar med andra åsikter, s.k. alternativa medier; tidningar som blivit kallade för både trollfabriker och hatmedia eftersom man velat stigmatisera de människor som väljer att läsa dem. När så kallade liberaler ägnar sig åt denna demonisering, är de verkligen liberaler då (dvs. kämpar för fria ordet och pressfrihet)?
Mjuk eller hård Brexit?
Britterna har gått till val på att lämna EU, och efter Brexit-vinsten så har diskussionen uppstått huruvida man ska lämna helt (hård Brexit) eller vara en del av den inre marknaden (mjuk Brexit), vilket är att betrakta som ett halvt medlemskap eftersom man då inte styr över sin ekonomiska handelspolitik. Britterna har alltså röstat om en hård Brexit, man har inte röstat för att bli en del av den inre marknaden utan det här handlar om EU-vänliga krafter som inte respekterar det folket röstat fram. Det är också samma krafter som försökt få till en andra folkomröstning. Enligt de rapporter som kommit ikväll har Johnson valt att avgå då han inte kunnat ställa sig bakom en mjuk Brexit vilken kabinettet May förespråkar; vilket är naturligt då Johnson vunnit mandat för hård och körs över.
Johnson “avtackas” för sitt arbete
Funderar man på vad som har skett kan man tolka det som en statskupp där folkets representant (Johnson) körs över av politiker som är för EU-vänliga. Nu kommer vi säkert höra att britterna valt samma lösning som Norge, dvs. inte vara medlemmar men vara del av den inre marknaden. Det här är dock att betrakta som en historiens varning, politiker som inte exekverar det folket röstat fram i den här typen av avgörande frågor; utan där de som vunnit val tvingas avgå för att regeringschefen inte vill genomföra folkets vilja skadar tilltron till demokrati och hela poängen med maktförskjutning. Det är därför mycket illa och det kommer sannolikt att straffa sig i opinionen att man fortfarande ska vara en del av EU istället för att själv kunna upprätta handelsavtal med nya nationer, vilket varit en viktig del i Brexit-förespråkarnas argumentation.
Det faktum att man nu utser en Brexit-motståndare i form av Jeremy Hunt som ny utrikesminister är därför anmärkningsvärt eftersom han inte har folkligt stöd för sin tidigare linje. Dock påstår han själv till The Guardian att han bytt åsikt och numera förespråkar Brexit eftersom EU bemött Storbritannien väldigt arrogant. Huruvida det är sant eller inte återstår att se, men häromdagen sa han att personer som Brexit-motståndaren och tidigare premiärministern Tony Blair är de enda som gladdes när Brexit-ministern Davis avgick enligt Daily Express. Han säger dock att han ställer sig bakom May vilket tyder på att man arbetar mot en mjuk Brexit, något folket alltså inte förespråkat i valet.
Tusk bekräftar f.ö. genom sin Tweet sinnebilden till hur Hunt högst troligt upplever att EU är, och det är något vi alla bör reagera mot. Tusk och Jean-Claude Juncker borde vara öppna för att få till en så smidig process som möjligt, istället har man visat hur oerhört auktoritära man är i sin maktutövning och hur lite respekt man har mot det brittiska folket. Sverige bör snarast utav rent demokratiska skäl göra vad vi kan för att lämna denna överstatliga union som blivit allt mer auktoritär och illaluktande, makten utgår från folket; inte Donald Tusk i Bryssel som inte ens har stöd av hans hemland det polska folket.