Den våldtäktsanklagade Wikileaks-grundaren Julian Assange har fått uppmärksamhet av Förenta Nationernas råd för mänskliga rättigheter. Dessa menar på att han sitter godtyckligt frihetsberövad. Detta ger upphov till reflektion och diskussion, är det rätt att FN ställer sig över svensk rättvisa?
Med tanke på att detta fall fått internationell uppmärksamhet är det uppenbarligen känsligt, dessutom finns det många olika aspekter att ta hänsyn till. Således kommer jag inte diskutera hans skuldfråga, då det är en aspekt som förtjänar en egen artikel (och inte minst en rättegång); utan artikeln handlar snarare om FN:s roll och svenskt rättsväsende.
FN påstår att Assange är godtyckligt frihetsberövas på Ecuadors ambassad
Frågan är egentligen större än Julian Assanges person, frågeställningen handlar snarare om det är prejudicerande rimligt att frivilligt ta tillflykt och låsa in sig på en ambassad och sedan få tiden avräknad? Uppenbarligen bedömer FN att är fallet så. Uppfattningen är beklaglig då man ställer sig över den svenska rättvisan, genom att anse att frivillig tillflykt är att betrakta som fängelsetid. Detta tåls att sägas från landets statsminister. Så fungerar inte civiliserad rättvisa, det är staten som dömer och sen underkastar man sig rättvisan som individ. Det är inte rimligt att frivillig tillflykt från den svenska rättvisan ska betraktas som godtyckligt frihetsberövande.
Fallet Assange utspelas i bilateral buffertzon
Med tanke på att fallet är internationellt känsligt och Julian Assange fruktar för ett långt fängelsestraff i USA borde vi hanterat detta annorlunda. Dels handlar det om att den internationella integriteten och förtroendet för den svenska rättvisan måste förbli intakt och inte ifrågasatt, dels handlar det också om att ge Assange en rättvis rättegång. Nu ska man komma ihåg att för att få Assange utlämnad från Sverige till Förenta Staterna (USA) hade man för det första behövt en formell brottsanklagelse från Amerikanarna, så är idag inte fallet. För det andra hade Storbritannien behövt godkänna svensk utlämning om dom nu utvisar honom till oss. För det tredje får det inte gälla militära eller politiska brott dessutom måste misstankegraden vara av den högsta nivån; på sannolika skäl. Ecuador har även ställt krav på den svenska regeringen för att släppa in de svenska åklagarna, de kräver att Assange ska få asyl-status i Sverige. Problemet är att Sverige har oberoende myndigheter och hans asylärende är en fråga för migrationsverket, således kan inte regeringen fatta detta beslut utan att bryta mot lagen. Dessutom har vi inte ministerstyre i Sverige, vilket ibland försvårar processer även om rättssäkerheten stärks.
Hur kan svenska myndigheter förenkla processen?
Även om Assange oroar sig borde den svenska åklagaren kunna vara så pass flexibel att hålla t.ex. ett skype-förhör alternativt sköta förhöret skriftligt. Rimligtvis kan det inte heller vara en förutsättning att ge någon asyl-status om man står misstänkt för brottsliga handlingar (åsyftar sexualbrott i Sverige), där man dessutom inte dykt upp på tre år. Men samtidigt får man känslan av att detta snarare idag handlar om personlig prestige hos en svensk åklagare, vilket inte känns rimligt då det kostar svenska och brittiska skattebetalare miljoner. Personligen tycker jag att svenska myndigheter borde ge motbud och förhandla med Ecuador för att få hålla förhör, t.ex. kan man föreslå att straffet ska verkställas i brittiskt fängelse, eller i brittisk husarrest eller något motsvarande. Vi slipper således få honom utlämnad, och han blir således inte vårt politiska problem. Dessutom går det att döma någon i sin frånvaro, det borde därför ligga i Assange intresse att bidra med sitt vittnesmål. Således kan man fråga sig hur stel vår rättsapparat varit i detta fall? Det är av största vikt att hans prövning inte påverkas av hans Wikileaks-engagemang utan endast svarar på om han begått sexualbrott eller inte.
Samtidigt måste man även anmärka att Ecuadors krav om asyl i utbyte mot förhörsmöjlighet känns kontraproduktivt. Vill Julian Assange lämna Ecuadors ambassad innan preskriptionstiden ligger det i hans intresse att vara samarbetsvillig. Vill han inte göra det utan fortsätta leva sitt liv på Equadors ambassad är det säkerligen mest tråkigt för hans egen del.