Idag kan vi läsa om att man tagit fram för och nackdelar kring ett NATO-medlemskap, där rapporten uppenbarligen tippar åt fördelarna. Resultatet är direkt obalanserat, upplevs som ett beställningsjobb och behöver därför en värdig opponering. Frågan om vi ska gå med i NATO känns också felställd, eftersom det vi borde utvärdera är alliansfrihetens och neutralitetens för- respektive nackdelar.
Bland fördelarna med ett Natomedlemskap nämner rapportförfattaren Krister Bringéus:
(Rubriken är Bringéus, brödtexten under är synpunkter från Oberoende Förnuft).
– Större möjlighet till politisk och militär påverkan
På vilket sätt skulle vi kunna påverka NATO i viktiga frågor även som medlemmar? Ett utmärkt exempel är kriget i Irak 2003 där det tunga NATO-landet Frankrike sa nej. Med historiskt facit i hand kan man konstatera att fransmännen fick rätt, samtidigt som man också kan konstatera att många NATO-länder valde att ansluta sig i koalitionen. Varför skulle Sverige (ungefär lika många medborgare som New York City) lyckas bättre än Frankrike? Argumentet om att öka inflytande är således ett spel för gallerierna.
– Ömsesidiga försvarsgarantier och gemensam försvarsplanering
Regering efter regering har skurit ner i försvarsförmågan, nu har vi uppenbara brister. Istället för att säkra den svenska försvarsförmågan vill man att någon annan ska göra det åt oss, det handlar inte om ömsesidiga försvarsgarantier. Istället vill vi gå med för att politikerna har skalat ner försvarsmakten i en så pass hög grad att försvarsförmågan är ifrågasatt. Läs gärna vår artikel om detta ämne. Vi måste tvärt om öka vår försvarsförmåga och börja investera i ett bättre försvar baserat på fler trupper. Värnplikten är en väg för att täcka personalbristen, men kanske bör man behålla duktiga soldater parallellt för att säkra att viktig kompetens stannar kvar? När vi har uppenbara problem att lämna försvarsgarantier till våra medborgare, är det då rimligt att tro vi kan bistå med mer än vi gör vid internationella insatser idag?
– Försvarsexport underlättas
Ett mycket vagt argument i sammanhanget eftersom det bygger på ren spekulation. Vi vet ingenting om hur många fler ordrar vi får på JAS Gripen, granatgevär etc. om vi gått med i NATO. Generellt sätt bör man bygga argumentation utifrån fakta, visserligen kanske attraktionskraften ökar men samtidigt har ju många NATO-länder t.ex. amerikanska flygplan. Frågan är således om inte exporten kan försvåras eftersom konkurrensen hårdnar? En annan fråga uppstår även om vi vänder på resonemanget, hur viktigt har det varit för JAS-affärerna med Thailand, Brasilien och Sydafrika att vi INTE varit NATO-anslutna? Vad finns det för garantier att exporten underlättas när det kan bli precis tvärt om?
På minussidan finns två poänger i utredningen
– Mindre utrymme för svenska initiativ för till exempel kärnvapennedrustning.
Hur mycket arbetar Sverige idag för att andra länder ska minska sitt kärnvapen bestånd? Har vi någon gång påverkat något land kring denna fråga? Hur relevant är denna poäng när vi mest troligt aldrig har spelat någon avgörande roll i minskningen av antalet kärnvapen?
– Inledande politisk kris med Ryssland.
Man kan beskriva NATO och Ryssland som ett schackparti som spelats sedan andra världskrigets slut, med några få års avbrott från i början av 90-talet och fram tills för några år sedan. Väljer Sverige att ikläda sig rollen som en vit bonde längst ut på spelbrädet och ta ett steg framåt som NATO-allierad får man räkna med att Ryssland puttar fram en svart häst för att markera att bonden bör hålla sig på plats. Det faktum att man flyttar om pjäserna gör att Ryssland behöver räkna med Sverige i stormakts strategin och således är det troligt att kärnvapenspetsar riktas mot Stockholm och andra större städer eftersom vi då är en potentiell motståndare i en händelse av krig. Oavsett om den inledande politiska krisen försvinner, kommer hotet från den svarta springaren finnas kvar. Således kan man fråga sig vad fördelarna för detta drag blir långsiktigt, och om “inledande” är rätt beskrivning?
Viktiga minuspoänger av Oberoende Förnuft som kanske kan vara av större betydelse:
“En för alla alla för en”
Ett argument som saknas är hur villiga vi är att skicka trupp för att försvara andra länder? Är vi t.ex. villiga att skicka svenska trupper till Turkiet för att stödja Erdogan i en händelse av en konflikt mellan dem och Ryssland? Det är väldigt lätt att vara för att ta emot hjälp, men hur ser det ut åt andra hållet?
Ökad hotbild mot svenska trupper utomlands
Har Sveriges alliansfrihet stärkt förtroendet för våra trupper på utlandsmissioner? Hur skulle ett NATO-medlemskap förändra omvärldens syn på svensk militär personal ? Hur mycket ökar det vår trovärdighet att vara ett neutralt land som vill andra länder väl?
Möjlighet att vara en stark röst mellan öst och väst
Försvinner vår neutralitet försvinner vår närmast unika möjlighet att vara ett land som kan agera oberoende av stormakterna. Nu var det många år sedan Sverige intog en mer tydlig neutral roll, vilket är synd för vi skulle kunna spela en viktig roll för världsfreden. Idag är det närmast tvärt om, när många politiker har väldigt svårt för att erkänna att det sker folkmord i t.ex. Mellanöstern. De två moderater som t.ex. röstade för riksdagens omröstning blev omplacerade för att Anna Kindberg Batra skulle visa att partiet var “regeringsdugligt”. Uppenbarligen har vi olika synpunkter på vad regeringsduglighet innebär.
Ökad militär närvo i Östersjön
Det är även troligt att ett svenskt NATO-medlemskap skulle öka den ryska närvaron på Östersjön. Är detta något som skulle tjäna någon part?
Förlorad möjlighet att sitta med vid bordet i öst
Som neutralt land sitter vi redan idag med vid bordet i NATO:s högkvarter, kanske skulle vi även försöka sitta med vid bordet och föra dialog med Ryssland och deras allierade. Som neutralt land kan vi spela en betydligt viktigare roll för världsfreden än som NATO-medlem. Kan vi göra något positivt på det diplomatiska planet mellan stormakterna för att lugna ner ett aggressivt Ryssland? Samtal, ickevåld och dialog är de svaren vi bör söka; isolering kommer inte att förbättra någonting – snarare kommer situationen fortsätta trappas upp.