Vi är nog många som följt Donald Trumps uttalanden under kampanjstigen den senaste tiden. Jag personligen betraktar mig som mer republikan om jag tittar partimässigt, men föredrar ofta demokratiska kandidater då de känns mer lämpade för uppdraget. I kommande års val lutar åt Jeb Bush, även om jag tyckt att Trump har varit ett kul inslag fram tills denna vecka. Jag har i och för sig inte något emot Hillary Clinton, men jag vet inte riktigt vad hennes tidigare politiska bedrifter varit som utrikesminister eller senator för New York. Däremot har jag träffat flera amerikaner i båda partier som haft en positiv inställning till Jeb Bush. Men frågan man idag kan ställa sig är hur mycket Trump verkligen kan säga, innan fler och fler amerikaner börjar tröttna på hans uttalanden och person. Dessutom är det värt att fråga sig om “management by fear” i kombination med “management with the lack of knowledge” är dygder det amerikanska folket efterfrågar hos sin blivande Commander-in-Chief. .
Har Trump läst konstitutionen?
När den kortsiktigt tänkande Trump uttalade att han som president ville ha ett totalstopp för muslimer som vill resa in i USA gick han över en gräns. Hans uttalande blir direkt motstridigt mot USA:s första tillägg i deras konstitution:
“Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.”
Detta borde vara ett så flagrant brott mot konstitutionen att han inte längre borde ha en rimlig chans att nå Vita Huset. Problemet är dock att Trump gjort sig känd genom att just vara arrogant och bufflig och säkerligen bedöms annorlunda jämfört med etablerade politiker. Dessutom lockar han sannolikt inte de mest reflekterande väljarna. Republikanska partiet var dock väldigt snabba att genom deras Talman i Representanthuset Paul Ryan fördömma uttalandet. Detta är inte det första olämpliga uttalandet som Trump gjort i sina dagar, nyligen var han också ute och sågade den enda kvinnliga kandidaten Carly Fiorina genom att ifrågasätta hennes utseende (se gärna hennes svar här). Detta verkar dock vara något som idag är relativt överspelat, men hade detta skett i Sverige kan man utgå från att media hade krävt Trumps huvud på ett fat (dvs. ett återtagande av sin kandidatur).
Erfarenheter från 1912 års val
Trump har även sagt att han kan tänka sig kandidatera under ett eget parti, om Republikanerna inte skulle välja honom. Detta tror jag är något av ett drömsceniaro utifrån Demokraternas sida, eftersom de republikanska rösterna skulle delas i två läger. Detta hände förövrigt i valet 1912 (samma år som RMS Titanic sjönk), då den sittande presidenten Taft utmanades av sin tidigare vän och företrädare på posten Theodore Roosevelt. Detta gjorde att Taft endast vann 8 elektorsröster med sina ca 3,5 miljoner röster vilket kan jämföras med Roosevelt 88 elektorrsöster och 4 miljoner röster. Tillsammans hade dom ett större antal väljare än demokraternas Woodrow Wilson (6,2 miljoner röster / 432 elektorsröster), men då det amerikanska systemet dels är ett indirekt val, och dels ett val där man röstar på kandidaten vann Wilson valet och blev således Amerikas 28:e president. Som parentes kan man nämna att Wilson var den President som ledde USA genom Första världskriget, grundade Nationernas Förbund (FN:s föregångare) och var pådrivande under Freden i Versailles. Det finns en absolut överhängande risk är att valen 1912 och 2016 kommer att få liknande utgångar om Trump inte drar tillbaka sin kandidatur; utan väljer att gå fram med sitt eget parti. Han riskerar alltså att bli demokraternas bästa valarbetare i vägen till Vita huset.
Aktuell Statistik
Däremot är dagens statistik väldigt förvirrande, Trump leder i flera stater när man mäter popularitet kring kandidater. Däremot ställer man Trump mot Clinton leder Clinton nationellt med ca 10 %. De två kandidater som idag verkar har stört chans att besegra Clinton och som båda två leder över henne med några få % är kirugren Ben Carson och Senatorn från Florida Marco Rubio. Ur svenskt mått mätt är dessa två kandidater populära hos Teaparty rörelsen, och står längre ut på högerskalan om man jämför med Bush som verkar vara mer vänster i sin konservativa syn. Jag tror dock inte man ska räkna ut Bush riktigt än, men han ligger idag långt efter täten. För den som är intresserad ger denna länk bra översikt i hur det ser ut i de olika mätningarna.
Uppenbarligen leder Trump fortfarande, men då han i dagens mätningar ligger långt från Clintons popularitet ser det lyckligtvis mörkt ut för att bli nästa Commander-in-Chief.